Min tillgänglighetshjärna
Kanske kan Försäkringskassan klassa det som en arbetsskada? Efter att ha levt i över 40 år med rullstol och arbetat heltid med tillgänglighet och bemötandefrågor sedan 2007 är det svårt att tänka på annat trots att jag försöker ha semester. Varje dag, timme, minut och sekund ställs jag inför tillgänglighets- och/eller bemötandegrejor. Ett exempel är när jag i dag var på lekplatsen med min snart 11 månader gamla son. Det lösa underlag som skulle passeras innan jag, med Oscar i knät, var framme vid gungan var nästan omöjligt att köra i med rullstolen. De svenska mumsiga jordgubbarna, efter lekstunden, smakade i alla fall oerhört gott.
När jag hörde talas om att en arton meter hög, svartmålad trappa i stål, av Gert Wingårdh blivit årets konstverk på Kivik Art Center kan jag inte låta bli att ifrågasätta varför han inte också byggde en ramp. När Kommunal strejkar så bussarna inte fungerar för Stockholmsresenärerna kan jag inte låta bli att tänka på att bussarna oftast aldrig fungerar på grund av otillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Jag kan helt enkelt inte släppa tillgänglighet och bemötandefrågor - inte ens när jag har semester.
Kommentarer
Trackback
