Livet rullar vidare

När jag reser runt i landet och utbildar i tillgänglighet- och bemötandefrågor anpassar jag alltid mina program till publiken. Innehållet utgår från tre ämnesområden. För det första handlar det om hur verksamheter på bästa sätt kan plocka bort otillgänglighet och när tillgängligheten förbättras skapas tillväxt och verksamhetens intäkter kan öka radikalt. För det andra handlar det om tillägget i diskrimineringslagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering. Jag utgår från min erfarenhet som först i Sverige att testa lagen i domstol, men går också igenom lagen och förklarar hur den påverkar dig. För det tredje handlar det om bemötandefrågor. Ett ämne som jag har mest fokus på fredagen den 2 december 2016 när jag medverkar på Örebro rättighetscenters halvdagsseminarium i Örebro. Det blir en eftermiddag som ska innehålla alla tre delar, men under min tid på scenen använder jag humor och en smula provokation för att på ett lättsamt sätt skapa ett lärorikt program om bemötandefrågor.

Studieförbundet Kulturens satsar mycket på att sprida kunskap kring mänskliga rättigheter. Jag är engagerad i ett stort projekt med utbildningar runt om i landet. Studiecirklar och distanskurser i Härnösand, Gävle, Stockholm och Visby. En webbkurs erbjuds också för att så många som möjligt ska få chansen att lära sig mer. Den 3-4 december 2016 är jag i Göteborg för att medverka på en tvådagarsutbildning i mänskliga rättigheter. Det jag kan bidra med utgår förstås mest från funktionshinderpolitiken, men jag pratar även om EU-rätten, FNs konvention om mänskliga rättigheter, normer, intersektionalitet och mycket, mycket mer. Interaktiva övningar blandas med teori. Föreläsningar och filmer och mycket, mycket mer för att ge en introduktion... en liten inblick i vad mänskliga rättigheter egentligen handlar om.

Du som troget läser min blogg och följer mig på Twitter och Facebook vet att jag arbetat mycket med ABF det senaste året. Jag har haft olika uppdrag men det största har varit att inventera tillgängligheten i ABF Gästrikebygdens lokaler. Allt har dokumenterats med text och bild. Hela inventeringen är publicerad i Tillgänglighetsdatabasen. Alla som exempelvis vill gå en studiecirkel i Sandviken, Ockelbo, Norrsundet och Gävle kan först göra ett virtuellt besök tack vare tillgänglighetsdatabasen och bilda sig en egen uppfattning om lokaler, information och kommunikation lever upp till krav på tillgänglighet. Mitt nya uppdrag handlar om att på samma sätt inventera ABFs verksamhet i Hofors. Och när ansvariga för Folkets Hus i Hofors fick veta att de lokaler som ABF använder ska inventeras ansåg man att alla publika lokaler borde kontrolleras. Min plan är att hinna bli klar med detta under december, så ganska snart kan du göra ett virtuellt besök av Hofors Folkets Hus i din dator.

 

Jag har tidigare berättat att jag är född med OI. Bokstäverna står för Osteogenesis Imperfecta, som på svenska helt enkelt är medfödd benskörhet. I många år har jag engagerat mig i diverse funktionshinderpolitiska frågor, mest tillgänglighet förstås men även annat som arbetsmarknad, hjälpmedel, assistans och färdtjänst. Jag kan inte svara på varför, men trotts att jag ständigt lägger mig i funktionshinderpolitik har jag aldrig blivit privat och engagerat mig i min diagnos. Men nu har det förändrats. Sedan några år tillbaka finns en Facebook grupp med fokus på OI där jag är med. Men det finns ingen OI förening i Sverige trots att Facebookgruppens deltagare försökt bilda en styrelse. Nu är mitt mål att jag ska försöka.

