Sommarlov till den 15 augusti 2016
Sedan 2007 har jag arbetat heltid i mitt företag med att, nästan dagligen, hjälpa kommuner, landsting, regioner, företag, länsstyrelser och föreningar att skapa tillväxt genom att göra verksamheter mer tillgängliga för fler. Mitt arbete går ut på att erbjuda utbildningar och inventeringar i tillgänglighet och bemötandefrågor. Som egen företagare är man sällan riktigt ledig, det går inte att låta blir och kontrollera mailen. Men nu ska jag ändå försöka vara lite ledig i några dagar. Jag tar sommarlov, semester och svarar något långsammare på mobilen och e-posten.
Den 15 augusti 2016 är min blogg igång igen som vanligt. Min hösttermin är redan nästan fullbokad så jag har massor med nyheter att berätta för er då. En nyhet kan jag avslöja redan i dag. Mitt samarbete med Athenas har fördjupats. Läs mer här. Men nu vill jag avslutningsvis önska er alla en riktigt bra sommar.
Mitt Almedalen 2016 - del 4 av 4
Första dagen i Visby gick jag runt bland alla tillfälligt byggda tält och montrar. De flesta har ramp, men den är alltid för brant. Detta irriterar mig så oerhört. Jag accepterar aldrig otillgänglighet, men att gamla lokaler innanför murarna i Visby är omöjliga att använda för personer i rullstol kan jag förstås förstå. Ett otillgängligt nybyggt tält eller montor på en gågata eller torg kan jag däremot inte begripa. Det finns tydliga regler kring hur man ska förhålla sig när någon söker bygglov. Tillgänglighet är en avgörande faktor vid nybyggnation. Den restaurangägare som exempelvis vill bygga uteservering måste förhålla sig till regler så att personer som använder rullstol kan komma in. Jag förstår inte varför det inte är lika självklart när montrar och tält byggs upp under Almedalsveckan. Det borde helt enkelt finnas ett regelverk hos Region Gotland som säger att den som ska bygga en monter på en gågata måste förhålla sig till diverse krav, exempelvis lutning på ramp.
Mer eller mindre alla har för branta ramper. När jag gick förbi Sveriges Riksdags monter blev det dock rekord i dumhet. En brant ramp till ett rejält trappsteg för att komma in (se bild ett). Jag tog naturligtvis kontakt med ansvariga och de lovade prata med en snickare. När jag gick förbi montern dagen efter (bild två) var rampen fortfarande för brant men ändå grymt mycket bättre.
Make Equal planerade att göra ett seminarium om att bli mångfaldshjälte. Ett program om diskriminering och att få bort omedveten exkludering. Seminariet skulle vara på Unionens plats under Almedalen. Innan politikerveckan påpekande jag att Unionens lokaler är otillgängliga och då bytte de lokal och arrangerade sitt seminarium på Södra Muréngatan istället. En grymt bra och tillgänglig lokal på alla sätt, ingen miljö som varken diskriminerar eller exkluderar. Almedalen 2016 års största pluss från min sida går oavkortat till stiftelsen Make Equal som tog ansvar, lyssnade, bytte lokal och därmed även välkomnade personer som använder rullstol till sitt arrangemang.
Almedalen 2016 års största minus vill jag ge till Sveriges Arkitekter. Jag har besökt Almedalen i tre års tid och varje år envisas Sveriges Arkitekter att ha sina seminarium i otillgängliga lokaler. Detta är extra tragiskt eftersom det går så enkelt att göra dem tillgängliga. Det som nu är huvudentré består av trappor, men det finns en bakdörr där jag och min rullstol kan komma in. Personligen gillar jag inte bakdörrar. Varför ska alla välkomnas via en huvudentré utom jag? Ingen skulle ha speciella entréer för rödhåriga så varför behöver jag ha det? Nu hoppas jag att Sveriges Arkitekter tar sitt förnuft till fånga och lyssnar på mig. Stäng entrén med trappor nästa år. När Almedalen 2017 arrangeas håller jag tummarna för att alla besökare till Arkitekturträdgården välkomnas via "bakdörren" så den förvandlas till huvudentré. Välkomna alla besökare i samma tillgängliga entré vare sig besökarna tar sig fram gående med gummisulor på skor eller rullande med gummidäck.
Min sista bild, i min rapport från Almedalen 2016, handlar om det häftiga i att jag verkligen fick vara med och påverka. Internationellt center för lokal demokrati arrangerade flera workshops under politikerveckan för att diskutera och fånga upp idéer kring hur Agenda 2030 kan implementeras i Sverige. När artikel nummer 11 diskuterades var jag förstås med för att ett hållbart framtida samhälle ska betyda att det är tillgängligt och användbart för alla.
Mitt Almedalen 2016 - del 3 av 4
Det kryllade av både positiva och negativa detaljer under årets Almedalen. En knasig grej är att Region Gävleborg arrangerade alla sina seminarier i tillgängliga lokaler ifjol. I år var jag utestängd från hälften. Jag begriper inte hur ansvariga inom Region Gävleborg tänker, och när jag berättade detta för en lokal regionpolitiker i Gävle sa han att det var katastrof. Han berättade att han ifjol noga kontrollerat så allt var tillgängligt, men i år var han inte inbladad i själva arrangerandet. Några roliga saker var alla tillgängliga seminarium jag besökte. Många handlade om mänskliga rättigheter, integration, mångfalld, FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och tillgänglighetsfrågor och diskrimineringslagen (bilden) förstås. Under onsdagen, på idrottens dag i Almedalen, passade jag förstås också på att prova lite idrott. Jag kastade bland annat varpa och fick lite användning av mina bocciakunskaper. Allt mingel är också ett härligt inslag. Alla dessa spännande möten med människor överrallt är oerhört inspirerande. Jag tappade räkningen, men delade säkert ut 50 visitkort.
Årets Almedalen gjorde jag tillsammans med kollegan Johan Seige.
Lilian på Vårdklockans kyrka bjöd på glass och kaffe. Jag betalade tillbaka genom att ge tips på hur kyrkans verksamhet kan bli mer tillgänglig för fler.
Assistansbolaget Särnmark arrangerade två spännande seminarium. Ett om varför det alltid handlar om kostnader när vi pratar om LSS och ett om tillgänglighet och funktionshinderpolitiska normer. Efter seminarium blev det mingel och jag delade ut några visitkort och hoppas på kommande sammarbete.
Plötsligt träffade vi projektledaren för Arvsfondenprojektet Kännbart. I nästa sekund lyssnade vi på ett seminarium om tillgänglighet till museer med Arvsfondenprojektet Funbktek.
Vi åt lammburgare tillsammans med Anno Paananen och planerade framtida projekt.
Nyheter 24 valde att göra en ny publicering av förra årets debattartikel med rubriken "Almedalen är öppen för alla - inte för mig".
Mitt Almedalen 2016 - del 2 av 4
Jag anser att Almedalen ska arrangeras på Gotland i Visby. Självklart finns där gott om kullersten, omöjligt branta backar och otillgänglig miljö, men om bara verksamhetsutövarna tar ett tillgänglighetsansvar är det inga problem. Alla aktörer som arrangerar seminarium, debatter och mingel eller står i montrar och tält behöver bara tänka på några få detaljer. Ha inte för mycket parfym på er och rök inte i närheten av verksamheten. Se till så där finns hörselslinga, använd syn- och teckentolk och tänk på att bygg din monter och var i en lokal som fungerar för personer som sitter i rullstol. Personligen tycker jag det är enkelt, men under Almedalsveckan visade det sig vara svårt för många.
Riksteatern arrangerade en kvällsaktivitet med rubriken "Hur skapar vi scenkonst för alla överallt?" med olika samakprov på föreställningar som kommer nästa säsong. Allt teckentolkades och det fanns hörselslinga i lokalen. men det saknades syntolk för blinda. Jag välkomnades genom en bakdörr. "Har ni speciella entréer även för rödhåriga?", undrade jag. Men den jag pratade med lyssnade inte. Det som Riksteatern ansåg vara huvudentrén hade ett trappsteg, precis bredvid låg den tillgängliga bakdörren. "Ni kan enkelt leva upp till er rubrik om att skapa scenkonst för alla", sa jag. "Lås den dörren ni nu betraktar som huvudentré, öppna bakdörren för alla och vipps har bakdörren blivit en tillgänglig entré där alla går in". Gotlands Länsteater finns i en gammal kyrka och fastigheten är K-märkt, sa den jag pratade med. "Men lyssna... Det handlar inte om att bygga om. Lås bara en dörr och öppna en annan", sa jag. Vi har funderat på att köpa en ramp, men det ser inte ut att fungera, sa mannen jag pratade med.
Botkyrka kommun arrangerade många seminarium under Almedalsveckan. Eftersom arrangemangen genomfördes på Donnerska Husets terrass var personer som använder rullstol inte välkomna. Jo, alla är förstårs välkomna till alla våra arrangemang, berättade ansvariga från Botkyrka för mig. De berättade att kommunen använder sig av en eventbyrå för arrangemanget och att eventbyrån lovat att personal alltid ska stå vid trapporna för att bära upp rullstolar och personer som inte kan gå.
Vi har ramp till våra seminarium i Almedalen, sa personer på Unionen som jag pratade med. Men det visade sig vara två skenor som ligger i en brant trapp. Och innan trappen finns många elaka nivåskillnander. Jag bad att få prata med ansvariga på plats i Almedalen och det besked jag fick var att Unionen inte har råd att vara i andra lokaler. "Unionen väljer alltså att utestänga personer som använder rullstol från alla arrangemang ni gör i Almedalen?" frågade jag. De beklagade sig, höll med om att det förstås inte är bra, men sa att miljön i Visby är svår att göra tillgänglig. "Vad tycker Unionens medlemmar som är rullstolsanvändare om det här?" undrade jag men har inte fått svar. "Nästa år hoppas jag att Unionen tänker på att vara i tillgängliga lokaler", sa jag. Men ansvarig på Unionen som jag pratade med sa att det inte är aktuellt att byta lokal. Nästa år kommer alltså Unionens alla arrangemang i Almedalen också utestänga alla personer som använder rullstol.
Mitt Almedalen 2016 - del 1 av 4
Det händer massor på ön. Almedalen är ett kaos av oppinionsbildare och åsiktsbärare, och alla gör allt de kan för att höras och synas så mycket som möjligt så att just deras budskap ska nå flest och mest. Bestämmer jag mig från att gå från A till B tar det en kvart trots att det bara är ett tiotal meter, och när jag väl är framme har jag hamtat på C. Samtidigt är det detta jag älskar med Almedalen. Här finns "alla" spännande beslutfattare och makthavare. Med rätt taktik går det att påverka och göra skillnad. Du som följer mig på Twitter eller Facebook vet redan det mesta jag gjort under årets politikervecka. Men här kommer ändå en "rapport" i form av tre blogginlägg under tre dagar där jag berättar om mycket av det jag gjort.
