Det har hänt en hel del efter att stämningsansökan lämnats till Gävle tingsrätt. Media har uppmärksammat anmälan rejält och jag har fått flera nya och spännande föreläsningsuppdrag. Personer med funktionsnedsättning tar kontakt med mig för att få råd och tips om hur diskrimineringslagen kan användas. Efter att
DHR - Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder lämnat in stämningsansökan har DHR bland annat skapat en unik plats på Twitter som heter
#diskfall1 där den senaste aktuella informationen i ärendet publiceras. Med rubriken "
Outbildad förare leder till stämning för diskriminering" har även tidningen Bussmagasinet skrivit om att jag inte kunde åka buss den 2 januari 2015.
Det är många som pratar om detta just nu, det är många som har åsikter och det är många som uppmärksammar stämningsansökan på olika sätt. Många skriver i tidningar, pratar i radion eller syns i en teveruta. Men nu har även jag fått möjligheten att personligen få säga exakt vad jag tycker. I Neuroförbundets tidning Reflex, som publiceras idag ger jag en exklusiv insyn i min historia över hela händelseförloppet. Och jag kan förstås inte låta bli att ge kritik till Diskrimineringsombudsmannen, samtidigt som jag vill ge DHR en eloge eftersom de valt att driva frågan vidare till domstol.
Du kan läsa min krönika här:
Min krönika börjar så här:
När förbudet mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet infördes den första januari 2015 hördes många kritiska röster. Representanter från funktionshinderrörelsen, som enträget arbetat i över 20 år för att förverkliga en nya lag, kände sig uppgivna eftersom resultatet blev så tandlöst. Jag håller med om att lagen kryllar av undantag och skälighetsbedömningar vilket gör att den i många fall är värdelös. Samtidigt har jag rest runt i Sverige för att inspirera och uppmuntra personer med funktionsnedsättning att använda den. Efter att ha gjort en djupdykning bland paragraferna tyckte jag mig se ljusglimtar. Men när Diskrimineringsombudsmannen (DO) nu besvarat en av mina tre anmälningar verkar det som DO totalt tappat rollen att stå på de diskriminerades sida.
Diskrimineringsombudsmannen har fått kritik från många håll i både bloggar och tidningsartiklar.