 

Det finns OI-föreningar andra nordiska länder. Då och då träffas de i OI-Norden för att byta erfarenheter och diskutera aktuella frågor. När det senaste mötet nyligen arrangerades i Köpenhamn var jag med, speciellt inbjuden av OI-Danmark som Sveriges nordenrepresentant. Jag åkte dit förutsättningslöst, bara för att lära känna de andra och känna på stämningen. Naturligtvis fanns där även en plan för att plantera frön och försöka bilda en OI-Sverige förening.

 

Efter Köpenhamndagarna finns en ännu starkare känsla i mig att göra ett rejält försök . Och OI-Norden har lovat hjälpa till. Det känns extra inspirerande eftersom många medlemmar i den svenska OI-gruppen på Facebook har nappat när jag nyligen kastat ut krokar med intresseförfrågningar. Planen är att nästa år bilda en interimsstyrelse och att det blir interimsstyrelsens uppgift att arrangera det historiskt viktiga första årsmötet och bilda en helt ny förening. När OI-Norden träffas nästa gång äger mötet rum i Sverige. Då passar vi på att göra ett innehållsrikt program där svenskar med OI bjuds in. Förutom aktuell OI-Norden information och en föreläsning av Östen Ljungren ska en OI-Sverige förening startas lördagen den 18 mars 2017. Östen Ljungren är professor, överläkare och medicinskt ledningsansvarig vid Osteoporosenheten vid akademiska sjukhuset i Uppsala.

Om jag någon gång i livet ska skriva en biografi så kommer den att börja så här:

Jag tar i så att lungorna nästan spricker.

Sköterskan och mamma tittar oroligt ner på mig. De har försökt med allt, men jag slutar inte skrika.

- Han tar i så han blir blå i ansiktet, säger mamma.

- Är det första gången han är så här otröstlig? frågar sköterskan.

Jag är bara några timmar gammal. Försöker lugna ner mig, men smärtan är outhärdlig.

- Jag skulle bara byta blöjan, säger mamma.

Snyftande försöker jag få in mer luft och lyckas lugna mig lite.

- Han ser ut att lugna sig nu, säger sköterskan och jag får något mjukt, gummiaktigt i munnen.

Det lugnar och jag har senare i livet fått berättat för mig att det kallas napp.

Sköterskan tar ett stadigt tag om mina fotleder och lyfter upp underkroppen för att sätta på blöjan.

Smärtan skär som en eld från benen, via ryggraden och ut i hela min kropp.

Jag spottar ut gummit och skriker allt jag kan. Hur ska jag få dem att förstå?

De får inte göra så där.

Några timmar senare rönkas min kropp och äntligen förstår de att båda mina ben är brutan.

 

Mitt namn är Lars-Göran Wadén. Jag har nu haft över 20 frakturer under mitt över 40-åriga liv. Är född med OI och bor i Gävle, är gift med världens goaste kvinna och vi har en underbar son tillsammans som fyllde fyra år i sommras. Jag är rullstolsanvändare och arbetar heltid med tillgänglighet och bemötandefrågor.

I år arrangerade studieförbundet ABF "Ordet Fritt".

Några dagar i Göteborg sprängfyllda med föreläsningar och andra aktiviteter. Allt gick i folkbildningens tecken och alla ABF-are och representanter från medlemsorganisationerna fick komma. Totalt anmälde sig över 1 000 personer. För att säkerställa att allt från seminarielokaler till boende var tillgängligt kontrollerades allt mycket noga. Nu när utvärderingen av arrangemanget är klar visar dokumentationen att 60 procent svarat att de inte haft något behov av tillgänglighetsåtgärder. Bland de resterande, som behöver god tillgänglighet, svarade 30,8 procent att allt levde upp till deras behov. Det mesta var alltså generellt bra förutom någon hörselslinga som inte fungerade, någon lukt som gav besvär och något hotell med tillgänglighetsbesvär.

 

Utvärderingen visar också att alla mål som sattes blev genomförda. 74,2 procent av deltagarna som svarade säger att Ordet Fritt levde upp till deras förväntningar. 75 procent tycker att de fick ny kunskap och nya erfarenheter att ta med sig hem. Över 80 procent upplevde att de knytigt nya kontakter.