Tillgänglighetsarenan
Måndagen den 4 juli arrangerade Hissförbundet, DHR, SPF Seniorerna, CASE och Parasport Sverige en Tillgänglighetsarena. Hela dagen fylldes med sex olika seminarier på teman kopplade till tillgänglighet. Självklart var jag där under minglet för att dela ut visitkort, lysna på Myndigheten för delaktighets generaldirektör Malin Ekman Aldén (bilden), äta gratismat, mingla bland DHR-kompisar (bilden med Ritva och Åsa) och andra samt höra bandet Paula Noel live som gjort Parasport Sveriges låt inför höstens Paralympics.
Fulldelaktighet och Tidningen 8 sidor
Under Almedalsveckan besökte jag Fulldelaktighet flera gånger. En arena tack vare Kaustik. Politikerveckan fylldes av funktionshinderpolitiska seminarium om assistans, arbetsmarknadsfrågor, tillgänglighet, mänskliga rättigheter, bemötandefrågor och mycket, mycket mer. Detta är en långsiktig satsning som ska pågå i minst två år till. Jag hade ett möte med Magnus Crossner (bild) eftersom jag och Kaustik har kommande, spännande gemensamma projekt på gång i framtiden (berättar mer en annan dag).
Plötsligt satt ministern Åsa Regnér hos Fulldelaktighet för att intervjuas i heta stolen. Självklart passade jag på att ta en bild på mig och henne. När tidningen 8 sidor undrade vad jag och Åsa Puide (8 sidors bild) tyckte efter hennes intervju svarade jag så här. "Politikerna pratar ofta om att personliga assistenter kostar för mycket. De borde prata om vad det skulle kosta att inte ha dem. Utan assistenter skulle många inte kunna jobba och de skulle ha ett dåligt liv. Det handlar om mänskliga rättigheter."
Bristande tillgänglighet som diskrimineringsgrund
Juristen Carl Lind, från Diskrimineringsombudsmannen (DO), var inbjuden till Boverkets samråd med funktionshinderrörelsen för att informera om att bristande tillgänglighet sedan år 2015 är en diskrimineringsgrund. Boverkets möte arrangerades den 9 juni 2016 i Karlskrona, och jag var där på uppdrag av funktionshinderorganisationen DHR.
Carl Lind gick kort igenom bakgrunden och berättade sedan hur lagen är konstruerad. Efter att ha berättat om alla undantag och skälighetsbedömningar förvånades jag över hur lite Boverkets anställda verkar känna till om diskrimineringslagen. Carl Lind var flera gånger mycket tydlig med att Diskrimineringsombudsmannens roll inte specifikt är att driva enskilda personers civilrättsliga ärenden i domstol. DO ska i första hand verka för att aktörer frivilligt ska ändra och ta bort det som diskriminerar.
Totalt, när det gäller alla diskrimineringsgrundet, får DO in närmare 3 000 anmälningar per år. Av dem utreds omkring 200 ärenden. Bara 15-20 anmälningar går till domstol varje år. När det gäller diskrimineringsgrunden otillgänglighet hade cirka 300 anmälningar lämnats in under lagens första år (2015). Ett 20-tal har utretts. Utredningar, som alla utom tre lagts ner. Men DO menar att utredningarna ändå påverkat så de aktörer som anmälts inte gör om diskrimineringen igen. Tre tillsynsbeslut har tagits om bristande tillgänglighet på en skolresa, bristande tolkning på riksgymnasiet för döva och otillgänglighet för en rullstolsburen elev på en skola. Det sistnämnda ärendet blir det första som DO planerar att driva till domstol. Men innan den historiska domstolsförandlingen inleds händer något riktigt spännande i höst eftersom DHR valt att lämna in mitt diskrimineringsfall direkt till Gävle tingsrätt. Vi blir därmed allra först i Sverige med att testa den nya lagen.
Ett myrsteg frammåt
Gårdagens stora funktionshinderpolitiska nyhet var att undantaget med 10 anställda i diskrimineringslagen föreslås att plockas bort. Min mobiltelefon ringde och ringde igår... Jag var med i radio och tidningar både här och där. Nästan alla lokala morgontidningar skrev om nyheten, kvällstidningarna också förstås och många radiokanaler. Ett exempel är P4 uppland och ett annat är Nerikes Allehanda. Andra exempel är Allt om juridik och tidningen Senioren och Aftonbladet och Sveriges Television. Du kan bland annat läsa om mig i tidningen Arbetarbladet. Funktionshinderrörelsen reagerade i stort sett postitivt och diskusionerna var hyfsat heta i sociala medier. Alla är förstås inte positiva. Vissa menar att det är dumt att ta bort undantaget för småföretagare. Andra skriver att regeringen vill dränera småföretag på mångmiljardbelopp. Svensk Handel och Svenskt näringsliv är kritiska och anser att en skärpt diskrimineringslag kan drabba småföretag. Nyheten har till och med tagit sig in på tidningarnas ledarsidor.
Men frågan är hur stor nyhet det verkligen är. Här kommer en krönika där jag förklarar hur jag menar.
Ett myrsteg framåt
Kultur och demokratiminister Alice Bah Kuhnke har aviserat att näringsidkare med färre än tio anställda inte längre ska undantas från lagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering.
Personligen gläds jag förstås av beskedet, men mest handlar glädjen om att Alice Bah Kuhunke äntligen slutat bryta sina löften. När Socialdemokraterna vunnit valet hösten 2014 och bildade regering med Miljöpartiet lovade stadsministern Stefan Löfven att diskrimineringslagens undantag skulle ses över. Ingenting hände. Tillägget i diskrimineringslagen om att otillgänglighet är en ny diskrimineringsgrund infördes den första januari 2015 och en månad senare lovade Alice Bah Kuhnke att lagens undantag skyndsamt skulle ses över. Ingenting hände igen och plötsligt förändrades Alice Bah Kuhnkes retorik från skyndsamt till att det ska vara klart innan sista december 2015.
I mellandagarna, strax efter att jag varit tomte för min treårige son och innan jag skålade gott nytt 2016, intervjuades både jag och Alice Bah Kuhnke av Sveriges radio. Ingenting hade fortfarande hänt. I början av 2016 var löftet att ett besked skulle komma i maj. Måndagen den 11 juli hände det. Tyvärr blev det endast ett myrsteg framåt. Efter all väntan kommer äntligen ett förslag om att näringsidkare med färre än tio anställda inte längre ska undantas i diskrimineringslagen. Målsättningen är att lagen ändras om ett år. Den röd-gröna regeringen har dock ett svagt styre i riksdagen så det är långt ifrån klart att lagen kan göras om.
Och skulle de röd-gröna få stöd av annat parti och lyckas få bort undantaget har diskrimineringslagen ändå så många andra undantag och skälighetsbedömningar kvar att den, i de flesta fall, inte kan användas. Om otillgänglighet hos dem som pysslar med varor och tjänster ska betraktas som diskriminering måste personen som anser sig vara diskriminerad på grund av otillgänglighet ha ett varaktigt förhållande till näringsidkaren innan en anmälan kan lämnas in. Näringsidkaren måste själv äga den lokal hon bedriver verksamhet i för att en person som anser sig vara diskriminerad på grund av otillgänglighet ska kunna anmäla. Fastigheten där verksamheten med varor och tjänster utförs måste vara hyfsat nybyggd, näringsidkaren får inte vara ovetande om diskrimineringslagen och näringsidkaren måste ha råd att åtgärda problemet för att en person som anser sig vara diskriminerad på grund av otillgänglighet ska kunna anmäla.
Kultur och demokratiminister Alice Bah Kuhnke har aviserat att näringsidkare med färre än tio anställda inte längre ska undantas från lagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering.
Personligen gläds jag förstås av beskedet, men mest handlar glädjen om att Alice Bah Kuhunke äntligen slutat bryta sina löften. När Socialdemokraterna vunnit valet hösten 2014 och bildade regering med Miljöpartiet lovade stadsministern Stefan Löfven att diskrimineringslagens undantag skulle ses över. Ingenting hände. Tillägget i diskrimineringslagen om att otillgänglighet är en ny diskrimineringsgrund infördes den första januari 2015 och en månad senare lovade Alice Bah Kuhnke att lagens undantag skyndsamt skulle ses över. Ingenting hände igen och plötsligt förändrades Alice Bah Kuhnkes retorik från skyndsamt till att det ska vara klart innan sista december 2015.
I mellandagarna, strax efter att jag varit tomte för min treårige son och innan jag skålade gott nytt 2016, intervjuades både jag och Alice Bah Kuhnke av Sveriges radio. Ingenting hade fortfarande hänt. I början av 2016 var löftet att ett besked skulle komma i maj. Måndagen den 11 juli hände det. Tyvärr blev det endast ett myrsteg framåt. Efter all väntan kommer äntligen ett förslag om att näringsidkare med färre än tio anställda inte längre ska undantas i diskrimineringslagen. Målsättningen är att lagen ändras om ett år. Den röd-gröna regeringen har dock ett svagt styre i riksdagen så det är långt ifrån klart att lagen kan göras om.
Och skulle de röd-gröna få stöd av annat parti och lyckas få bort undantaget har diskrimineringslagen ändå så många andra undantag och skälighetsbedömningar kvar att den, i de flesta fall, inte kan användas. Om otillgänglighet hos dem som pysslar med varor och tjänster ska betraktas som diskriminering måste personen som anser sig vara diskriminerad på grund av otillgänglighet ha ett varaktigt förhållande till näringsidkaren innan en anmälan kan lämnas in. Näringsidkaren måste själv äga den lokal hon bedriver verksamhet i för att en person som anser sig vara diskriminerad på grund av otillgänglighet ska kunna anmäla. Fastigheten där verksamheten med varor och tjänster utförs måste vara hyfsat nybyggd, näringsidkaren får inte vara ovetande om diskrimineringslagen och näringsidkaren måste ha råd att åtgärda problemet för att en person som anser sig vara diskriminerad på grund av otillgänglighet ska kunna anmäla.
Förutom allt detta finns en formulering i diskrimineringslagen som ger undantag om det dyker upp något annat av stor betydelse. Vad det betyder vet ingen eftersom lagen aldrig prövats i domstol. Jag ger aldrig upp. Jag försöker alltid hitta ljusglimtar i ett mörker. Jag kämpar förstås envist så länge mitt hjärta kan slå för mänskliga rättigheter. Men det krävs gott om tålamod och lugna nerver. Den ”stora” nyheten är alltså att ett av alla knasiga undantag kanske är borta om ett år.
Vad tycker kultur och demokratiministern?
Kultur och demokratiminister Alice Bah Kuhnke
Personligen tycker jag att regeringen med socialdemokrater och miljöpartister beter sig märkligt när det gäller den nya lagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering. När lagen godkändes av riksdagen under sommaren 2014 poängterade Miljöpartiet rejält tydligt att de inte gillande många av lagens konstiga undantag. Socialdemokraterna upplevde jag något mindre "bråkiga", men partiets officiella linje var ändå tydlig - man gillande inte exempelvis undantaget som gör att företag med färre än tio anställda får ha otillgänglighet som diskriminerar personer med funktionsnedsättning. Trots Socialdemokraternas och Miljöpartiets inställning röstade båda ja till lagen.
