Livet rullar vidare

Eftersom stiftelsens kapital ständigt ökar ansökte styrelsen för några år sedan till Länsstyrelsen om att få använda 15 miljoner. Det beviljades och den 29 november ifjol skickades ännu en ansökan om att få disponera ytterligare delar av det bundna kapitalet för utdelning. Vi bestämde också att efter Länsstyrelsens beslut se över arvodet till ledamöter, ersättare och ordförande i Norrbacka-Eugeniastiftelsen. Det har inte ändrats sedan 207. Det hade varit bäst om Socialstyrelsen hade bestämt arvodets belopp. De utser ju ledamöterna och ersättare. Men enligt Norrbacka-Eugeniastiftelsens riktlinjer så är det styrelsen som själva bestämmer arvodets nivå.

 

Övriga punkter på dagordningen handlade om att styrelsen godkände ett nytt samarbetsavtal med Reumatikerförbundet. Revisorerna har granskat räkenskapsåret 2017 och har inget att anmärka. Kansliansvarige informerade styrelsen om att nuvarande inkomstgräns för enskilda personer måste justeras för att följa regelverk från Skatteverket. För att Norrbacka-Eugeniastiftelsen ska bevilja bidrag får den taxerade inkomsten vara högst fyra prisbasbelopp. För 2018 gäller 182 000 kronor för ensamstående. Tillägg med ett prisbasbelopp för varje person boende i hushållet.

 

På styrelsemötet med Norrbacka-Eugeniastiftelsen den 9 januari 2018 antogs budget för 2018. Med nytt samarbetsavtal med Reumatikerförbundet ökar kostnaden till dem. Vi räknar med en årsavkastning under 2018 på 5,6 miljoner kronor. 2017 blev det 6,1 miljoner kronor. Förra året fördelade vi bidrag på totalt 10,9 miljoner kronor. I år beräknas den totala utdelningen bli 9,6 miljoner kronor. Dessa pengar tänker vi fördela ungefär så här:

Bidrag till enskilda = 3 miljoner kronor.

Forskning och utvecklingsprojekt = 2 miljoner kronor.

Finansiering av doktorander: 2,1 miljoner kronor.

Rekreationsresor och läger: 1,3 miljoner kronor.

Tränings- och fritidsaktiviteter: 800 000 kronor.

Övrig reservpost: 400 000 kronor.

 

Nytt år och nya möten. Tisdagen den 9 januari 2018 träffades styrelsen för 2018 års första möte med Norrbacka-Eugeniastiftelsen. Som vanligt arrangerades styrelsemötet i Reumatikerförbundets lokaler på Hälsingegatan 43 i Stockholm. Och som tidigare år handlar årets första möte mycket om budget och utdelning av bidrag till föreningar.

 

Styrelsen gick igenom 58 ansökningar från organisationer som sökt bidrag för läger- och rekreationsresor. Sju ansökningar avslogs på grund av ofullständigt ifylld ansökan, att fokus inte handlar om personer med nedsatt rörelseförmåga eller att andra kriterier i stiftelsen inte efterlevs. En ansökan om bidrag för att täcka merkostnader för medhjälpare och assistenter under en rekreationsresa med buss kan beviljas bidrag. Men kostnaden för att hyra bussen kan Norrbacka-Eugeniastiftelsen inte betala. Totalt utdelades 1,3 miljoner kronor till exempelvis teaterkollo, tävlingsresor, olika läger, båtkryssning och utlandsresor. Förra året utbetalades 1,4 miljoner till 66 ansökningar. Personligen tycker jag det är anmärkningsvärt att DHR bara lämnat in en ansökan. Karlskogas avdelning fick pengar till en endagsresa för medlemmarna.

 

När det gäller organisationernas ansökningar om pengar till tränings- och fritidsaktiviteter hade det kommit in 25 ansökningar. Ingen var adresserad från DHR. Tre ansökningar avslogs. Styrelsen diskuterade några ansökningar från stiftelser och 4h-gårdar. Är de "organisationer" på samma sätt som en idrottsförening eller funktionshinderorganisation som vill ha bidrag? Vi beslutade att de får bidrag. Styrelsen avslog däremot ansökningar från kommunala dagliga verksamheter. Totalt utbetalades 847 000 kronor till exempelvis kälkhockeyutrustning, skidskälkar, en tillgänglig båt, personlift, träningshjälpmedel och elhockeystol. Förra året utbetalades 998 000 kronor till 34 ansökningar.

