Livet rullar vidare

Hoppas att du har det bra i sommarvärmen. Personligen har jag det riktigt bra och ledigt. Laddar nu batterierna inför en intensiv, men rolig, hösttermin. De senaste veckorna har jag varit pappaledig och fått många härliga dagar med min två-åring. De kommande veckorna har jag beviljat mig själv (i mitt lilla enmansföretag) semester och ska tillbringa ännu mer härliga dagar med min son. Men jag kan naturligtvis inte låta bli att kolla mailen ibland också. Min hösttermin är just nu mer eller mindre fullbokad, men kalendern ger fortfarande utrymme för ytterligare några uppdrag. Jag kommer framöver, sakta men säkert, publicera all fakta om mina kommande uppdrag. Men i dag blev det klart att jag gör en kort föreläsning om tillgänglighetsfrågan på hemmaplan måndagen den 3 november. Det blir ett lunchprogram för medlemmarna i Rotaryklubben Brynäs-Gävle Tre Ankare på en restaurang i Gävle.

Ämnet spelar ingen roll. I DHR har vi många anställda och förtroendevalda med stor kompetens. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning är intressanta att diskutera vare sig det handlar om arbetsmarknad, kultur och demokrati eller bostadsbyggande, media och hur tillväxt kan skapas genom ökad besöksnäring. Ett seminarium om exempelvis arbetsmarknaden ska naturligtvis inte bara handla om funktionshinderpolitik för att jag eller någon annan från DHR är med. Men lika naturligt som arbetsmarknaden diskuteras i form av skillnader mellan kön, satsningar på personer med kriminell bakgrund, svårigheter att få jobb på grund av ålder eller integrationsproblem borde personer med funktionsnedsättning naturligt vara med. Och detta gäller, som sagt, egentligen vilket ämne som helst. Detta blogginlägg blir därför startskottet för min kampanj "mer funktionshinderpolitik i Almedalen". Du som vill arrangera ett seminarium nästa år där även en person med funktionsnedsättningars rättigheter finns med behöver bara kontakta mig så lovar jag göra allt jag kan för att hjälpa till.

De flesta vet det nog redan. Jag har haft så mycket annat att pyssla med i dag och inte hunnit uppdatera bloggen förrän nu. Men nu kan jag berätta ifall du inte känner till min bronsmedalj. För fjärde året i rad delade Almegas Bloggplats H12 ut priset “Årets Almedalsbloggare” under Almedalsveckan. I år gick priset till Ung Press, tvåa blev Cancerfondens blogg och jag (jippie) kom trea efter alla mina reflektioner kring funktionshinderpolitiska frågor under Almedalsveckan. Min tredjeplats har även uppmärksammats i lokal media eftersom både Gefle Dagblad och Arbetarbladet ringt för att göra intervjuer. Men i dag har jag, som sagt, haft annat att pyssla med än funktionshinderpolitik. Jag och min son Oscar har varit på teater med mumintroll i Högbo Bruk. Livet är fyllt av kontraster. Ena dagen är det politik och den andra är det mumintroll som gäller.

Jag har arbetat efter en strategi med tre delar. För det första - påverka genom sociala medier. Jag har bloggat, twittrat och varit på Facebook nästan dygnet runt. Tack vare # har nätet fyllts av #Funkpol. Flera konversationer har inletts då jag påpekat tillgänglighetsbrister. I två fall har organisationer, via Twitter, bjudit in mig till deras arrangemang. De har visat ett stort intresse av att ta del av mina åsikter och att de får framföra sina budskap till mig. Men när jag stått utanför de lokaler de varit i och inte kommit in på grund av trappsteg vid entrén, har de fått be om ursäkt och lovat att tänka på tillgängligheten nästa gång.

För det andra har jag stått utanför ett tiotal lokaler där intressanta seminarium arrangerats. Eftersom arrangören valt att genomföra seminariet i en lokal med trappor vid entrén har jag inte kommit in. Jag har då inte nöjt mig med att bli uppburen för trapporna eller bara gått därifrån. Jag har bett att få prata med någon ansvarig för seminariet, "bråkat" lite om att jag diskrimineras och utestängs samt lämnat ett brev från DHR som förklarar situationen vänligt men bestämt. Denna strategi har även använts vid samtal med ansvariga för ett trettiotal otillgängliga montrar.

För det tredje har jag deltagit som publik i ett tjugotal seminarium. Arrangemang som handlat om allt från arbetsmarknad, kultur och demokrati till bostadsbyggande, media och hur tillväxt kan skapas genom ökad besöksnäring. Jag har också varit på många arrangemang och seminarium som funktionshinderorganisationerna gjort, men främst har jag fokuserat på att ta plats i debatten, våga fånga mikrofonen och lyfta funktionshinderfrågor i seminarier och arrangemang där det inte finns självklart på dagordningen. Andra får bedöma om jag förvaltat mitt förtroendeuppdrag bra eller dåligt dessa dagar, men personligen känner jag att jag gjort skillnad.