Några månader senare var det val. Alliansen förlorade och Socialdemokraterna tog regeringsmakten tillsammans med Miljöpartiet. Om man nu kan säga att de "tog makten" eftersom de inte har majoritet i riksdagen och stora delar av nuvarande mandatperiod ändå styrts av en Alliansbudget. Hur som helst så sa ändå självaste stadsministern Stefan Löfven i regeringsförklaringen hösten 2014 att diskrimineringslagens undantag ska ses över. Min uppfattning var att detta skulle ske så fort som möjligt. Stefan Löfven ville alltså mer eller mindre se över lagen innan den ens hade börjat gälla i Sverige.
Inget hände, vi fyrade jul och nyårsafton och vipps var lagen införd i Sverige från och med den första januari 2015. Den andra januari 2015 var jag först i Sverige med att lämna in en anmälan till Diskrimineringsombundsmannen. Det ärende som i dag tagits över av funktionshinderorganisationen DHR och är Sveriges första tingsrättsförhandling som nu testar den nya lagen. Efter regeringsförklaringen hösten 2014 har jag inte hört stadsministern Stefan Löfven sagt att diskrimineringslagen ska ses över, det verkar som om kultur- och demokratiministern Alice Bah Kuhnke har tagit över den stafettpinnen. I februari 2015 var hon nämligen väldigt tydlig med att detta inte skulle bli någon långrandig utredning. En snabb översyn av diskrimineringslagens undantag skulle göras och den skulle vara klar innan sommaren 2015.
När sommaren 2015 kom var Alice Bah Kuhnke lika tydlig med att innan årets slut skulle det i alla fall vara klart. I december 2015 intervjuades jag av radions ekonyheter, det gjorde Alice Bah Kunke också. Ingenting händer. Nu har det gått ytterligare ett halvår, vi beffinner oss i juli 2016 och det som socialdemokraternas stadsminister och miljöpartiets kultur och demokratiminister lovat lyser fortfarande med sin frånvaro. Under årets Almedalsvecka pratade jag med flera miljöpartister och socialdemokrater och alla säger att under denna mandatperiod kommer löftena i alla fall att hållas.
Jag har förstås inte tid och lust att vänta, kanske ända tills 2018, innan ett förslag dyker upp. Istället skrev jag nyligen ett mail till Alice Bah Kuhnke. Mitt mail var kort och jag ställde bara en fråga - Vad tycker kultur och demokratiministern om lagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering? Jag fick följande svar:
Hej Lars-Göran,
På uppdrag av kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke sänder jag hennes varma tack för inbjudan till att medverka i din blogg inför Almedalsveckan. Kultur- och demokratiministern får i dagsläget väldigt många förfrågningar och jag måste dessvärre meddela att hon inte har möjlighet att delta på grund av tidsbrist.
Vi önskar dig lycka till med den fortsatta planeringen.
Vänliga hälsningar,
Alexandra Folkeryd
Departementssekreterare
Kulturdepartementet
På uppdrag av kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke sänder jag hennes varma tack för inbjudan till att medverka i din blogg inför Almedalsveckan. Kultur- och demokratiministern får i dagsläget väldigt många förfrågningar och jag måste dessvärre meddela att hon inte har möjlighet att delta på grund av tidsbrist.
Vi önskar dig lycka till med den fortsatta planeringen.
Vänliga hälsningar,
Alexandra Folkeryd
Departementssekreterare
Kulturdepartementet
Vad tycker du om diskrimineringslagen?
Årets Almedalen är över. Jag vill passa på att tacka alla som ställt upp och svarat på vad de tycker om diskrimineringslagen. Det är otroligt vad sociala medier och bloggar går varma under politikerveckan i Visby. Det senate året har jag haft omkring 100 läsare/besökare av min blogg. Under Almedalsveckan har antalet vissa dagar nästan uppgått till 1000. Personligen har jag pratat om tillgänglighet och bemötandefrågor med massor av spännande personer. Redan första dagen tappade jag räkningen på antalet visitkort jag delat ut.
Innan jag tar semester i några veckor från mitt arbete att nästan dagligen hjälpa kommuner, landsting, myndigheter, företag och föreningar att skapa tillväxt genom att göra verksamheter mer tillgänglig för fler kommer du få några fler blogginlägg med fokus på diskrimineringslagen, tillgänglighet och Almedalen. Imorgon avslöjar jag vad jag fick för svar när frågan "Vad tycker du om diskrimineringslagen?" ställdes till kultur och demokratiminister Alice Bah Kuhnke. Sedan kommer ett blogginlägg där jag rapporterar från Boverkets senaste samrådsmöte där en jurist från självaste Diskrimineringsombudsmannen hälsade på och berättade DOs syn på saken. Det kommer även dyka upp några blogginlägg där jag helt enkelt berättar vad jag varit med om de senaste dagarna i Visby.
Kommer du ihåg "diskriminerings-filmerna"? Dessa tre filmer visar tre exempel på situationer som diskrimineringar. Samtidigt anses dessa tre situationer inte vara diskriminering på grund av otillgänglighet enligt den nya lagen som trädde i kraft i Sverige den första januari 2015.
Vad tycker Autism- och Aspergerförbundet?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Autism- och Aspergerförbundet tycker om diskrimineringslagen. Det är förbundets ordförande Anne Lönnermark som svarat. Jag har gjort en kort intervju och hon svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
Anne Lönnermark Ordförande Autism- och Aspergerförbundet
Utan tillgänglighet – ingen delaktighet
När bristande tillgänglighet skrevs in i diskrimineringslagen som en form av diskriminering 1 januari 2015 tändes ett hopp inom funktionshindersrörelsen och så även hos mig. Skulle det nu bli lite fart på arbetet med att göra samhället tillgängligt för alla? Nej, det kan man inte säga att det blev. DO drev det första ärendet till domstol först 16 månader efter att ändringen i lagen trädde i kraft. Dock kan ju anmälningarna generera förbättringar utan domstolsförfarandet men något riktigt tryck blir det inte.
Tillgänglighet är inte alldeles enkelt att definiera. Begreppet har successivt breddats och innefattar även kognitiv tillgänglighet. Det finns mycket kvar att göra, både när det gäller fysisk och kognitiv tillgänglighet, för att undanröja hinder för delaktighet. I detta arbete skulle vi behöva en fungerande diskrimineringslag, eller snarare en fungerande tillämpning.
Jag försöker ta på mig tillgänglighetsglasögon när jag är ute och reser och det blir snabbt tydligt att det är otillgängligt på många sätt, inte minst vad gäller information. Särskilt knöligt blir det vid oönskade ändringar. Oklara besked, felaktiga besked, uteblivna besked, det finns alla varianter. Inget av detta är speciellt trevligt för resenärerna men än svårare blir det om man t ex har autism och/eller utvecklingsstörning. En resa kan vara väldigt påfrestande även utan störningar. Förberedelser är viktiga för att klara av det. Oväntade förseningar och brist på stöd att hantera ev ombokningar, spårbyten m m kan göra resan helt ohanterbar. På mindre stationer finns det sällan personal att vända sig till och via telefon är det svårt att komma fram.
Även på internet kan det vara svårt. Många hemsidor är röriga och svåra att navigera på. När vi pratar alltmer om digitalisering måste tillgänglighetsflaggan hållas högt och användarperspektivet tas tillvara mycket mer, t ex som det har gjorts i Arvsfondsprojektet Begripsam.
Skolan är en annan arena där vi behöver prata mycket mer om tillgänglighet. Det är hög tid att på allvar ta hänsyn till personer med hög känslighet för intryck. Om all energi går åt till att hantera intryck finns det inget utrymme kvar för att inhämta kunskap och utveckla relationer. Tillgänglighet är också att sammanhanget är begripligt, att man får instruktioner man kan ta till sig, att man får det stöd man behöver för att kunna kommunicera och samspela.
För att varje individ ska kunna bli delaktig måste det finnas en flexibilitet och en vilja att hitta lösningar utifrån att alla är olika och därför ibland behöver något som inte alla behöver för att få samma chans till god hälsa, utveckling och ett rikt liv.
Anne Lönnermark
Ordförande, Autism- och Aspergerförbundet
När bristande tillgänglighet skrevs in i diskrimineringslagen som en form av diskriminering 1 januari 2015 tändes ett hopp inom funktionshindersrörelsen och så även hos mig. Skulle det nu bli lite fart på arbetet med att göra samhället tillgängligt för alla? Nej, det kan man inte säga att det blev. DO drev det första ärendet till domstol först 16 månader efter att ändringen i lagen trädde i kraft. Dock kan ju anmälningarna generera förbättringar utan domstolsförfarandet men något riktigt tryck blir det inte.
Tillgänglighet är inte alldeles enkelt att definiera. Begreppet har successivt breddats och innefattar även kognitiv tillgänglighet. Det finns mycket kvar att göra, både när det gäller fysisk och kognitiv tillgänglighet, för att undanröja hinder för delaktighet. I detta arbete skulle vi behöva en fungerande diskrimineringslag, eller snarare en fungerande tillämpning.
Jag försöker ta på mig tillgänglighetsglasögon när jag är ute och reser och det blir snabbt tydligt att det är otillgängligt på många sätt, inte minst vad gäller information. Särskilt knöligt blir det vid oönskade ändringar. Oklara besked, felaktiga besked, uteblivna besked, det finns alla varianter. Inget av detta är speciellt trevligt för resenärerna men än svårare blir det om man t ex har autism och/eller utvecklingsstörning. En resa kan vara väldigt påfrestande även utan störningar. Förberedelser är viktiga för att klara av det. Oväntade förseningar och brist på stöd att hantera ev ombokningar, spårbyten m m kan göra resan helt ohanterbar. På mindre stationer finns det sällan personal att vända sig till och via telefon är det svårt att komma fram.
Även på internet kan det vara svårt. Många hemsidor är röriga och svåra att navigera på. När vi pratar alltmer om digitalisering måste tillgänglighetsflaggan hållas högt och användarperspektivet tas tillvara mycket mer, t ex som det har gjorts i Arvsfondsprojektet Begripsam.
Skolan är en annan arena där vi behöver prata mycket mer om tillgänglighet. Det är hög tid att på allvar ta hänsyn till personer med hög känslighet för intryck. Om all energi går åt till att hantera intryck finns det inget utrymme kvar för att inhämta kunskap och utveckla relationer. Tillgänglighet är också att sammanhanget är begripligt, att man får instruktioner man kan ta till sig, att man får det stöd man behöver för att kunna kommunicera och samspela.
För att varje individ ska kunna bli delaktig måste det finnas en flexibilitet och en vilja att hitta lösningar utifrån att alla är olika och därför ibland behöver något som inte alla behöver för att få samma chans till god hälsa, utveckling och ett rikt liv.
