Livet rullar vidare

Riksdagens politiker kritiseras ibland för att glömma bort verkligheten. De snöar in sig totalt i politiken, fastnar i en värld av motioner och impelationer och glömmer nästan bort att deras beslut faktiskt påverkar vanliga människor utanför Rosenbads fönster. Utanför Stockholm, helt enkelt i verkligenheten. Men Moderaternas risdagspolitiker Margareta B Kjellin är inte sån. Hon har personligen besökt alla Gävleborgs kommuner och tagit del av människors egna erfarenheter för att ta reda på hur väl Gävleborgs kommuner är anpassade för personer som lever med funktionsnedsättning. I dag visade hon upp sin rapport "Nedslag i verkligheten" som sammanfattar hennes turnë, och det visar sig att det finns mycket kvar att göra innan alla kan leva på lika vilkor i ett rättvist samhälle.

 

Vi träffades i Moderaternas ganska tillgängliga lokal centralt i Gävle (gör en redovisning av possitiva tillgängliga detaljer och negativ otillgänglighet en annan gång). Vi var ganska många, en blandning av inbjudna journalister, representanter från funktionshinderrörelsen och en massa moderater. Mötet började med att Margareta B Kjellin kort berättade om tillgänglighetsfrågans bakgrund. Allt från att Moderaterna faktiskt varit med och skrivit under FNs konvention om rättigheter för personer med en funktionsnedsättning till att regeringen (bl.a. Moderaterna) tagit fram en nya strategi för genomförandet av funktionshinderpolitiken. Jag poängterade att FNs konvention egentligen inte är något att skryta med så länge regeringen (Moderaterna) envisas med att inte göra konventionen till svensk lag. Den nya strategin är bättre än den gamla men vad hjälper det när regeringens bostadsminister försöker göra undantag från plan- och bygglagen så man får bygga nytt otillgängligt. Och den där  utredningen om ifall otillgänglighet ska betraktas som diskriminering leder aldrig till ett resultat eftersom regeringen (Moderaterna) bromsar. När jag ändå hade ordet passade jag naturligtvis på att även ifrågastätta varför Moderaterna är det enda riksdagsparti som inte tydligt skriver i sitt partiprogram att ett otillgängligt samhälle ska bort.

 

Margareta B Kjellins rapport är en sammanfattning av hennes turné där den ena tillgänglighetsbristen efter den andra räknas upp i Gävleborgs kommuner. Personligen tycker jag att hon gjort ett bra jobb, det märks att hon seriöst brinner för tillgänglighetsfrågan. Men frågan är vad hennes rapport nu leder till. Margareta B Kjellin säger att hon huvudsakligen kommit fram till tre saker. För det första saknas kunskap, mycket otillgänglighet kan undvikas om folks förståelse och kunskap ökar. För det andra krävs attitydförändringar och för det tredje måste förtroendevalda bli bättre på tillgänglighet och ta sitt ansvar. Margareta B Kjellin skickar nu ut rapporten till alla lokala moderata kretsledare och samtliga kommunstyrelser i Gävleborg. Hon ska sedan följa upp så hennes moderatkollegor i Gävleborgskommunerna skriver massor av motioner för att ständigt väcka tillgänglighetsfrågan i Gävleborgs alla kommunfullmäktige. Min förhoppning är att alla lokala Gävleborgsmoderater ställer upp och följer Margareta B Kjellins rekomendationer. Det är mindre än två år kvar till nästa riksdagsval. Det ska bli spännande att se hur många procent fler motioner med fokus på tillgänglighetsfrågan som dyker upp från moderater i Gävleborg under mandatperiodens andra halva i jämförelse med de två första åren.