Boverkets samråd den 14 juni 2018 - del 4 av 4
Regeringsuppdraget handlar inte om att plocka bort någon åtgärd som i dag ses som ett Enkelt avhjälpt hinder. Det handlar heller inte om att lägga till så annan otillgänglighet ingår i begreppet. Uppdraget är helt enkelt varför det är så svårt att få verkstad av det som i lagen kallas HIN där Enkelt avhjälpta hinder ingår. För att ta bort ett Enkelt avhjälpt hinder måste åtgärdandet av otillgängligheten exempelvis vara ekonomiskt försvarbar. I fokusgrupper runt om i landet har man bland annat pratat om det. Kanske borde vissa Enkelt avhjälpta hinder plockas bort från det ekonomiskt försvarbara kriteriet? Kontrastmarkering av trappor och glasytor kan vara ett exempel eftersom det är en så enkel och tydlig åtgärd som samtidigt uppfattas som säkerhetskrav. Fokusgrupperna har också kommit fram till följande. Den ekonomiska bedömningen är svår. Det behövs ett nytt och uppdaterat informationsmaterial samt mer utbildning. Teknisk kunskap i kombination med funktionshinderkunskap behövs för att åtgärderna ska vara användbara, men det är svårt att hitta entreprenörer med tillräcklig kompetens. Statusen på HIN behöver tydliggöras, eftersom kraven i dag uppfattas som frivilliga. Man måste se över problematiken med åtgärder i gränsen mellan fastighet och allmän plats när exempelvis en ramp sätts upp för att komplettera entré med trapp. Uppföljning och tillsynen måste tas mer på allvar. Det är oklarheter om vilka konsekvenserna blir om man inte åtgärdar och det finns då och då en problematik kring gränsdragningen för ansvarsfördelning.
Representanterna i Boverket satt nästan hela förmiddagen och hade en dialog om detta. Funktionshinderorganisationerna kände igen sig i vad fokusgrupperna kommit fram till. Och jag och de andra kompletterade även med mer: Vi upplever att språket i lagtexten genomgående har en svaghet i alla ”bör” som mer tydligt borde bytas ut till ”ska”. Kompetensen är bristfällig hos kommuners politiker och tjänstemän, tillsynen brister och om åtgärdandet är ekonomiskt försvarbart skiljer sig för stort mellan kommuner. Frågan och vem som ska åtgärda Enkelt avhjälpta hinder, verksamhetsutövaren eller fastighetsägaren är inte glasklart. Jag lyfte speciellt extra tydligt vikten av ett ska-krav på att kommuner ska ha tillsynsplaner. Kommer Boverket föreslår det, frågade jag. Agnes Jensen-Carlén svarade inte ja eller nej utan sa att mycket kan bli bättre med mer utbildning. Hon sa också att hon måste fundera på om ska-kravet verkligen medför att tillämpningen av Enkelt avhjälpta hinder blir bättre. Vi behöver också fundera över hur en tillsynsplan ska utformas, hur tillsynen verkligen ska gå till. Och varför händer så lite i dag? Om ingen anmäler otillgängligheten händer det knappt något. Och om någon anmäler är handläggningstiden innan ett beslut för lång. Jag påpekade dock att DHR, och många, många fler blir rejält besvikna om Boverket bara föreslår att det behövs mer utbildning istället för att myndigheten vågar ta ställning för ett införande av ska-krav på tillsynsplaner till kommuner.
Representanterna i Boverket satt nästan hela förmiddagen och hade en dialog om detta. Funktionshinderorganisationerna kände igen sig i vad fokusgrupperna kommit fram till. Och jag och de andra kompletterade även med mer: Vi upplever att språket i lagtexten genomgående har en svaghet i alla ”bör” som mer tydligt borde bytas ut till ”ska”. Kompetensen är bristfällig hos kommuners politiker och tjänstemän, tillsynen brister och om åtgärdandet är ekonomiskt försvarbart skiljer sig för stort mellan kommuner. Frågan och vem som ska åtgärda Enkelt avhjälpta hinder, verksamhetsutövaren eller fastighetsägaren är inte glasklart. Jag lyfte speciellt extra tydligt vikten av ett ska-krav på att kommuner ska ha tillsynsplaner. Kommer Boverket föreslår det, frågade jag. Agnes Jensen-Carlén svarade inte ja eller nej utan sa att mycket kan bli bättre med mer utbildning. Hon sa också att hon måste fundera på om ska-kravet verkligen medför att tillämpningen av Enkelt avhjälpta hinder blir bättre. Vi behöver också fundera över hur en tillsynsplan ska utformas, hur tillsynen verkligen ska gå till. Och varför händer så lite i dag? Om ingen anmäler otillgängligheten händer det knappt något. Och om någon anmäler är handläggningstiden innan ett beslut för lång. Jag påpekade dock att DHR, och många, många fler blir rejält besvikna om Boverket bara föreslår att det behövs mer utbildning istället för att myndigheten vågar ta ställning för ett införande av ska-krav på tillsynsplaner till kommuner.