 

Del två kan du läsa här i bloggen den 23 februari.

Här kommer det sista kapitlet om mitt besök på Funka för livets rikskonvent om tillgänglighet i Linköping den 8-9 februari 2018. David Södergren Medin, från myndigheten för tillgängliga medier, gjorde en föreläsning som egentligen bara berättade vad myndighetens 110 anställda gör. De ska vara ett nationellt kunskapscentrum för tillgängliga medier. De gör taltidningar, talböcker, lättlästa böcker, punktskrifts och taktila böcker, tidningen 8 sidor osv... I lagstiftningen, FN-konventioner och EU-direktiv är det supertydligt att information till alla är en rättighet även för personer med funktionsnedsättning. En viktig demokratifråga.

 

Efter lunchen avslutades konferensen under fredagseftermiddagen med en föreläsning av Agneta Delin från Specialpedagogiska skolmyndigheten. Hon berättade vad deras 1200 anställda arbetar med. Myndigheten har inget tillsynsansvar utan är rådgivande, och ger kommunernas skolor kompetens och information. De ska vara Sveriges största kunskapsbank om tillgänglighet i skolan. Allt från förskolan till vuxenutbildningen. Hon berättade om hur en tillgänglig lärmiljö ska vara och det handlar både om pedagogiska, sociala och fysiska miljöer. Utredningar visar att orsaken till alla elever hoppar av skolan är, i de flesta fall, brister i den pedagogiska, sociala eller fysiska miljön. För att förbättra behövs fler specialpedagoger anställas och kunskapen om funktionsnedsättning och tillgänglighet öka bland anställda på skolor. Avslutningsvis presenterade hon myndighetens "tillgänglighetsmodell" med 22 indikatorer. Ett verktyg som alla kan använda för att skapa en mer tillgänglig skola.

 

Den sista programpunkten, sista konferensdagen var Mikael Klein från Funktionsrätt Sverige. Det handlade om deras nya namn, ett nytt begrepp i det svenska språket. Han vände och vred på funktionshinder, nedsättning och varierad. Även invalid, vanför, handikapp osv... Det är ju hindren i miljön som skapar funktionshinder och en diagnos, olycka eller sjukdom som skapar funktionsnedsättning i relation till omgivningen. Rätten till full delaktighet borde vara det tredje ordet. Alltså att personer med funktionsnedsättning som ställs inför otillgänglighet i form av funktionshinder har en funktionsrättighet. Det handlar om alla människors rätt till full delaktighet och lika villkor.

 

Min personliga avslutning på denna rapport blir en "recension" av dagarna. Generellt var där lättsamma, lärorika föreläsningar av engagerande föreläsare. Men det bästa under dagarna var alla spännande möten. Att prata med andra i publiken i pauser, byta erfarenheter och visitkort samt mingla bland utställare.

Dag två av Funka för livets rikskonvent om tillgänglighet inleddes med Agneta Lindqvist, ordförande i Funktionsrätt Östergötland. Hon berättade kort om deras arbete regionalt och lokalt i Linköping. Därefter intog Humanas Jonatan Aurenius scenen. Han föreläste om sina erfarenheter kring tillgänglighet och berättade om Humanas tillgänglighetsbarometer som genomförs för nionde gången i år. Den visar att femtio procent av kommunerna har en tillgänglighetsplan för skolgårdar. Endast några få kommuner i Sverige ger information om tillgänglighet till sportlovsaktiviteter. Sex av tio kommuner saknar mål i översiktsplan. Två av tre saknar god tillgänglighet på badplatser. Sex av tio saknar strategi för jobb till personer med funktionsnedsättning. Hälften av kommunerna har någon anställd med ansvar för tillgänglighet. Två av fem driver inte på privata aktörer och lika många ställer inte krav på uteserveringar.

