Livet rullar vidare

Jag har nu gjort en anmälan till DO (Diskrimineringsombudsmannen) eftersom kollektivtrafiken inte är användbar och tillgänglig för mig. Min funktionsnedsättning gör att jag använder en manuell rullstol och när bussbolaget använder otillgängliga bussar blir jag utestängd och känner mig diskriminerad. Anmälan postades idag (fredagen den 2 januari) vilket innebär att jag borde vara den första personen i Sverige som testar den nya lagstiftningen som betraktar otillgänglighet som diskriminering.

Det nya förbudet mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet trädde ikraft den 1 januari 2015. Efter mängder av år med utredningar, demonstrationer och diskussioner har Sverige äntligen en lag som gör att jag erkänns vara diskriminerad om mina rättigheter inte följs. Den nya lagen har många brister och undantag som i vissa fall gör den oanvändbar. Men i många andra fall ger lagen nya fantastiska möjligheter för personer med funktionsnedsättning att hävda sin rätt att få leva utifrån lika förutsättningar som alla andra. Så som jag tolkar lagen (läs mer här) måste åtgärder för tillgänglighet göras i exempelvis den fysiska miljön och när det gäller transporter. En person med funktionsnedsättning ska kunna ta sig ombord på och färdas med en buss eller annat transportmedel. Och eftersom det uppenbart inte fungerar så i Gävle har jag lämnat in en anmälan.

Fredagen den 2 januari 2015 ville jag åka buss. Jag är rullstolsanvändare men trodde inte det skulle ge mig problem eftersom jag uppfattade det som att samtliga bussar ska vara tillgängliga enligt X-trafiks hemsida. Buss nummer 49 kom i tid klockan 08.30 när jag stod och väntade vid busshållplatsen. Men när jag skulle gå ombord visade det sig att det inte fungerade. Bussen var utrustad med trapplift, men den kunde inte användas eftersom bussens chaufför sa att han inte hade någon utbildning på den.

Jag har körkort och bil, åker till och med färdtjänst ibland, men brukar ofta ändå använda kollektivtrafiken eftersom den generellt är tillgänglig och fungerar bra i Gävle. Jag vill kunna leva mitt liv utifrån samma förutsättningar som alla andra, och bussen är då och då ett perfekt alternativ. Fredagen den 2 janurai var frugans bil inlämnad på en verkstad och för att hon skulle kunna ta sig till sitt jobb hade hon tagit min bil. Inga problem, tänkte jag, och ställde mig vid busshållplatsen för att invänta buss nummer 49 för att åka till min bror.

Jag blev både ledsen och irriterad när busschaufförens enda råd till mig var att vänta på nästa buss. Busschauffören var dock vänlig, frågade om han kunde lyfta upp mig och rullstolen på något sätt och ringde en kollega för att få mer information. Busschaufförens trevliga attityd och hans försök att hjälpa mig gjorde att jag naturligtvis inte kunde bli arg på honom. Men jag förklarade att det inte var en bra idé att bära mig upp för alla trappor. Enligt chauffören skulle nästa buss vara en annan typ utan trappsteg. Men måste jag alltså stå här och vänta i nästan två timmar, frågade jag. Chauffören sa att han inte kunde göra mer och föreslog att jag gick in någonstans för att värma mig.

Jag gick därifrån och tog en annan buss hem. Det blev ingen resa till min bror eftersom jag inte hade någon lust att vänta i nästan två timmar. På hemvägen satt jag och funderade. Det kan inte vara rätt att X-Trafik utestänger mig från sin buss eftersom vi har en lagstiftning som betraktar otillgänglig kollektivtrafik som diskriminering. Chauffören hade berättat för mig att X-Trafik har någon form av dispans för att använda den otillgängliga bussen. Något sådant har jag aldrig hört talas om, någon sådan information finns inte på X-trafiks hemsida. Och det borde väl inte kunna finnas en dispans så X-Trafik kan utestänga mig på grund av otillgänglighet när det nu finns en lag i Sverige om att otillgänglig kollektivtrafik är diskriminering?

Jag har nu skickat in en anmälan till DO (Diskrimineringsombudsmannen) och väntar med spänning på ett svar. Alla anmälningar, inskickade och diarieförda hos DO, är offentliga handlingar så vill du ta del av vad jag skrivit behöver du bara ta kontakt med DO. Alla mina trogna bloggläsare kommer naturligtvis först informeras så fort DO ger mig ett svar. Samtidigt som jag nu skickat in min anmälan vill jag uppmana dig att göra detsamma. Ställs du inför otillgänglighet som ryms inom lagen tycker jag inte att du ska vara tyst, gå hem och bara slå näven i köksbordet. Använd lagen och skicka in en anmälan till DO.

Det finns flera handlingar som styrker att otillgänglig kollektivtrafik är fel. Regeringen har skrivit under FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I artiklarna 3 och 9 står det tydligt att otillgänglighet inte är okej. Det står bland annat att: ”För att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att leva oberoende och att fullt ut delta på alla livets områden, ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång på lika villkor som andra till den fysiska miljön, till transporter, till information och kommunikation...” osv... I Sveriges lag om kollektivtrafik (2010:1065) står det följande i kapitel ett, paragraf fyra: ”I lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik finns bestämmelser om hur kollektivtrafik ska anpassas med hänsyn till resenär med funktionshinder.”

I EU-förordningen om passagerares rättigheter vid busstransport står bland annat följande: ”Persontrafiktjänster med buss bör gagna allmänheten. Personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, oavsett om orsaken utgörs av funktionsnedsättning, ålder eller andra faktorer, bör därför ha möjligheter att resa med buss som är jämförbara med andra medborgares. Personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet har samma rättigheter som andra medborgare med avseende på fri rörlighet, valfrihet och icke-diskriminering.”