Norrbacka-Eugeniastiftelsen del 3 av 3
Fortsättning från igår...
Sedan över ett år tillbaka har Norrbacka-Eugeniastiftelsen beslutat att betala några personers doktorandlöner. När detta gjordes senast år 2011 inkom 19 ansökningar. Den här gången hade 14 personer ansökt. I denna fråga har jag stridigt ganska hårt på det ena mötet efter den andra. Jag har inget emot forskning om vård, omsorg, medicin och rehabilitering men vill se mer forskning om arbetsmarknad, tillgänglighet och personlig assistans. När Norrbacka-Eugeniastiftelsen nu anställer med egna pengar borde vi, tycker jag, kunna påverka vad det forskas om.
Styrelsen har nu enats om sex personer, sex kvinnliga doktorander. En rambudget på nio miljoner har antagits för löner fram tills år 2020. Och jag känner mig nöjd. Det jag stridit för finns med. Doktoranderna ska forska om följande:
Personer med funktionsnedsättnings livstillfredsställelse och fysiska aktivitet bland vuxna som under en längre tid har levt med ryggmärgsskada.
Barns upplevda och faktiska möjligheter att påverka sin personliga ssistans.
Rehabilitering och ryggmärgsskadade för att komma tillbaka till arbetslivet.
Att göra och bli delaktig - hinder och möjligheter för unga vuxna med cerebral pares.
Livskvalitet och muskuloskeletala felställningar hos barn med cerebral pares.
Levnadsvanor och livskvalitet vid reumatoid artrit. Det handlar om personer med långvarig reumatisk sjukdom.
Den uppmärksamme ser att det inte finns något om tillgänglighet, men arbetsmarknad och assistans är med. Att få med två av tre önskemål är ändå inte så tokigt anser jag.
Norrbacka-Eugeniastiftelsen del 2 av 3
Fortsättning från igår...
Vi avslog ansökningar om bilinköp för personer som enligt bilregistret redan äger flera bilar. Vi avslog ofullständiga ansökningar och där det inte tydligt framgår att den sökande har nedsatt rörelseförmåga. Vi avslog en ansökan där personen på grund av övervikt ansåg sig ha nedsatt rörelseförmåga. Samtidigt gav i pengar för inköp av sportrullstol trotts att den sökande redan fått pengar 2013 för inköp av samma fritidshjälpmedel. Vi beslutade att sätta en gräns på tre år mellan varje gång en person får ansöka om nya pengar för nya sportrullstolar.
Två ansökningar om bidrag för inköp och utbildning av service- och signalhundar stog avslutningsvis på dagordningen. Inom ramen för socialtjänstlagen och hälso- och sjukvårdslagen finns det inget hinder för kommuner, landsting eller regioner att förskriva service- och signalhundar. Men statistik visar att ingen, möjligtvis väldigt få, gör det. Regeringen har till och med givit Myndigheten för delaktighet i uppdrag att göra insatser som uppmuntrar till fler förskrivningar eftersom forskning visar att livskvaliten för personer med behov av service- och signalhundar är låg jämfört med den allmänna populationen i Sverige. Med hundens hjälp förbättras möjligheterna att bli mer delaktig i samhället.
Myndigheten för delaktighet rekommenderade oss i styrelsen att säga ja till ansökningarna om bidragspengar, min ideologiska grundinställning sa att vi borde säga nej samtidigt som jag med hjärtat förstås vill hjälpa individerna i behov av hjälp. Styrelsen diskuterade länge och väl, stötte fördelar mot nakdelar och funderade vilka konsekvenserna blir beroende på om vi säger ja eller nej. Vi beslutade att, den här gången, säga ja och utvärdera situationen till kommande år. Ett beslut som jag, efter många överväganden, trotts allt ställer mig bakom.
Fortsättning imorgon...
Norrbacka-Eugeniastiftelsen del 1 av 3
Sedan några år tillbaka sitter jag i Norrbacka-Eugeniastiftelsen som årligen delar ut drygt nio miljoner kronor. Det är allt från funktionshinderforskning på universitet till privatpersoner och föreningar som får pengar. När styrelsen träffades senast den 7 juni var det första gången jag besökte Reumatikerförbundets nya lokaler på Hälsingegatan 43 i Stockholm.
Efter några års erfarenhet av Norrbacka-Eugeniastiftelsen tycker jag att junimötet är bäst. Och så blev det även i år. Att få vara med och dela ut nästan tre miljoner kronor till privatpersoner känns stort. En mängd bidragspengar utdelades till träningskort, fritidshjälpmedel, möbler, inköp av bilar, körkortsutbildningar, resor, datorer, köksutrustning och studier.