 

Magnus Ingemarsson, Kone, och Stefan Jansson, Parasport Sverige, pratade om deras projekt där de försöker ta reda på om svenska idrottsanläggningar är tillgängliga för alla. De berättade om sitt stipendium till idrottsföreningar som arbetar med tillgänglighet, om parasportförbundet med 16 olika idrotter och paralympic som snart arrangeras i Sydkorea. En film om parasport visades och de pratade om sin undersökning bland 129 idrottsanläggningar med utgångspunkt i att tillgänglighetsfrågor handlar om allas rätt till ett aktivt liv. En av tio personer i Sverige har funktionsnedsättning, 20 procent av dem (200 000 personer) vet inte vad de ska göra på fritiden. I idrottsanläggningar är de vanligaste anpassningarna toaletter och parkeringsplatser. Minst vanliga är information i alternativa format och plattformsliftar. En av tre har ingen tillgänglighetsplan och 60 procent har inga planer på att överhuvudtaget göra några förändringar. Under föreläsningen fick publiken också veta att 70 000 av Sveriges flerbostadshus saknar hiss, och många av de fastigheter som har hiss har trappsteg vid entrén för att komma till hissen.

 

Under föreläsningen "kollektivtrafik för all?", med Thomas Wilhelm från Wilhelm & Partners, visades mängder av bilder med exempel på bra och dåliga tillgänglighetsåtgärder. Även han, som många andra, pratade om att åtgärder som är nödvändiga för personer med funktionsnedsättning ger vardags-nytta och är bekvämt för alla. Jag lärde mig en ny sak under denna programpunkt. Visste du att det sitter fotoceller under informationstavlor i SLs tunnelbana? Ställer man sig under skylten som sitter i taket börjar den prata och det som står på skylten blir uppläst. Är det en man som talar är det ett tåg som går söderut och om en kvinnlig röst berättar vad som står på skylten åker tåget söderut. Publiken fick också följa med under en person med rullstols resa från en förort utanför Stockholm till Härnösand med kollektivtrafik.

 

Olle Andersson Brynja, från diskrimineringsombudsmannen, fördjupade sig aldrig i att otillgänglighet är en diskrimineringsgrund. I hans föreläsning berättade han om hur DO-organisationen är uppbyggd, hur de anställda arbetar med exempelvis tillsyn och tog upp hela diskrimineringslagstiftningen generellt. I början, handlade DOs jobb bara om arbetslivet men under 2000-talet har skola, handel med varor och tjänster, bostäder osv... tillkommit. År 2014 kom nästan 500 anmälningar till DO utifrån diskrimineringsgrunden funktionshinder. 25 procent av anmälningarna handlade om arbetslivet, 24 procent om handel med varor och tjänster, 19 procent om socialtjänst, 18 procent om utbildning osv... Olle nämnde förstås tillägget från 2015 om otillgänglighet som diskrimineringsgrund. Han pratade kort om vad begreppen "tillgänglighet", "undantag" och "skäliga åtgärder" står för i lagens mening.

 

Fredagen den 16:e februari 2018 dyker den sista delen upp här i bloggen.

Här kommer del två av fyra om Funka för livets rikskonvent om tillgänglighet i Linköping 8-9 februari 2018. Efter lunchen, dag ett, var Carin Björses den första talaren på scenen. Hon arbetar på företaget SG Access och pratade om att skylta rätt, varför, när, var och för vem. Hon visade bland annat fina, enkla och tillgängliga utrymningsplaner. Hon menade att alla verksamheter borde upprätta en plan, en skyltstrategi där tillgängliga skyltar samspelar med ledstråken.

 

Med kort varsel drabbades konferensen av sjukdom, föreläsare kunde inte komma och programpunkter ställdes in. Det var synd eftersom två föreläsningar jag sett fram emot plockades bort. Jag hoppas få höra Boverkets Frida Jorup, om Boverkets byggregler, och Per Kernell Knutsson från Idé och kunskapscentrum om "500 000 års erfarenhet av tillgänglighet" en annan gång.

 

När Add Access tillgänglighetsrådgivare Zdenka Sramkova talade handlade det mest om fysisk tillgänglighet. Hon visade många bilder på bra och dåliga exempel, gick kort igenom Myndigheten för delaktighets bok "Riv hindren" och förklarade begreppet "Design för alla". Zdenka pratade också om vad ord som tillgänglighet och användbarhet betyder, vad en tillgänglighetsrådgivare gör och vad branschorganisationen Svensk Tillgänglighet är.

