Livet rullar vidare

Jag brukar alltid säga att mina föreläsningar innehåller både humor och provokation. Jag pratar gärna om att funktionshinderrörelsen oftare BILDLIGT borde kasta mer gatsten mot samhällets orättvisor. Men att bokstavligen elda upp bilar och vandalisera för att påverka är naturligtvis helt fel. Alla som känner sig missnöjda uppmanar jag att protestera, engagera sig och göra allt man kan för att framföra sin åsikt. Det får gärna göras provokativt, uppfinningsrikt och uppseendevekande men ska självklart inte överskrida lagar och regler. Därför tycker jag att alla initiativ för att stoppa vandalister är bra, men varför har journalisten i den här tidningen fokuserat så mycket på rullstolen? Läs mer här: http://na.se/nyheter/orebro/1.2089926-hjalte-i-rullstol-satte-stopp-for-gang

 

Det är positivt att journalisten inte skriver varför mannen sitter i rullstol. Det har ju ingenting med artikelns innehåll att göra. Samtidigt är det oerhört vanligt att tidningar skriver om att exempelvis en rullstolsanvändare tagit guld i Paralympics och ägnar större delen av artikeln åt olyckan som gjorde att guldmedaljören hamnade i rullstol. Men jag tycker ändå att fokuset ligger för mycket på rullstolen. Prova och läs hela artikeln genom att plocka bort ordet "rullstol" så förstår du kanske vad jag menar. Rubriken blir alltså "Hjälte satte stopp för gäng". Mycket bättre tycker jag. Prova sedan att byta ut ordet "rullstol" mot "38-åringen", "religös", "rödhårig" osv... så förstår du säkert ännu bättre hur jag menar. Rubriken blir alltså "Hjälte med rött hår satte stopp för gäng", eller "Hjälte med kristen tro satte stopp för gäng".

Nu måste alla som bor i Trollhättan och dess närhet höra upp lite extra. Torsdagen den 19 september gör jag nämligen en kostnadsfri öppen föreläsning där alla är välkomna till N3 på Nohabgatan 15. Antalet platser i publiken är begränsade så det är först till kvarn som gäller. Tillsammans med Marika Vaihinger gör jag ett oförglömligt program om tillgänglighet- och bemötandefrågor som går i gränslandet av att vara teater. Ett program som får publiken att både skratta och gråta. Kvällen startar klockan 18.30 och pågår till 21.00. Och det är som sagt fri entré för alla tack vare bidrag från Trollhättans kommuns ungdomspeng.

 

Tillsammans med tidningen Arbetarbladet har jag gjort en liten undersökning om Gävles krogar har tillgängliga uteserveringar för personer med funktionsnedsättning. Det visade sig ganska snabbt att så fort uteserveringen inte var på markplan kände jag mig ovälkomen. Här och där fick jag visserligen tillträde till uteserveringarna, men jag kunde inte ta mig fram själv utan var tvungen att be om hjälp av suckande servitörer som förklarade att de egentligen inte hade tid hämta en ramp åt mig. Och det finns ingen uteservering där jag själv får välja vart jag vill sitta eftersom endast vissa delar av uteserveringarna ger mig tillträde. En länk till artikeln hittar du här:

 

Jag förstår inte hur krogägarna tänker. Enligt Svensk handel gör personer med en funktionsnedsättning av med i snitt 53 000:-/år i detaljhandeln. En hel del av dessa pengar används säkert på krogen eller en restaurang. Enligt statistiken finns över en miljon personer i Sverige som själva anser sig ha en funktionsnedsättning (alla sitter förstås inte i rullstol). Om du räknar ut 53 000:- x 1 000 000 personer får man fram hur mycket pengar de butiker, restauranger och krogar förlorar som utestänger personer med funktionsnedsättning. En annan intressant reflektion är att jag (person med funktionsnedsättning) sällan/aldrig går på krogen eller en restaurang ensam. Oftast handlar det ju om ett kompisgäng, en hög med släktingar eller annan grupp som vill ut och roa sig genom att äta och dricka något gott. Om alltså bara en person har en funktionsnedsättning i ett sällskap på 5-10 personer påverkar det vart hela gruppen går. Den butik, restaurang och krog som satsar på tillgänglighet har alltså inte bara möjligheten att få fler gäster med en funktionsnedsättning. Det blir mycket, mycket mer.

 

Det närmar sig sommar. Det betyder att min intensiva, men roliga, vårtermin närmar sig sitt slut. Men innan jag tar "sommarlov" återstår mycket planering och förberedelser inför kommande uppdrag i höst. Det återstår också några föreläsningar. En av dem gör jag tillsammans med Marika Vaihinger för lärare och elever på Kalix Folkhögskola torsdagen den 30 maj. Klicka på bilden om du vill läsa hennes blogg. http://legitimeradcp.blogg.se/

 

Jag läste nyligen en mycket intressant artikel i Aftonbladet som handlade om ett projekt som skickar människor till planeten Mars - utan möjlighet att återvända. Projektet heter "Mars One" och initiativtagarna hoppas att de första astronauterna lämnar jorden om 11 år. Eftersom min blogg alltid handlar om funktionshinderpolitik, med fokus på tillgänglighet och bemötandefrågor, undrar du säkert varför jag skriver om detta. Men för mig är det glasklart.

 

Just nu arbetar man med förberedelser så att människor i framtiden ska kunna bo och leva på Mars. När den första obemannade raketen skickas 2016 med allt från teknisk utrustning till flera ton mat, borde det ju även finnas ramper, hörselslingor, taktila skyltar med punktskrift och annat smått och gott ombord. Om en helt ny stad, eller rättare sagt en helt ny värld, byggs borde jordens bygglagar gälla fast det handlar om Mars. Och det är ju allmänt känt att de som bygger allt nytt rätt och tillgängligt från början, på sikt sparar pengar och får en mycket bättre innomhus- och utomhusmiljö som är användbar för alla.

 

När planeten Jorden började bebyggas av människan för många miljarders miljoner år sedan tänkte man ju inte på tillgänglighetsfrågan utan bosatte sig i grottor, byggde trappor och hade allt för smala passager i tältöppningar. Man tänkte inte på armstöd och godkända mått utan grävde ett hål i marken som toalett, hade inget hörselhjälpmedel vid samankomsterna kring lägerelden och papyrusrullar och runstenar är inte lämplig tillgänglig information. När planeten Mars nu ska bebyggas får vi inte upprepa historiens misstag utan direkt tänka på tillgänglig fysisk miljö, information och kommunikation så allt blir användbart för alla. Jag undrar förresten om projektet Mars One har anlitat en tillgänglighetskonsult. Jag borde kanske ta kontakt med dem och följa med när de första människorna beräknas lämna jorden.