Anne Lönnermark
Ordförande, Autism- och Aspergerförbundet
Vad tycker Vänsterpartiet?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Vänsterpartiet tycker om diskrimineringslagen. Jag har gjort en kort intervju och partiet svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
Hej!
Du har skrivit till Vänsterpartiet och flera av våra företrädare. Vänsterpartiet har jobbar länge för en lagstiftning om otillgänglighet som diskrimineringsgrund. När en sådan lag väl kom så var den inte tillräckligt bra och Vänsterpartiets hållning är att lagstiftningen måsta skärpas.
Här kan du läsa om vår politik i korthet, samt se våra mer omfattande riksdagsmotioner på temat.
http://www.vansterpartiet.se/politik/funktionsnedsattning
Allt gott!
Med vänlig hälsning
Vänsterpartiet
Du har skrivit till Vänsterpartiet och flera av våra företrädare. Vänsterpartiet har jobbar länge för en lagstiftning om otillgänglighet som diskrimineringsgrund. När en sådan lag väl kom så var den inte tillräckligt bra och Vänsterpartiets hållning är att lagstiftningen måsta skärpas.
Här kan du läsa om vår politik i korthet, samt se våra mer omfattande riksdagsmotioner på temat.
http://www.vansterpartiet.se/politik/funktionsnedsattning
Allt gott!
Med vänlig hälsning
Vänsterpartiet
Vad tycker Neuroförbundet och SRF?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Neuroförbundet och Synskadades riksförbund (SRF) tycker om diskrimineringslagen. Det är Neuroförbundets förbundsordförande Lise Lidbäck, SRFs ordförande och SRFs intressepolitiske handläggare Jimmy Pettersson som svarat. Jag har gjort korta intervjuer och de svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
Lise Lidbäck, Neuroförbundets förbundsordförande
Hej Lars-Göran!
Uppskattar det du gör och här kommer några tankar från mig:
För mig är det en kompromisslös bestämd uppfattning att allas lika rätt till delaktighet i samhället är en självklarhet. Personer med funktionsvariationer som jag själv och över en miljon andra, möter trösklar, hinder och märkliga attityder varje dag. Dessa motverkar och diskriminerar våra möjligheter som samhällsmedborgare. De hindrar oss att yrkesarbeta, konsumera, resa, umgås med goda vänner och delta i familjeliv. Listan kan göras lång. I den bästa av världar är allas rätt till delaktighet en fullkomlig självklarhet. Men så fungerar det dessvärre inte och därför är en lag som betraktar otillgänglighet som diskriminering absolut nödvändig. Vi var många som jublade över lagen som äntligen skulle förändra våra livsvillkor på allvar. Jublet byttes dessvärre mycket snabbt ut mot en kompakt besvikelse. Den nya lagen har visat sig vara ett luftslott, som helt saknar såväl väggar som tak. Inte minst saknar det innehåll. För vilken annan lag stiftad i modern tid har så många undantag och märkliga förbehåll? Att i princip inget av hundratals anmälda fall hittills har prövats av DO betraktar jag som ett hån och en diskriminering i sig.
Uppskattar det du gör och här kommer några tankar från mig:
För mig är det en kompromisslös bestämd uppfattning att allas lika rätt till delaktighet i samhället är en självklarhet. Personer med funktionsvariationer som jag själv och över en miljon andra, möter trösklar, hinder och märkliga attityder varje dag. Dessa motverkar och diskriminerar våra möjligheter som samhällsmedborgare. De hindrar oss att yrkesarbeta, konsumera, resa, umgås med goda vänner och delta i familjeliv. Listan kan göras lång. I den bästa av världar är allas rätt till delaktighet en fullkomlig självklarhet. Men så fungerar det dessvärre inte och därför är en lag som betraktar otillgänglighet som diskriminering absolut nödvändig. Vi var många som jublade över lagen som äntligen skulle förändra våra livsvillkor på allvar. Jublet byttes dessvärre mycket snabbt ut mot en kompakt besvikelse. Den nya lagen har visat sig vara ett luftslott, som helt saknar såväl väggar som tak. Inte minst saknar det innehåll. För vilken annan lag stiftad i modern tid har så många undantag och märkliga förbehåll? Att i princip inget av hundratals anmälda fall hittills har prövats av DO betraktar jag som ett hån och en diskriminering i sig.
En skärpt lagstiftning är absolut nödvändig. Ett modernt samhälle erbjuder och kräver delaktighet för alla sina medborgare. Kampen för mänskliga rättigheter har bara börjat!
Önskar dig lyckat till och hoppas att vi ses i Almedalen!
Varma hälsningar
Lise
Lise
Håkan Thomsson, ordförande Synskadades Riksförbund (SRF)
Hej!
Lagen är inte tillräckligt kraftfull och behöver skärpas.
Vänligen
Håkan Thomsson
Lagen är inte tillräckligt kraftfull och behöver skärpas.
Vänligen
Håkan Thomsson
Jimmy Pettersson, Intressepolitisk handläggare SRF
Det är naturligtvis bra att bristande tillgänglighet betraktas som diskriminering enligt diskrimineringslagen, eftersom det ger mig som synskadad möjlighet att hävda min rätt och påverka min situation. Ytterst handlar detta om mänskliga rättigheter. Som förbudet mot bristande tillgänglighet är utformat idag finns stora brister.
Företag som har färre än 10 anställda är helt undantagna. Detta blir problematiskt, eftersom en majoritet av företagen i Sverige därmed står utanför diskrimineringslagen. Det måste finnas ett tillgänglighetskrav i en annan lag, som reglerar det man anmäler. Utöver kraven i lagstiftningen är det endast enklare åtgärder man kan kräva. Även om den här konstruktionen på sitt sätt är logisk, så är den också problematisk. Det finns många situationer där man skulle kunna uppleva sig som diskriminerad på grund av dåligt bemötande. Det borde också kunna finnas fall där den anmälda situationen faller mellan olika lagar. Bostäder är undantagna. Som hyresgäst kan man alltså inte anmäla sin hyresvärd för brister i tillgängligheten. Som synskadad kan brister i tillgängligheten handla om att tvättstugan eller porttelefonen ska gå att använda. Det kan också handla om att kontrastmarkeringar saknas eller att belysningen är bristfällig i de allmänna utrymmena.
Diskrimineringsombudsmannen borde också driva betydligt fler ärenden. Trots att lagen har funnits i ett och ett halvt år finns endast ett fall som DO valt att driva i domstol. Den nuvarande diskrimineringslagen är ett viktigt första steg och vår förhoppning är att de brister som jag tagit upp kommer att åtgärdas i framtiden. Regeringen måste gå från ord till handling och snarast stärka lagen.
Jimmy Pettersson
Intressepolitisk handläggare
Synskadades Riksförbund
Företag som har färre än 10 anställda är helt undantagna. Detta blir problematiskt, eftersom en majoritet av företagen i Sverige därmed står utanför diskrimineringslagen. Det måste finnas ett tillgänglighetskrav i en annan lag, som reglerar det man anmäler. Utöver kraven i lagstiftningen är det endast enklare åtgärder man kan kräva. Även om den här konstruktionen på sitt sätt är logisk, så är den också problematisk. Det finns många situationer där man skulle kunna uppleva sig som diskriminerad på grund av dåligt bemötande. Det borde också kunna finnas fall där den anmälda situationen faller mellan olika lagar. Bostäder är undantagna. Som hyresgäst kan man alltså inte anmäla sin hyresvärd för brister i tillgängligheten. Som synskadad kan brister i tillgängligheten handla om att tvättstugan eller porttelefonen ska gå att använda. Det kan också handla om att kontrastmarkeringar saknas eller att belysningen är bristfällig i de allmänna utrymmena.
Diskrimineringsombudsmannen borde också driva betydligt fler ärenden. Trots att lagen har funnits i ett och ett halvt år finns endast ett fall som DO valt att driva i domstol. Den nuvarande diskrimineringslagen är ett viktigt första steg och vår förhoppning är att de brister som jag tagit upp kommer att åtgärdas i framtiden. Regeringen måste gå från ord till handling och snarast stärka lagen.
Jimmy Pettersson
Intressepolitisk handläggare
Synskadades Riksförbund
Vad tycker Moderaterna?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Moderaterna tycker om diskrimineringslagen. Det är Cecilia Widegren (M), riksdagsledamot från Skaraborg och socialpolitisk talesperson som svarat. Jag har gjort en kort intervju och hon svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
Cecilia Widegren (M) riksdagsledamot Skaraborg. Socialpolitisk talesperson
Hej Lars-Göran,
Tack för ditt engagerade mejl gällande tillgänglighet och bemötandefrågor avseende människor med funktionsnedsättning.
Frågor som rör moderniseringen av diskrimineringslagstiftningen avseende en ny diskrimineringsgrund är fortfarande oprövade. Det är centralt att alla lagar och regler som rör rättigheter följs upp noggrant och utvärderas. Vår moderata utgångspunkt är varje enskild människas rättigheter, skyldigheter och ansvar. Vi strävar efter att alltid se hela människan.
Tack för ditt engagerade mejl gällande tillgänglighet och bemötandefrågor avseende människor med funktionsnedsättning.
Frågor som rör moderniseringen av diskrimineringslagstiftningen avseende en ny diskrimineringsgrund är fortfarande oprövade. Det är centralt att alla lagar och regler som rör rättigheter följs upp noggrant och utvärderas. Vår moderata utgångspunkt är varje enskild människas rättigheter, skyldigheter och ansvar. Vi strävar efter att alltid se hela människan.
En viktig utgångspunkt i detta sammanhang är vår syn på rätt till personlig assistans och all annan stöd och hjälp till människor med en eller flera funktionsnedsättningar. Vi menar att stödet ska finansieras gemensamt, rättvist och solidariskt. Det ska ges efter behov alldeles oavsett vilken betalningsförmåga den enskilda har och var i landet hon eller han bor. Vår strävan är alltid ett värdigt liv för alla. Att de som exempelvis mist betydande delar av sin rörelseförmåga ska kunna fortsätta leva sitt liv så nära det tidigare livsmönstret som möjligt.
Det finns all anledning att följa upp och noga utvärdera hur den nya inriktningen i diskrimineringslagen gällande att bristande tillgänglighet ingår som en form av diskriminering fungerar i praktiken och hur rättsväsendet i sina prövningar framöver väljer att tolka lagstiftarens avsikter. Samtidigt är vi medvetna om att brister i efterlevnad av exempelvis rättighetslagar redan existerar. Det är naturligt att utvecklingen hela tiden går framåt och nya steg tas som följs av större eller mindre bakslag. Att tillgänglighet ska fungera så bra som möjligt för alla har alla med en funktionsnedsättning och anhöriga rätt att ställa krav på. Samhället förmår dock inte alltid leva upp till sina högt ställda målsättningar.