 

Karoline Hällgren, som arbetar på Linköpings kommun, pratade om tre positiva lokala projekt för att skapa mer tillgänglighet. För det första en lekplats med tillgängliga gungor, klätterställningar och upphöjda sandlådor. För det andra en park med sittplatser och gångstråk. För det tredje utomhusmiljöer med tillgängliga gångstråk och spångar som naturstigar, skyltning, sittplatser och toaletter.

 

Dagen avslutades med två korta föreläsningar. Först ut var Kristina Ullgren från RFSL som pratade om Funkisprojektet. Ett Arvsfondenprojekt som avslutades ifjol där bland annat DHR medverkat. Det handlade om att många personer med funktionsnedsättning har svårt att hävda sin hbtq-identitet och hbtq-personer har dåligt med kunskap om personer med funktionsnedsättning. Elin Sandström, Sveriges konsumenter, pratade också om ett Arvsfondenprojekt. Det handlar om att öka förståelsen bland butiksägare att göra sina verksamheter mer tillgängliga för personer med kognitiv funktionsnedsättning.

 

Del 3 kan du läsa här i bloggen onsdagen den 14 februari.

Den 8-9 februari 2018 arrangerade Funka för livet sitt första rikskonvent av fyra under året. Varje rikskonvent har ett speciellt tema och denna gång låg allt fokus på tillgänglighetsfrågor. Dagarna görs i ett nära samarbete med den lokala funktionshinderrörelsen, Region Östergötland och Linköpings kommun. Nästa rikskonvent arrangeras i Växjö och handlar om LSS och personlig assistans. Senare under året är det rikskonvent i Karlstad och Borås som gäller. Jag var där på uppdrag av DHR för att bevaka dagarna, och kommande dagar kan du läsa min rapport här i bloggen.

 

I anslutning till konferensen/konventet fanns en mässa med ett 40-tal utställare. I konferenspubliken satt närmare 200 personer, men mässans besökare var säkert det dubbla. En salig blandning av folk. Tjänstemän och politiker från kommuner, landsting och regioner, skolelever, representanter från assistansbolag och funktionshinderorganisationer samt personer som på olika sätt arbetar med tillgänglighetsfrågor i diverse företag var dag. Någon sa att där fanns folk från Ystad i söder till Härnösand i norr.

 

Den första konferensdagens förmiddag var väldigt lokal/regional, men ämnena kan förstås generaliseras och det är liknande situationer i övriga Sverige. Rebecca Hägg inledde med att kort prata om det regionala arbetet med tillgänglighet i samarbete med funktionshinderorganisationerna. Hon är ordförande i Region Östergötlands funktionshinderråd. Lotta Saleteg-Falk och Joakim Ekberg, från Region Östergötland, föreläste sedan om tillgänglighet genom digitalisering. E-hjälpmedel för att läsa sin journal, boka läkarbesök, beställa mediciner och mycket, mycket mer. De pratade också om vilka konsekvenser det ger för både sjukvårdsanställda och patienter.

 

Innan lunch pratade Ulrik Bergvall och Fredrik Andersson om en tillgänglig entrélösning. Ulriks företag Matting Solutions har tagit fram en ny produkt. Det handlade bara om blinda och synskadade. Det är vanligt att man lägger entrémattor över ledstråk, men företaget har tagit fram en lösning där ett taktilt och visuellt stråk går i mattorna. Även i/över exempelvis skrapgaller. De försökte också svara på frågan hur användaren/brukaren ska veta vart ledstråken leder genom att presentera en nytillverkad app. TAP är deras applikation till mobiler som hjälper människor att orientera sig. Matting Solutions tar fram tydliga målpunkter i en publik lokal där så kallade beacon sätts upp på golv, tak eller väggar. En blåtandssändare som genererar ett röst- och textmeddelande. I appen får användaren information om hur långt det är mellan målpunkter. Appen säger "hissen/receptionen är fem meter åt höger" eller "du är nu vid entrén och dörröppnaren sitter till vänster". När besökaren lämnar lokalen kan appen säga "tack för besöket, välkommen åter".

 

Del två av min rapport publiceras den 12 februari.