Den kritik jag vill leverera handlar också om Almedalsveckans information om tillgänglighet. http://almedalsveckan.nu/15791 Region Gotland skriver att de inventerat vissa fastigheter för några år sedan, och på nätet hittar jag en liten rullstolssymbol vid arrangemang som välkomnar mig. Men inventeringen är dåligt uppdaterad. Jag gick på flera arrangemang, utan rullstolssymbol, där jag ändå kom in. Många arrangörer är också dåliga på att se till så att rullstolssymbolen syns vid sina arrangemang. Jag förstår absolut att Visbys miljö gör det mer eller mindre omöjligt att ha alla seminarier och andra arrangemang hundra procent tillgängliga för alla, men inventeringen borde i alla fall vara uppdaterad så besökarna får aktuell och relevant information.

Jag förstår mig heller inte på de utställare, i diverse montrar, med trappsteg utan ramp. Moderaternas monter är ett exempel. Hur tror de att barnfamiljer med barnvagn, pensionärer med rullatorer och personer med nedsatt rörelseförmåga (som jag) ska kunna intressera sig för partiets politik om vi inte ens välkomnas in i montern?

Något jag reflekterat över, under mina dagar här på Gotland, är alla som hävdar att just deras åsikt/metod löser "alla" problem, ger en positiv boost och skapar tillväxt. Gör så här så får du mer mediapublicitet, Gör så här så får du fler ut på arbetsmarknaden, Gör så här så löser vi bostadsbristen, Gör så här så får alla en bättre skola, Gör så här så får vi bättre hälsa/sjukvård, Gör så här så... Tänk vilket bra land vi haft om alla bara gjorde som man ska, hur nu det är? Personligen har jag framfört min åsikt/metod i flera dagar som löser "alla" problem, ger en positiv boost och skapar tillväxt. Det handlar naturligtvis om att göra sin verksamhet mer tillgänglig för fler.

Visste du att Svensk Handel räknat ut att personer med funktionsnedsättning generellt gör av med 53 000 kronor i detaljhandeln varje år? Många påstår att 15 procent av Europas befolkning har en funktionsnedsättning, strax över en miljon personer finns i Sverige. Det blir mycket pengar som köpmän/näringlivet kan ta del av om det finns en ramp vid huvudentrén. Alla kaffelatté-mammor med barnvagn som shoppar besöker naturligtvis helst en butik där barnvagnen enkelt kan följa med in. Nu är det 40-talisterna som går i pension. De kallas för "den krävande generationen" och det sägs att de ekonomiskt har det ganska bra. Statistiken säger att det lever omkring två miljoner pensionärer i Sverige och tänk när 40-talisterna kommer med sina arméer av rullatorer. De kommer handla hos de köpmän/näringsliv som har en ramp.

Sedan 2007 arbetar jag heltid med att, nästan dagligen, hjälpa kommuner, landsting, myndigheter, företag och föreningar att skapa tillväxt genom att göra verksamheter mer tillgängliga för fler. Det finns i dag flera exempel på de som satsat och därmed ökat sin omsättning radikalt. I Almedalen har jag naturligtvis inte kunnat bevaka allt, men jag har varit på flera seminarier och pratat med många spännande människor om att mer tillgänglighet faktiskt gör skillnad - till och med i plånboken.

Tyvärr kan jag dock konstatera att om inte jag, och alla andra från olika funktionshinderorganisationer, varit här, hade tillgänglighetsfrågan inte lyfts. Många pratar om hur besöksnäringen, kommunerna, restauranger och hotell, kulturen.... Ja, egentligen om hur alla ämnesområden kan skapa tillväxt. Men få, knappt några, har ännu förstått vad tillgänglighetsåtgärder kan göra. Det betyder att nu har DU chansen. Börjar du arbeta med tillgänglighetsfrågan i dag ligger du snart hästlängder före alla andra i din bransch. Låt dina konkurrenter stå där med långnäsa när barnfamiljer med barnvagn, pensionärer med rullatorer och personer med funktionsnedsättning kommer som kunder till dig.

Mitt fokus har i dag varit på personer med funktionsnedsättnings situation på arbetsmarknaden. Det arrangeras massor med spännande aktiviteter och seminarium kring frågan. Ett exempel var Nationella Nätverket för samordningsförbund (NNS) och Nationella Rådet som genomförde ett seminarium med den omöjligt långa rubriken "Hur kan myndigheter stödja kvinnor och män som står långt från arbetsmarknaden, så att de får jobb?". Ett annat exempel var Social Venture Networks seminarium med den ännu längre rubriken "Vi söker dig som kan hålla en boll i luften, väldigt länge - en arbetsmarknad för alla". Det har pratats mycket om vad som måste göras, vad som inte Alliansregeringen gjort, varför det ser ut som det gör, vad någon bortde gjort istället, hur nuvarande oppositionspartier vill förändra, varför Arbetsförmedlingen inte gör mer och.... nej, den här meningen blev både längre och krångligare än alla långa seminarierubriker. Det pratas och pratas, diskuteras hit och dit och man kommer med nya förslag på åtgärder. Men tyvärr visar arbetsmarknadsstatistiken fortfarande en konstant nattsvart 

situation för personer med funktionsnedsättning. Personligen tror jag tyvärr att det inte spelar så stor roll hur mycket det än pratas eller vilka arbetsmarknadspolitiska åtgärder som införs. Det handlar om att arbetsgivarnas attityd måste förändras så arbetsgivare ser kvalitéerna hos personen med funktionsnedsättning istället för att fastna i problem.