Cecilia Widegren (M)
riksdagsledamot Skaraborg
socialpolitisk talesperson
Det finns all anledning att följa upp och noga utvärdera hur den nya inriktningen i diskrimineringslagen gällande att bristande tillgänglighet ingår som en form av diskriminering fungerar i praktiken och hur rättsväsendet i sina prövningar framöver väljer att tolka lagstiftarens avsikter. Samtidigt är vi medvetna om att brister i efterlevnad av exempelvis rättighetslagar redan existerar. Det är naturligt att utvecklingen hela tiden går framåt och nya steg tas som följs av större eller mindre bakslag. Att tillgänglighet ska fungera så bra som möjligt för alla har alla med en funktionsnedsättning och anhöriga rätt att ställa krav på. Samhället förmår dock inte alltid leva upp till sina högt ställda målsättningar.
Cecilia Widegren (M)
riksdagsledamot Skaraborg
socialpolitisk talesperson
Vad tycker DO och DHR?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Diskrimineringsombudsmannen och DHR - Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder tycker om diskrimineringslagen. Det är DO Agneta Broberg och DHRs förbundsordförande Rasmus Isaksson som svarat. Jag har gjort korta intervjuer och de svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
Agneta Broberg, Distriktsombudsmannen
Som diskrimineringsombudsman tycker jag förstås att det är mycket positivt att lagändringen till slut har kommit till stånd. Tillgänglighet är en förutsättning för att kunna åtnjuta sina rättigheter enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Att bristande tillgänglighet ska vara en del av skyddet mot diskriminering är något som DO, tillsammans med funktionshindersrörelsen, har arbetat för under lång tid. DO menar också att vi redan nu kan se att lagändringen har haft positiva effekter. Bland annat har vi kunnat se att fler verksamhetsutövare ser över sitt arbete för tillgänglighet. Vi ser också att det finns brister med denna nya form av diskriminering i lagen, till exempel att den ensidigt betonar individperspektivet, som gör att jag ifrågasätter om det räcker för att bidra till att lagen får önskad effekt på samhällsnivå.
Sammantaget är det alltså DO:s uppfattning att lagändringen är ett viktigt steg i rätt riktning men att det fortfarande finns delar som kan förbättras. Därför är det givetvis positivt med regeringens aviserade översyn av lagändringen. Man ska också vara medveten om att diskrimineringslagen i huvudsak är ett komplement till annan lag och att det är annan lagstiftning som ställer krav på tillgänglighet utöver enklare åtgärder.
Med vänlig hälsning,
DO Agneta Broberg
Sammantaget är det alltså DO:s uppfattning att lagändringen är ett viktigt steg i rätt riktning men att det fortfarande finns delar som kan förbättras. Därför är det givetvis positivt med regeringens aviserade översyn av lagändringen. Man ska också vara medveten om att diskrimineringslagen i huvudsak är ett komplement till annan lag och att det är annan lagstiftning som ställer krav på tillgänglighet utöver enklare åtgärder.
Med vänlig hälsning,
DO Agneta Broberg
DHRs förbundsordförande Rasmus Isaksson
Hej Lars-Göran,
I grunden vet du nog var jag står. För många undantag, lagen skulle skärpas men regeringen segar, DO är för långsamma och att "det går långsamt framåt" är inte tillräckligt. Politiker borde tydligt ta chansen att offentligt värna om tillgängligheten i fler sammanhang. Man missar det ibland och en del förslag på senare tid har inte gått i rätt riktning t.ex. vad gäller studentbostäder, slopat hisskrav i migrationsverkets anläggningsboenden, osv. Saknas i stort tydlig politisk vilja. Viljan kanske finns men den är svår att upptäcka. Politiker måste våga stå upp för rättigheter utan brasklappar - även om det skulle reta upp finansfolket.
Med vänliga hälsningar
I grunden vet du nog var jag står. För många undantag, lagen skulle skärpas men regeringen segar, DO är för långsamma och att "det går långsamt framåt" är inte tillräckligt. Politiker borde tydligt ta chansen att offentligt värna om tillgängligheten i fler sammanhang. Man missar det ibland och en del förslag på senare tid har inte gått i rätt riktning t.ex. vad gäller studentbostäder, slopat hisskrav i migrationsverkets anläggningsboenden, osv. Saknas i stort tydlig politisk vilja. Viljan kanske finns men den är svår att upptäcka. Politiker måste våga stå upp för rättigheter utan brasklappar - även om det skulle reta upp finansfolket.
Med vänliga hälsningar
Rasmus Isaksson
Vad tycker Miljöpartiet?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Miljöpartiet tycker om diskrimineringslagen. Det är Maria Ferm, Miljöpartiets gruppledare i riksdagen som svarat. Jag har gjort en kort intervju och hon svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
Maria Ferm, Miljöpartiets gruppledare i riksdagen
Jag och Miljöpartiet tycker att det är väldigt bra och viktigt att otillgänglighet tillkommit som diskrimineringsform. Dels för att det öppnar för att ställa de som inte tillgänglighetsanpassar till svars men ännu mer för att det sänder en signal om att detta är viktigt och därigenom fungerar förebyggande. Vad vi förstått har den nya lagen redan efter ett drygt år fått effekt, även om det första ärendet precis tagits upp av DO. Många företag har redan gjort eller inlett tillgänglighetsanpassningar.
I nuläget gäller lagen bara för företag som har över 10 anställda. Tanken med undantaget är att skydda småföretag från för höga kostnader. Problemet är att gränsen är väldigt godtycklig och det kan bli stora skillnader i vad ett företag förväntas prestera om det har en anställd mer eller mindre. Parallellt med denna gräns finns en skälighetsklausul som även kan undanta större företag om till exempel ombyggnationer anses oskäliga pga vilken byggnad det är frågan om eller liknande.
Miljöpartiet vill att undantaget gällande 10 anställda tas bort. Huvudregeln ska vara att företagslokaler ska kunna användas oavsett funktionsvariation men att varje fall ska bedömas individuellt där antal anställda kan finnas med som en parameter i skälighetsbedömningen men inte vara en tröskel för hur högt ställda tillgänglighetskrav som gäller. Vårt förslag bereds just nu inom regeringskansliet och vi hoppas så småningom på en lagändring i enlighet med detta.
Vi har i regeringsställning kraftigt förstärkt arbete mot diskriminering: resurser till DO och antidiskrimineringsbyråer har ökats, även funktionshinderrörelsen har fått ökade anslag (via Socialdepartementet). Vi har dessutom lämnat en proposition till riksdagen om aktiva åtgärder (i diskrimineringslagen) där alla diskrimineringsgrunder nu fullt ut ska inkluderas i bestämmelserna om förebyggande arbete. Det är ett viktigt steg för en heltäckande diskrimineringslag.
Vänligen, Maria
Vänligen, Maria
Vad tycker HRF och Lika Unika?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Hörselskadades riksförbund och Lika Unika tycker om diskrimineringslagen. Det är Marianne Rogell Eklund, Intressepolitisk samordnare och enhetschef på Hörselskadades Riksförbund, och Maria Johansson, Lika Unikas ordförande, som svarat. Jag har gjort två korta intervjuer och de svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
Marianne Rogell Eklund, Intressepolitisk samordnare och enhetschef
Hörselskadades Riksförbund (HRF)
Hörselskadades Riksförbund (HRF)
Hej Lars-Göran
Apropå ditt mail till HRF om diskrimineringslagen:
HRF var från början tveksam till att den nya bestämmelsen i diskrimineringslagen om bristande tillgänglighet skulle ha någon större betydelse för hörselskadade. Anledningen till vår tveksamhet har varit att det inte finns någon bra lagstiftning som backar upp kraven i ”tillgänglighetslagen” . Tillexempel är Enkelt avhjälpta hinder (HIN) för klen i sina krav som ställs på anpassningar för hörselskadade. Nu har dock ett par personer med stöd av kraven i BBR om ny- och ombyggnad anmält en konferensanläggning för diskriminering på grund av bristande tillgänglighet. DO har tagit detta som ett tillsynsärende, vilket indikerar på att ärendet är av principiellt intresse. Vi följer med stort intresse förloppet.
En annan anmälan har gjorts av kommun som inte tillgängliggjort kommunens medborgarceremoni för hörselskadade. Anmälaren menar att det inte funnits någon infrastruktur för tillgänglighetsarbetet i kommunen (avseende hörselskadade) I den anmälan har en begäran framförts om klarläggande ifall MFDs uppföljningar varit tillräckligt konkreta för att öka kommunens kunskap om behovet av tillgänglighet respektive uppbyggnad av infrastruktur för kommunens tillgänglighetsarbete. Nu avvaktar vi vad DO kommer att göra även med detta ärende.
Med bästa hälsningar
Marianne Rogell Eklund, Intressepolitisk samordnare och enhetschef
Hörselskadades Riksförbund (HRF)
Maria Johansson, ordförande Lika Unika
Hej Lars-Göran,
Så här svarar jag på din fråga:
Det var ett historiskt steg när Sverige, nästan 25 år efter USA, gjorde det möjligt att - också juridiskt - kalla utestängning på grund av bristande tillgänglighet vid sitt rätta namn, diskriminering. Nu måste vi se till att denna nya diskrimineringform leder till ökad tillgänglighet och får det preventiva syfte som var meningen. Med hundratals anmälningar men endast två fall tagna till domstol efter ett och ett halvt år går det alldeles för långsamt. Lagens undantag för företag med färre än tio anställda, när det gäller tillhandahållande av varor och tjänster, måste tas bort. Att titta på skälighet utifrån vad som redan borde vara åtgärdat, utifrån att det praktiskt går och utifrån att den som ska betala faktiskt har råd ingår ju redan i bedömningen. För att säkerställa "fullständigt och faktiskt deltagande och inkludering i samhället" - så som 10-årsjubilerande FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning stadgar, krävs en helt annan politik för tillgänglighet.
Så här svarar jag på din fråga:
Det var ett historiskt steg när Sverige, nästan 25 år efter USA, gjorde det möjligt att - också juridiskt - kalla utestängning på grund av bristande tillgänglighet vid sitt rätta namn, diskriminering. Nu måste vi se till att denna nya diskrimineringform leder till ökad tillgänglighet och får det preventiva syfte som var meningen. Med hundratals anmälningar men endast två fall tagna till domstol efter ett och ett halvt år går det alldeles för långsamt. Lagens undantag för företag med färre än tio anställda, när det gäller tillhandahållande av varor och tjänster, måste tas bort. Att titta på skälighet utifrån vad som redan borde vara åtgärdat, utifrån att det praktiskt går och utifrån att den som ska betala faktiskt har råd ingår ju redan i bedömningen. För att säkerställa "fullständigt och faktiskt deltagande och inkludering i samhället" - så som 10-årsjubilerande FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning stadgar, krävs en helt annan politik för tillgänglighet.
Vi ses på Gotland!
Varma hälsningar
Maria
Varma hälsningar
Maria
Vad tycker Sverigedemokraterna?
Eftersom Sverigedemokraternas odemokratiska och rasistiska politik inte intresserar mig väljer jag att strunta i partiledarens tal. Jag är även totalt ointresserad av att få deras svar på mina funktionshinderpolitiska frågor.
