En plats i solen
I mitt arbete som tillgänglighetskonsult reser jag runt mycket i Sverige. Under maj har jag mer eller mindre bott i Vaxholm för att tillgänglighetsinventera kommunens fastighetsbestånd. Jag har även hunnit med föreläsningar i exempelvis Vimmerby, Nyköping och Eskilstuna. Nyligen räknade jag ut att det varje år handlar om över 150 övernattningar på annan ort. Mitt resande innebär många timmar på tåg och i hotellrum, timmar som jag oftast använder för att läsa en bok. För några dagar sedan avslutade jag Liza Marklunds ”En plats i solen”.
Jag har läst Marklunds alla böcker och följt journalisten Annika Bengtzons liv. ”En plats i solen” är inte en av Marklunds bästa, men eftersom jag följt Bengtzon under många år i med och motgångar är det spännande att fortsätta. ”En plats i solen” är uppbyggd på samma sätt som de andra böckerna med en tredelad dramaturgi. För det första en unik fristående berättelse, en historia om ett fall som huvudpersonen ska reda ut. För det andra en följetong om karaktärernas privatliv med glädjeämnen som kärlekshistorier och nyfödda barn till skilsmässor och närstående som dör. För det tredje en röd tråd genom alla böcker om huvudrollens konflikter, nederlag, triumfer och karriär som journalist. Tillsammans bidrar delarna till att böckerna (Bengtzons liv) ständigt fortsätter frammåt.I ”En plats i solen” kastas Annika Bengtzon in i en hårdkokt historia på den Spanska solkusten. Det som först ser ut som ett vardagligt rånbord utvecklas till en rejäl härva av narkotikasmuggling och uppgörelser inom maffian. Den man hon nyligen skilt sig från, och har två barn med, visar sig plötsligt vara intressant och att återigen försöka inleda ett förhållande med. Och konflikter med arbetskollegor får henne att nästan mista jobbet som grävande kvällstidningsjournalist. Av mig får boken betygen tre av fem. Nu är det dags att hitta en ny. Har du något att rekommendera?
Kommentarer
Trackback