Livet rullar vidare

Igår föreläste jag för högstadieelever i Matfors utanför Sundsvall. Det blev en riktigt trevlig tillställning. Personligen tycker jag det är riktigt skoj att utbilda andra i tillgänglighet- och bemötandefrågor, men extra kul är det när publiken, som igår, består av närmare 300 ungdomar. Min föreläsning var ett inslag under Matfors kulturvecka. Mer om arrangemanget kan du läsa i Dagbladets artikel genom att klicka på bilden.

Nu har ännu ett uppdrag bokats. Det ska bli oerhört skoj att, den 12 oktober, få föreläsa om tillgänglighet- och bemötandefrågor i Torsås i närheten av Kalmar. Det är Möre Resurscentrum som arrangerar två program. Först gör jag en eftermiddagsföreläsning mellan klockan 14.30-17.00 och därefter är det en kvällsföreläsning som gäller mellan klockan 18.30-21.00.

Det finns oftast två argument bland dem som menar att allt inte kan göras tillgängligt för alla. Antingen är inställningen att det kostar för mycket, eller så tror man att olika funktionshindergruppers behov inte kan fungera tillsammans. En klassiker är övergångställen där en blind/synskadad vill ha en trottoarkant samtidigt som jag, i rullstol, tycker det är mycket enklare med en avfasad kant. Men du som hört mig föreläsa vet att ingenting är omöjligt. Det kostar absolut inte för mycket utan handlar om att göra rätt från början, omfördela de pengar man redan har och vips kommer man till och med tjäna pengar och skapa tillväxt i sin verksamhet om den görs användbar för fler. Och det finns massor av goda exempel där olika funktionshindergrupper går "halva vägen var" som resulterar i ett tillgängligt och rättvist samhälle för alla.

Hade du igår provocerande frågat mig om det verkligen är så att ingenting är omöjligt, och påpekat att du exempelvis aldrig sett en rullstolsanvändare åka skatebord eller vara programledare i Bollibompa, hade jag tvingats erkänna att blogginläggets rubrik inte bokstavligen stämmer i alla lägen. Men i dag vet jag bättre. Det går att vara rullstolsanvändare och både åka skateboard och vara programledare i Bollibompa!

Du har väl inte glömt att jag då och då är gästbloggare på Funkibator? Just nu publiceras en krönika om bemötande.

Sommaren är kanske inte helt slut, men i takt med att plussgraderna minskar närmar vi oss min hösttermin med massor av spännande uppdrag runt om i landet. Det börjar tisdagen den 30 augusti med att jag föreläser om tillgänglighet- och bemötandefrågor för elever i årskurs åtta och nio på en biograf i Matfors. Sedan fortsätter det under september, oktober, november och december med olika föreläsningar, uppdrag som tillgänglighetskonsult här och där samt diverse förtroendeuppdrag genom DHR och HSO. Alla trogna bloggläsare kommer naturligtvis kunna följa med i mitt arbete för att bland annat ta bort samhällets alla orättvisor mellan dem som rullar och dem som går.

Igår såg jag SVTs nya "funkisprogram" och är kluven. Det är en serie på hela tio avsnitt som visas under hösten. Å ena sidan var programseriens första avsnitt bra producerat och människorna som medverkade berättade på ett personligt sätt om sina liv utan att dramatisera allt för mycket. Å andra sidan växer fördomarna om att man trotts sin tycka-synd-om-status i rullstol kan leva ett vanligt liv, ta OS-medaljer, vara förälder och vara så duktig så. Vad innebär det förresten att leva ett "vanligt" liv? På ett sätt ger serien en seriös inblick i några människors liv som varit med om fruktansvärda saker, vilket förhoppningsvis ökar kunskapen och förståelsen kring hur livet är ur ett rullstolsperspektiv. Men samtidigt applåderade vi förr åt kortväxta, de som förr kallades dvärgar, på cirkus. Nu sitter vi framför teven, applåderar och får en varm kännsla i magen, när någon trots en rullstol kan hämta sina barn på dagis eller att den högsta drömmen hos en totalförlamad man är att någon gång få en dotter.

Du...
och jag
vi är lika
ändå olika.

Ett köksbord.
Du sitter PÅ din stol
jag sitter i min.
Vi är lika
ändå olika.

En trottoar.
Du GÅR vid min sida
jag rullar bredvid.
Vi är lika
ändå olika.

Med samma förutsättningar klarar vi oss bra
du...
och jag.

Men när förutsättningarna plötsligt förändras
när ett trappsteg står i vägen
när någon glömt bort en ramp.
du...
och jag
vi är inte längre lika.
Mitt liv blir inte lika lätt som ditt.

Varför kan inte allt ge tillgång till alla?
Så att du...
och jag
kan vara lika.


Text: Lars-Göran Wadén, ur boken "Livet rullar vidare".

En bloggläsare mailade mig nyligen den här bilden. I mailet undrade han om jag hittar ett fel, han hade nämligen reagerat på ord han menade var felaktigt. Personligen hittar jag fem fel.

1. Det är fel att överhuvudtaget ha en särlösning för personer med funktionshinder. Om någon vill ta sig in genom en dörr ska det inte spela någon roll om personen går med gummisulor på skorna eller använder hjulens gummidäck.
2. Det heter rullstolsburna eller rullstolsanvändare, absolut inte rullstolsbundna. Jag är en användare av min rullstol som bär mig frammåt i livet. Jag är inte fastbunden i den.
3. Om en rullstolsanvändare behöver hjälp för att ta sig igenom dörren är det väll mycket märkligt att ringklockan sitter på andra sidan?
4. Ur tillgänglighetssynpunkt är skyllten inte godkänd. Det skulle naturligtvis även finnas information i alternativa format som exempelvis punktskrift och bildsymboler.
5. Det är fel att skylten överhuvudtaget sitter fasttejpad på väggen. Någon borde omedelbart riva bort den och därefter ge de med tillgänglighetsansvar för fastigheten/verksamheten en lektion i tillgänglighet. Behöver ni en lärare för tillgänglighetslektionen så ställer jag gärna upp.

I helgen var jag ute i naturen. Stora delar av söndagen användes för sol och bad på Rullsand några mil utanför Gävle. Jag tycker verkligen om sandstränder och bad, försöker göra en utlandsresa per år om tiden och ekonomin räcker till. Men när jag satt där i sanden vid havet i Gävle insåg jag hur dum man är som inte besöker badstränder oftare. Jag går hela året och längtar efter en intensiv utlandsvecka för att få en dos sandstrand och hav samtidigt som jag redan har allt på hemmaplan. Temperaturen i både havet och luften är några plussgrader varmare och utlandssemestern ligger tusentals fler mil bort än Gävlestrandet som är max två mil från ytterdörren, annars är det egentligen ingen skillnad. Tillgängligheten på Rullsands bad och camping är dock halvbra. Det finns anpassade toaletter och det är inga trappor till restaurangen, men toaletterna är bara halvbra utrustade och tillgängligheten när det gäller information och kommunikation bör verkligen ses över. Någon har försökt gjort ett stråk från parkeringen till sandstranden, men ur tillgänglighetsperspektiv är det inte acceptabelt och vad jag vet finns heller ingen badrullstol i området.