Vad tycker SDR och Autism- och Aspergerförbundet?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad förbundsordförande i Sveriges dövas riksförbund Hanna Sejlitz tycker om diskrimineringslagen. Här hittar du även ett svar från Autism- och aspergerförbundets förbundsjurist Hanna Jarvad. Jag har gjort korta intervjuer med dem och de svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i deras svar och klistrat in här i bloggen.
Hanna Sejlitz, förbundsordsförande Sveriges dövas riksförbund
Lagen är viktig men tyvärr är den för svag med alldeles för många undantag och skälighetsprincipen. Jag ser också en tendens till att man hänvisar till lagstiftningen i diskussion om olika frågor om människors rättigheter - tex tolk för döva och hörselskadade trots att det är oklart om lagen verkligen täcker detta. Sedan är det svårt för enskilda att få rätt med stöd av lagen när Diskrimineringsombudsmannen lägger ner nästan alla anmälda fall.
Hanna Jarvad, förbundsjurist Autism- och Aspergerförbundet
Autism- och Aspergerförbundet tycker att det är bra att förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet har införts, men anser att reglerna har alltför många begränsningar. Dels är det olyckligt att det finns områden av samhället som inte omfattas av reglerna om bristande tillgänglighet och dels gör skälighetsrekvisitet att tillämpningen av förbudet blir begränsad. I många situationer där det förekommer bristande tillgänglighet för personer med autism är det därför ändå inte fråga om diskriminering, vilket gör att man inte kan få rätt till varken ersättning eller upprättelse. Möjligheterna att få sin sak prövad när man anser sig ha blivit diskriminerad måste också öka. Diskrimineringsombudsmannen tar sig bara an en bråkdel av alla fall som kommer in. Att driva ärendet själv, med risk för att behöva stå för motpartens rättegångskostnader, är oftast inte aktuellt. De initiativ som civilsamhället tagit i form av föreningar och byråer som driver diskrimineringsfall är vällovligt men troligen ingen hållbar lösning i längden för att driva praxis framåt, eftersom dessa ofta bara kan driva ärenden som småmål med låga ersättningar. Det behövs en stärkt rätt till rättshjälp eller annan ersättning för ombudskostnader alternativt ett helt annat förfarande för prövning av diskrimineringsfall.
Vad tycker Kristdemokraterna?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Kristdemokraterna tycker om diskrimineringslagen. Det är Emma Henriksson, riksdagsledamot och Kristdemokraternas 2:e vice partiordförande som svarat. Jag har även fått svar från Kristdemokraternas David Lega, kommunalråd i Göteborg. Jag har gjort två korta intervjuer och de svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
Emma Henriksson, riksdagsledamot och Kristdemokraternas 2:e vice partiordförande
Hej Lars-Göran!
Lagstiftningen är en viktig del för att komma tillrätta med diskriminering men inte tillräcklig. Det behövs också ett aktivt kunskapsarbete för att öka medvetenheten i hela samhället om vad bristande tillgänglighet innebär.
Mvh Emma Henriksson
Lagstiftningen är en viktig del för att komma tillrätta med diskriminering men inte tillräcklig. Det behövs också ett aktivt kunskapsarbete för att öka medvetenheten i hela samhället om vad bristande tillgänglighet innebär.
Mvh Emma Henriksson
David Lega, kommunalråd i Göteborg
Hej Lars-Göran!
Jag har varit många gånger i Visby, inte minst i samband med Almedalsveckan och kan konstatera att det finns många mycket gamla och otillgängliga lokaler. De är svåra att anpassa, om det ens är möjligt, men samtidigt finns det många som gör sitt allra bästa för att lösa de situationer som kan uppstå på grund av otillgängligheten. Jag tror att man måste se att olika aktörer har olika förutsättningar. En kafeägare i Visby har knappast samma förutsättningar som, låt säga, SJ. Jag har därför varit skeptisk till en lag som betraktar otillgänglighet som diskriminering. Det är alldeles för trubbigt och riskerar att slå fel mot mindre aktörer. Jag tror att det hade varit bättre om man kunde uppmuntra tillgänglighet istället för att straffa otillgänglighet, och se det utifrån enskilda aktörers olika förutsättningar.
Nu finns lagen på plats, och jag följer med intresse hur domstolarna ska hantera den framöver.
David Lega
Vad tycker Jesper, Sven och Bengt?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad sångaren, skådespelaren och komikern Jesper Odelberg tycker om diskrimineringslagen. De flitiga Facebook- och bloggdebattörerna och rättighetspolitiska oppinionsbildarna Sven Aivert och Bengt Silfverstrand har också svarat. Jag har gjort korta intervjuer med dem och de svarade via Facebook. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i deras svar och klistrat in här i bloggen.
Jesper Odelberg
- Den är alldeles för tandlös och helt värdelös. Mig veterligen så har bara ett ärende prövats i domstol. Det tycker jag är för jävligt!
Sven Aivert
- Lagen och DO fyller ingen som helst funktions så länge det är DO som bestämmer vad dom skall driva eftersom dom inte ens driver helt uppenbara fall av diskriminering utan bara hänvisar till att vi själva skall driva det via civilrättsliga fall. Jag har helt slutat att anmäla eftersom jag hela tiden får svaret att det får du själv driva via domstolens civilrättsliga mål.
Bengt Silfverstrand
- Länkar till min ledare om saken i ETC Malmö.
Vad tycker Socialdemokraterna?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Socialdemokraterna tycker om diskrimineringslagen. Det är Eva-Lena Jansson (S), riksdagsledamot från Örebro län och ledamot i Arbetsmarknadsutskottet som svarat. Jag har gjort en kort intervju och hon svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
Eva-Lena Jansson (S), Riksdagsledamot, Örebro län
Ledamot, Arbetsmarknadsutskottet
Ledamot, Arbetsmarknadsutskottet
Hej Lars-Göran
Här kommer mitt svar på din fråga:
Diskrimineringslagen utvidgning om bristande tillgänglighet är dessvärre omgärdad av en rad undantag. Något som också DO påpekade vid sitt besök hos arbetsmarknadsutskottet den 12 februari 2015. Socialdemokraterna framförde följande i sin reservation vid införandet ”att det är principiellt fel att undanta en så stor andel av de företag som tillhandahåller varor och tjänster helt från lagstiftningen. Det innebär ju faktiskt att man godtar diskriminering om företaget har färre än tio anställda. Detta är orimligt.”
Som jag ser det kvarstår vår uppfattning. Regeringen har via ansvarigt statsråd Alice Bah Kuhnke redogjort för att man ska att se över hur diskrimineringslagens skydd mot bristande tillgänglighet kan stärkas ytterligare. Något som Socialdemokraterna självklart står bakom.
Det finns all anledning för oss att följa de fall som nu anmälts och blir föremål för prövning för att se om intentionerna bakom lagen får genomslag. Jag kommer inte att delta vid årets Almedalsvecka så jag får önska dig en trevlig sommar så här istället.
Vänliga hälsningar
Eva-Lena Jansson (S)
Här kommer mitt svar på din fråga:
Diskrimineringslagen utvidgning om bristande tillgänglighet är dessvärre omgärdad av en rad undantag. Något som också DO påpekade vid sitt besök hos arbetsmarknadsutskottet den 12 februari 2015. Socialdemokraterna framförde följande i sin reservation vid införandet ”att det är principiellt fel att undanta en så stor andel av de företag som tillhandahåller varor och tjänster helt från lagstiftningen. Det innebär ju faktiskt att man godtar diskriminering om företaget har färre än tio anställda. Detta är orimligt.”
Som jag ser det kvarstår vår uppfattning. Regeringen har via ansvarigt statsråd Alice Bah Kuhnke redogjort för att man ska att se över hur diskrimineringslagens skydd mot bristande tillgänglighet kan stärkas ytterligare. Något som Socialdemokraterna självklart står bakom.
Det finns all anledning för oss att följa de fall som nu anmälts och blir föremål för prövning för att se om intentionerna bakom lagen får genomslag. Jag kommer inte att delta vid årets Almedalsvecka så jag får önska dig en trevlig sommar så här istället.
Vänliga hälsningar
Eva-Lena Jansson (S)
Vad tycker MFD och Reumatikerförbundet?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Myndigheten för delaktighet och Reumatikerförbundet tycker om diskrimineringslagen. Det är Malin Ekman Aldén, vikarierande generaldirektör och chef för Myndigheten för delaktighet, och Kristina Söderlund från Reumatikerförbundet som svarat. Jag har gjort två korta intervjuer och båda svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
Malin Ekman Aldén, vikarierande generaldirektör och chef för Myndigheten för delaktighet.
Hej. Jag jobbar som GD på myndigheten för delaktighet. Jag tycker diskrimineringsskyddet är central och en viktig markering från samhället att fysiska och andra hinder som hindrar människors delaktighet är lika allvarliga kränkningar som annat som man traditionellt kopplar till diskriminering. Jag ser också diskrimineringsskyddet som centralt för att förverkliga konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Om det är tillräckligt starkt eller omfattar rätt saker får rättsprocesser likt den som nu är igång avgöra. Jag tycker också erfarenheter från den som har behov av skyddet av en eller annan anledning är centralt för att utvärdera effektiviteten/ Malin
Kristina Söderlund, Politisk sakkunnig Reumatikerförbundet
Hej Göran
Många initiativ har tagits genom åren från olika regeringar och ett är den nationella handlingsplanen. När den utvärderades konstaterade vi i funktionshindersrörelsen att det perspektivskifte som riksdagen ville åstadkomma inom funktionshinderspolitiken inte fått genomslag. Regeringens funktionshinderspolitiska strategi för perioden 2011-2016 har samma övergripande mål som handlingsplanen och 22 strategiska myndigheter har själva fått formulera särskilda delmål som ska följas upp varje år av Myndigheten för delaktighet. Tyvärr ser vi inte så mycket resultat så fler initiativ behövs. Vi tycker att det är bra att lagstiftningen nu testas.
Det är även viktigt att lyfta in brister i tillgänglighet för flera grupper. Vi tänker då på dem med intellektuella funktionsnedsättningar. För dessa grupper kan till exempel bättre tillgänglighet för allmänheten bli ett hinder för dem. Att boka tider via nätet. Att knappa sig vidare i telefonbokningar osv.
Lycka till med dina initiativ. Tillsammans kan vi åstadkomma förändring. Ensam är inte stark.
Med vänliga hälsningar
Kristina Söderlund, Politisk sakkunnig Reumatikerförbundet
Många initiativ har tagits genom åren från olika regeringar och ett är den nationella handlingsplanen. När den utvärderades konstaterade vi i funktionshindersrörelsen att det perspektivskifte som riksdagen ville åstadkomma inom funktionshinderspolitiken inte fått genomslag. Regeringens funktionshinderspolitiska strategi för perioden 2011-2016 har samma övergripande mål som handlingsplanen och 22 strategiska myndigheter har själva fått formulera särskilda delmål som ska följas upp varje år av Myndigheten för delaktighet. Tyvärr ser vi inte så mycket resultat så fler initiativ behövs. Vi tycker att det är bra att lagstiftningen nu testas.