Under 2014 och 2015 kom 477 respektive 536 ansökningar in från privatpersoner. I år hade vi 491 ansökningar att gå igenom. Efter den första urgallringen av ansökningar som inte uppfyller stiftelsens krav fanns 393 ansökningar kvar. Ifjol var det 370 så det var en liten ökning i år. Styrelsen diskuterar en hel del om många av ansökningarna. Och beroende av den sökandes ålder, tidigare ansökningar, årsinkomst och en hel hög av andra faktorer bestämmer vi hur mycket bidrag som ska betalas ut. Personligen strider jag hårt för att värna ansvars och finansieringsprincipen. En otillgänglighet som fastighetsägaren borde åtgärda eller ett hjälpmedel som kommun, landsting eller region borde tillhandahålla ska inte betalas med pengar från Norrbacka-Eugeniastiftelsen.
Fortsättning imorgon...
12 september i Västerås
Den 12 september föreläser jag för Länstyrelsen i Västmanland. Målsättningen är att lära dem mer om tillgänglighet- och bemötandefrågor. Föreläsningen ska ha mest fokus på hur man gör en verksamhet mer tillgänglig för fler. Och i många fall, med enkla medel som inte behöver kosta en förmögenhet, kan inomhus och utomhusmiljöer göras mer tillgänglig och användbar för fler.
För mig handlar det huvudsakligen om två saker. För det första att se tillgänglighetsåtgärder som investeringar, saker som på sikt till och med skapar tillväxt. För det andra gäller det att arbeta systematiskt. När inventeringen är klar är det viktigt att lägga upp en långsiktig åtgärdsplan och utifrån den åtgärda otillgängligheten. Först plockas de enkelt avhjälpta hindren bort och sedan allt annat i en lagom takt utifrån verksamhetens budget. Och i takt med att otillgänglighet åtgärdas ska verksamhetsutövaren naturligtvis marknadsföra sin arbetsinsats.
Tänk dig en pizzabagare som vill annonsera för att försöka få fler kunder till sin restaurang. Min önskedröm är att annonsen inte handlar om att pizzorna är extra goda, att de har mer fyllning och är större än andra pizzor eller att de är billigare. Min dröm är att annonsen handlar om att pizzerian är bäst eftersom alla är välkomna att äta där. Det spelar ingen roll om kunderna är långa, korta, smala eller tjocka. Oberoende kön, nationalitet, sexuell läggning, ålder, funktionsnedsättning osv... är alla välkomna.
Inventera tillgängligheten
Förhoppningsvis är sommaren inte riktigt över än, men den ledighet jag tagit de senaste veckorna börjar ta slut. Som egen företagare kan jag själv bestämma lite över arbetstider, och därför bestämmer jag nu att vardagen med föreläsningar, inventeringar och funktionshinderpolitiska förtroendeuppdrag sakta men säkert ska rulla igång igen. I höst har jag mycket spännande på gång, men höstterminens första blogginlägg tänker jag ägna åt alla mina inventeringsuppdrag.
När jag startade mitt företag 2007 var det föreläsningar som gällde till hundra procent. Jag hade skrivit boken "Livet rullar vidare" och reste runt i landet och berättade om mitt liv som bokstavligen rullar vidare. Mina föreläsningsprogram är än i dag personliga, men i takt med att min kunskap kring funktionshinderpolitik, plan- och bygglagen, Enkelt avhjälpta hinder, bemötandefrågor och lagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering, har föreläsningarna förändrats. Det som däremot förändrats ännu mer är alla de inventeringsjobb jag får i dag.
För några år sedan, kanske 2011, arbetade jag med 30 procent inventering och 70 procent föreläsningar. I dag är det 50 procent på båda delarna. Ibland känns det som om inventeringsuppdragen är fler. De senaste åren har jag inventerat allt från hela Vaxholms kommuns fastighetsbestånd och Världsarvsgårgar i Hälsingland till Kungliga Konsthögskolans lokaler, Granön i Gysinge och Norrbys kulturarvsgård på Gotland. Och det känns riktigt bra när det byggs om utifrån mina rekommendation. En tillgänglig naturstig med riktigt fina sittplatser samt nya hörselhjälpmedel, bättre skyltning, kontrastmarkeringar, och en helt ny tillgänglig toalett på konsthögskolan är bara några exempel. Under sommaren har jag även hunnit med en inventeringsrapport om Wij Trädgårdar i Ockelbo.