Det är även viktigt att lyfta in brister i tillgänglighet för flera grupper. Vi tänker då på dem med intellektuella funktionsnedsättningar. För dessa grupper kan till exempel bättre tillgänglighet för allmänheten bli ett hinder för dem. Att boka tider via nätet. Att knappa sig vidare i telefonbokningar osv.
Lycka till med dina initiativ. Tillsammans kan vi åstadkomma förändring. Ensam är inte stark.
Med vänliga hälsningar
Kristina Söderlund, Politisk sakkunnig Reumatikerförbundet
Vad tycker Centerpartiet?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Centerpartiet tycker om diskrimineringslagen. Det är Anders W Jonsson (C), riksdagsledamot, gruppledare och ledamot i Socialutskottet som svarat. Jag har gjort en kort intervju och han svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
Anders W Jonsson, Riksdagsledamot för Centerpartiet
Gruppledare, Ledamot av Socialutskottet
Gruppledare, Ledamot av Socialutskottet
”Vi ska ha ett samhälle som är tillgängligt för alla. Därför får inte funktionsnedsättning vara ett hinder för människor som vill utbilda sig, jobba, ha en aktiv fritid eller engagera sig i samhället. Centerpartiet stödjer lagen som trädde i kraft 2015 och som innebär att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ska vara grund för diskriminering.
Som med all ny lagstiftning är det viktigt att lagen följs upp för att säkerställa lagens syfte.”
Anders W Jonsson
Riksdagsledamot för Centerpartiet
Gruppledare
Ledamot av Socialutskottet
Som med all ny lagstiftning är det viktigt att lagen följs upp för att säkerställa lagens syfte.”
Anders W Jonsson
Riksdagsledamot för Centerpartiet
Gruppledare
Ledamot av Socialutskottet
Vad tycker RBU och Astma och Allergiförbundet?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad RBU - Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar tycker. Det är förbundsordförande Maria Persdotter som svarat på frågan. I dag får du även veta vad Astma och Allergiförbundets ordförande Maritha Sedvallson och förbundets ombudsman Marie-Louise Luther tycker om diskrimineringslagen. Jag har gjort en kort intervju med dem och de svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i deras svar och klistrat in här i bloggen.
Maria Persdotter, Förbundsordförande RBU
Hej!
Här kommer svar från RBU:
Att bristande tillgänglighet numera är en diskrimineringsgrund är naturligtvis alldeles utmärkt – och nödvändigt. RBU är en av de organisationer som stridit för detta, bland annat genom att delta i torsdagsaktionen utanför Rosenbad. Men nu när det målet är uppnått känns det ändå inte bra. Diskrimineringsombudsmannens valhänta hantering visar på bristande kompetens och på vikten av att de fall som uppmärksammats också får en rättslig prövning. Därför är det bra att ett av de många anmälda fallen nu tas upp i domstol. Men vi tror ändå att det kommer att ta tid innan tillämpningen av den här lagen är på plats och fungerar som tänkt. Dessutom finns det en rad undantag i lagen och det kan göra att den blir urvattnad, men det återstår ännu att se. Tillgänglighet är också så mycket annat än enbart fysisk tillgänglighet och även här tror vi att det kommer att ta tid innan vi på riktigt kan tala om ett samhälle för alla.
Hälsningar Maria Persdotter
Här kommer svar från RBU:
Att bristande tillgänglighet numera är en diskrimineringsgrund är naturligtvis alldeles utmärkt – och nödvändigt. RBU är en av de organisationer som stridit för detta, bland annat genom att delta i torsdagsaktionen utanför Rosenbad. Men nu när det målet är uppnått känns det ändå inte bra. Diskrimineringsombudsmannens valhänta hantering visar på bristande kompetens och på vikten av att de fall som uppmärksammats också får en rättslig prövning. Därför är det bra att ett av de många anmälda fallen nu tas upp i domstol. Men vi tror ändå att det kommer att ta tid innan tillämpningen av den här lagen är på plats och fungerar som tänkt. Dessutom finns det en rad undantag i lagen och det kan göra att den blir urvattnad, men det återstår ännu att se. Tillgänglighet är också så mycket annat än enbart fysisk tillgänglighet och även här tror vi att det kommer att ta tid innan vi på riktigt kan tala om ett samhälle för alla.
Hälsningar Maria Persdotter
Förbundsordförande Maritha Sedvallson och ombudsman inomhusmiljö Marie-Louise Luther.
Hej,
När lagen om bristande tillgänglighet som diskriminering kom hade många förväntningar på den, även Astma- och Allergiförbundet och våra medlemmar med allergisjukdom. Tyvärr hade lagen från början flera undantag - bland annat omfattas inte bostäder och inte heller företag som har färre än tio anställda eller tillhandahåller varor och tjänster som går utöver de krav som ställs på tillgänglighet och användbarhet enligt Plan- och bygglagen. ( PBL omfattar för övrigt endast tillgänglighet för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga). Det gör att det exempelvis går att röka i flerbostadshus som är rökfria eftersom Hyreslagen tillåter det – men detta skapar otillgänglighet för personer som blir sjuka av andras tobaksrök ( se ny dom)
Bristande tillgänglighet enligt Diskrimineringslagen är i första hand ett komplement och en förstärkning till redan gällande lagar och regler som rör tillgänglighet. Den nya lagen ska i första hand alltså tillämpas inom områden där det redan finns lagar som regerar tillgänglighet, annars kan bara krav på enklare åtgärder komma i fråga. Men eftersom inte allergi räknas som en funktionsnedsättning enligt Plan- och Bygglagen och Miljöbalken endast kan tillämpas för personer som är något känsligare än normalt är det tveksamt vilka lagar som går att använda för personer som har allergisjukdom som medför en funktionsnedsättning. Vi kan tycka att det ändå borde gå att ställa krav som gäller rutiner för information om dofter/parfymer och pälsdjur, men eftersom dessa områden inte lagregleras (förutom enligt systematiskt arbetsmiljöarbete i Arbetsmiljölagen) så vet ingen säkert då praxis saknas. Förhoppningsvis kan Skollagen och Arbetsmiljölagen gå att tillämpa för personer med allergi som funktionsnedsättning, men det blir en tolkningsfråga i varje enskilt fall. Avsaknaden av praxis för tolkning av lagen är ett problem och DO har inte ännu drivit nästan några fall vidare. Det är svårt för många förbund att driva på för att få fram praxis (däribland Astma- och Allergiförbundet) som varken har egna jurister eller resurser att driva fall. Eventuellt kan föreningen Med lagen Som verktyg bidra till detta även om det tar tid och det inte finns så mycket resurser där heller.
PS Här finns en artikel med undertecknare som tycker lagen borde ändras;
Vänliga hälsningar
Maritha Sedvallson, Förbundsordförande
Marie-Louise Luther, Ombudsman inomhusmiljö
Astma- och Allergiförbundet
När lagen om bristande tillgänglighet som diskriminering kom hade många förväntningar på den, även Astma- och Allergiförbundet och våra medlemmar med allergisjukdom. Tyvärr hade lagen från början flera undantag - bland annat omfattas inte bostäder och inte heller företag som har färre än tio anställda eller tillhandahåller varor och tjänster som går utöver de krav som ställs på tillgänglighet och användbarhet enligt Plan- och bygglagen. ( PBL omfattar för övrigt endast tillgänglighet för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga). Det gör att det exempelvis går att röka i flerbostadshus som är rökfria eftersom Hyreslagen tillåter det – men detta skapar otillgänglighet för personer som blir sjuka av andras tobaksrök ( se ny dom)
Bristande tillgänglighet enligt Diskrimineringslagen är i första hand ett komplement och en förstärkning till redan gällande lagar och regler som rör tillgänglighet. Den nya lagen ska i första hand alltså tillämpas inom områden där det redan finns lagar som regerar tillgänglighet, annars kan bara krav på enklare åtgärder komma i fråga. Men eftersom inte allergi räknas som en funktionsnedsättning enligt Plan- och Bygglagen och Miljöbalken endast kan tillämpas för personer som är något känsligare än normalt är det tveksamt vilka lagar som går att använda för personer som har allergisjukdom som medför en funktionsnedsättning. Vi kan tycka att det ändå borde gå att ställa krav som gäller rutiner för information om dofter/parfymer och pälsdjur, men eftersom dessa områden inte lagregleras (förutom enligt systematiskt arbetsmiljöarbete i Arbetsmiljölagen) så vet ingen säkert då praxis saknas. Förhoppningsvis kan Skollagen och Arbetsmiljölagen gå att tillämpa för personer med allergi som funktionsnedsättning, men det blir en tolkningsfråga i varje enskilt fall. Avsaknaden av praxis för tolkning av lagen är ett problem och DO har inte ännu drivit nästan några fall vidare. Det är svårt för många förbund att driva på för att få fram praxis (däribland Astma- och Allergiförbundet) som varken har egna jurister eller resurser att driva fall. Eventuellt kan föreningen Med lagen Som verktyg bidra till detta även om det tar tid och det inte finns så mycket resurser där heller.
PS Här finns en artikel med undertecknare som tycker lagen borde ändras;
Vänliga hälsningar
Maritha Sedvallson, Förbundsordförande
Marie-Louise Luther, Ombudsman inomhusmiljö
Astma- och Allergiförbundet
Vad tycker Liberalerna?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Liberalerna tycker om diskrimineringslagen. Det är Bengt Eliasson (L), riksdagsledamot som sitter i Socialutskottet och är partiets talesperson i funktionshinder-, psykiatri- och missbruksfrågor som svarat. Jag har gjort en kort intervju och han svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
Bengt Eliasson (L) Riksdagsledamot
Kulturutskottet, Talesperson i Kultur-, Idrotts- och Mediefrågor
Socialutskottet, Talesperson i Funktionshinder-, Psykiatri- och Missbruksfrågor
Kulturutskottet, Talesperson i Kultur-, Idrotts- och Mediefrågor
Socialutskottet, Talesperson i Funktionshinder-, Psykiatri- och Missbruksfrågor
Hej Lars-Göran!
Jag tyckeratt det var en stor framgång när lagen kom på plats 2015, inte minst efter ett hårt arbete av vår minister Erik Ullenhag. I lagen finns det tyvärr, enligt min mening, en rad avväganden och kompromisser (läs undantag) som gör den alltför tandlös. Detta syns nu efter ett och ett halvt år i bruk på antalet anmälningar och ännu ingen domstolsförhandling. Jag tycker att man redan nu kan initiera en uppföljning och översyn för att skärpa lagen och tillämpningen.
Lagen är mycket viktig som en del i arbetet mot otillgänglighet och diskriminering. Arbetet går generellt alldeles för långsamt. Exempelvis är ju inte de sk ”enkelt avhjälpta hindren” lösta ännu och regeringen har aviserat att de kan tänka sig att lätta på byggkraven just inom tillgänglighetsområdet för att underlätta och förbilliga bostadsbyggandet. Något som vi vänder oss starkt emot.
När det gäller tillgängligheten i Almedalen skulle den gå att betydligt förbättra genom åtgärder från arrangörernas sida med transportsystem, ramper och mycket annat. Det finns som bekant väldigt många olika moderna, tekniska lösningar som kan hjälpa till vid sådana tillfälliga arrangemang i svåra miljöer. Det handlar om vilja, förståelse och nytänkande.
Med vänlig hälsning
Bengt
Jag tyckeratt det var en stor framgång när lagen kom på plats 2015, inte minst efter ett hårt arbete av vår minister Erik Ullenhag. I lagen finns det tyvärr, enligt min mening, en rad avväganden och kompromisser (läs undantag) som gör den alltför tandlös. Detta syns nu efter ett och ett halvt år i bruk på antalet anmälningar och ännu ingen domstolsförhandling. Jag tycker att man redan nu kan initiera en uppföljning och översyn för att skärpa lagen och tillämpningen.
Lagen är mycket viktig som en del i arbetet mot otillgänglighet och diskriminering. Arbetet går generellt alldeles för långsamt. Exempelvis är ju inte de sk ”enkelt avhjälpta hindren” lösta ännu och regeringen har aviserat att de kan tänka sig att lätta på byggkraven just inom tillgänglighetsområdet för att underlätta och förbilliga bostadsbyggandet. Något som vi vänder oss starkt emot.
När det gäller tillgängligheten i Almedalen skulle den gå att betydligt förbättra genom åtgärder från arrangörernas sida med transportsystem, ramper och mycket annat. Det finns som bekant väldigt många olika moderna, tekniska lösningar som kan hjälpa till vid sådana tillfälliga arrangemang i svåra miljöer. Det handlar om vilja, förståelse och nytänkande.
Med vänlig hälsning
Bengt
Vad tycker Boverket och Handikappförbunden?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Boverkets generaldirektör Janna Valik och Handikappförbundens ordförande Stig Nyman tycker om diskrimineringslagen. Jag har gjort en kort intervju med dem och de svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i deras svar och klistrat in här i bloggen.
Boverkets generaldirektör Janna Valik
Hej!
Tack för ditt mail.
Så här tänker vi på Boverket: det borde vara en självklarhet att vi ska leva i ett samhälle som är både tillgängligt och användbart för alla. När det inte fungerar fullt ut, så är det bra att det finns lagar som reglerar det. Diskrimineringslagstiftning hjälper också till att på ett bra sätt väcka intresse för tillgänglighets- och användbarhetsfrågorna.
Med vänlig hälsning
Janna Valik
Tack för ditt mail.
Så här tänker vi på Boverket: det borde vara en självklarhet att vi ska leva i ett samhälle som är både tillgängligt och användbart för alla. När det inte fungerar fullt ut, så är det bra att det finns lagar som reglerar det. Diskrimineringslagstiftning hjälper också till att på ett bra sätt väcka intresse för tillgänglighets- och användbarhetsfrågorna.
Med vänlig hälsning
Janna Valik
Handikappförbundens ordförande Stig Nyman
Hej Lars-Göran,
Tack för ditt mail!
Mitt svar på frågan är att lagen är väl motiverad. En komplettering av svaret vill jag ge med en påminnelse om FN-konventionen och i sammanhanget behovet av universell utformning av samhället. FN-konventionen är en kombination av vision och ländernas ansvar att leva upp till dess innehåll.
Med hälsning
Stig Nyman
Tack för ditt mail!
Mitt svar på frågan är att lagen är väl motiverad. En komplettering av svaret vill jag ge med en påminnelse om FN-konventionen och i sammanhanget behovet av universell utformning av samhället. FN-konventionen är en kombination av vision och ländernas ansvar att leva upp till dess innehåll.
Med hälsning
Stig Nyman
Vad tycker du om diskrimineringslagen?
På måndag, den 4 juli, sitter jag på båten. Lämnar Nynäshamn bakom och lägger allt fokus på Visby under några dagar. Tack vare min kollega Johan Seige (läs mer om honom här) har jag någonstans att bo. Om årets Almedalsvecka blir som ifjol handlar det där med någonstans att bo bara om en säng för några timmars sömn varje dygn. De flesta timmar på dygnet ägnades åt att debattera funktionshinderfrågor med fokus på tillgänglighet och den nya lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering.
Jag har skickat följande brev till massor av beslutsfattare, ordförande, politiker, chefer och andra spännande människor i vårt avlånga land. Och många har svarat. Och alla svaren kommer du få under de kommande dagarna. Min blogg är från och med nu, och flera dagar frammåt, öppen för alla. Vill du besvara frågan "Vad tycker du om diskrimineringslagen?" behöver du bara skicka ett mail eller ringa mig, Ditt svar kommer då publiceras här i bloggen och eftersom bloggen har många läsare är det närmare tusen personer per dag som kan läsa det du tycker. Mitt brev, som jag skickat till väldigt många, ser ut så här:
Hej!
Mitt namn är Lars-Göran och jag arbetar med tillgänglighet och bemötandefrågor. Snart arrangeras årets Almedalsvecka i Visby och nu hoppas jag på att få din hjälp. Min önskan är att du svarar på en fråga, och att jag sedan får publicera ditt svar i min blogg ”Livet rullar vidare” under Almedalsveckan. Du kan besvara frågan med bara några ord i en eller två meningar, eller skriva en hel debattartikel/blogginlägg. Det är upp till dig att själv bestämma.
Här kommer frågan:
Sedan den 1 januari 2015 har diskrimineringslagen en ny diskrimineringsgrund. Nu för tiden kan otillgänglighet som utestänger personer med funktionsnedsättning betraktas som diskriminering. Inget ärende har ännu prövats i domstol men Diskrimineringsombudsmannen fick närmare 300 anmälningar under lagens första år. Nu i dagarna har Diskrimineringsombudsmannen aviserat att DO lämnat in den historiskt första anmälan till domstol. Funktionshinderorganisationen DHR var dock allra först genom att lämna in en anmälan till Gävle tingsrätt i januari i år. I detta ärende har de inledande förhandlingarna precis börjat.
Frågan är förstås… Vad tycker du om lagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering?
Avslutningsvis en kort presentation av mig.
Sedan 2007 driver jag företaget, och bloggen, ”Livet rullar vidare” efter att ha skrivit en bok med samma namn. Nästan dagligen hjälper jag kommuner, landsting, regioner, myndigheter, företag och föreningar att skapa tillväxt genom att göra verksamheter mer tillgängliga för fler. Jag får diverse inventeringsuppdrag och gör ett 30-tal utbildningar/föreläsningar runt om i landet per termin om tillgänglighet och bemötandefrågor. Den 1 januari 2015 kom den nya diskrimineringslagen och den 2 januari 2015 lämnade jag in en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen. Lokaltrafikens buss i Gävle där jag bor hade trapplift men chauffören hade ingen utbildning på att hantera den så jag kunde inte åka med. Diskrimineringsombudsmannen utredde mitt ärende under nästan ett års tid, kom fram till att jag kanske blivit diskriminerad men valde att lägga ner ärendet. Det är den anmälan som funktionshinderorganisationen DHR nu lämnat in till Gävle tingsrätt.
Hälsningar
Lars-Göran Wadén
http://www.livetrullarvidare.blogg.se
http://www.twitter.com/LGWaden
0707 - 66 24 09
Mitt namn är Lars-Göran och jag arbetar med tillgänglighet och bemötandefrågor. Snart arrangeras årets Almedalsvecka i Visby och nu hoppas jag på att få din hjälp. Min önskan är att du svarar på en fråga, och att jag sedan får publicera ditt svar i min blogg ”Livet rullar vidare” under Almedalsveckan. Du kan besvara frågan med bara några ord i en eller två meningar, eller skriva en hel debattartikel/blogginlägg. Det är upp till dig att själv bestämma.
Här kommer frågan:
Sedan den 1 januari 2015 har diskrimineringslagen en ny diskrimineringsgrund. Nu för tiden kan otillgänglighet som utestänger personer med funktionsnedsättning betraktas som diskriminering. Inget ärende har ännu prövats i domstol men Diskrimineringsombudsmannen fick närmare 300 anmälningar under lagens första år. Nu i dagarna har Diskrimineringsombudsmannen aviserat att DO lämnat in den historiskt första anmälan till domstol. Funktionshinderorganisationen DHR var dock allra först genom att lämna in en anmälan till Gävle tingsrätt i januari i år. I detta ärende har de inledande förhandlingarna precis börjat.
Frågan är förstås… Vad tycker du om lagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering?
Avslutningsvis en kort presentation av mig.
Sedan 2007 driver jag företaget, och bloggen, ”Livet rullar vidare” efter att ha skrivit en bok med samma namn. Nästan dagligen hjälper jag kommuner, landsting, regioner, myndigheter, företag och föreningar att skapa tillväxt genom att göra verksamheter mer tillgängliga för fler. Jag får diverse inventeringsuppdrag och gör ett 30-tal utbildningar/föreläsningar runt om i landet per termin om tillgänglighet och bemötandefrågor. Den 1 januari 2015 kom den nya diskrimineringslagen och den 2 januari 2015 lämnade jag in en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen. Lokaltrafikens buss i Gävle där jag bor hade trapplift men chauffören hade ingen utbildning på att hantera den så jag kunde inte åka med. Diskrimineringsombudsmannen utredde mitt ärende under nästan ett års tid, kom fram till att jag kanske blivit diskriminerad men valde att lägga ner ärendet. Det är den anmälan som funktionshinderorganisationen DHR nu lämnat in till Gävle tingsrätt.
Hälsningar
Lars-Göran Wadén
http://www.livetrullarvidare.blogg.se
http://www.twitter.com/LGWaden
0707 - 66 24 09
Almedalen är öppen för alla - inte för mig
Rubriken är från ifjol. En rubrik som människor jag möter kommer ihåg än i dag.
- Var det DU som anmälde Almedalsveckan för diskriminering? säger folk så fort de ser mig.
Personligen har jag aldrig varit med om ett större mediadrev och förhoppningsvis gav det en oppinionsbildande effekt. Min förhoppning är förstås att många aktörer som arrangerar seminarium, mingel, politikerdebatter och annat smått och gott under Almedalsveckan fick sig en tankeställare och att denna tanke lever vidare i år så fler väljer tillgänglighet före att utestänga på grund av otillgänglighet. Ett är i alla fall säkert. Under det senaste året har jag fått förmånen att resa runt i hela landet och dela med mig av min erfarenhet av att tre gånger anmäla otillgänglighet till Diskrimineringsombudsmannen. Jag har fått göra mängder av föreläsningar och fått förtroendet att ansvara för massor av utbildningar som spridit kunskap om lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Klicka här eller på bilden och läs mer.
Nu vet du vad den nya lagen, och mina anmälningar, har inneburit för mig. Vill du veta vad Boverkets generaldirektör, Handikappförbundens ordförande, alla riksdagspartier och många, många fler tycker om diskrimineringslagen ska du följa min blogg de kommande Almedalen-dagarna.
