Livet rullar vidare

Detta skrivs på ett hotellrum i Växjö. Jag är just nu ute på turné och gjorde en inspirerande föreläsning för Neuroförbundet igår. Det är skoj att konstatera att min hösttermin är mer eller mindre fullbokad. Torsdagen den 28 november utbildar jag publiken i tillgänglighet och bemötandefrågor under två timmar. Det är Jämtlands Härjedalen Turism som arrangerar konferensen.

Nu är jag igång med min, nästan fullbokade, hösttermin 2013. Det känns riktigt bra att intresset för mitt speciella sätt att utbilda andra i tillgänglighet och bemötandefrågor är så stort. Personligen vet jag ibland inte riktigt vad jag ska svara när det skickas SMS till min mobil, mail till min dator, twitter och facebookinlägg samt bloggkommentarer där alla hyllar och tycker det jag gör är fantastiskt bra. Jag kan helt enkelt bara säga tack till er alla, skoj att ni tycker om det jag gör. En av höstens kommande uppdrag äger rum den 22-23 oktober i Borås. Det är två föreläsningar som gäller under två dagar för kommunens politiker och tjänstemän.

Jag blir alltid lika glad när jag får nya föreläsningsuppdrag. Nu är det klart att jag åker till Katrineholm lördagen den 26 oktober. Katrineholms teaterförening har bett mig göra en föreläsning om tillgänglighet och bemötandefrågor som går i gränslandet av att vara teater i två akter. Programmet börjar klockan 18.00.

 

Under massor av år har frågan diskuterats. Oberoende om Sverige styrts av Socialdemokrater eller Moderater har det utretts, pratats och funderats i riksdag och regering utan någon verkstad och resultat. Men funktionshinderrörelsen har aldrig givit upp utan ständigt krävt en lagstiftning som betraktar otillgänglighet som diskriminering. Allt från blogginlägg, debattartiklar, namnlistor och insädare till arrangemang som Marschen för tillgänglighet och Torsdagsauktionen har likt droppar på en sten sakta men säkert urhålkat berget. Nu äntligen börjar det spricka.

 

När även den senaste utredningen "Bortom fagert tal" kom fram till att Sverige behöver en lag som betraktar otillgänglighet som diskriminering var många för, men även emot, förslaget. Utredningen skickades på remiss och i torsdags var det 1028 dagar sedan remisstiden gick ut. Men ingen har hört något från regeringen. I normala fall tar det kanske några månader att sammanställa remissvar på en utredning och ta beslut, men frågon om otillgänglighet ska vara diskriminering har förhalats, förhalats och förhalats igen. Det verkade inte som om regeringen kunde bli överrens och enas kring ett beslut.

 

Men i förra veckan arbetade jag under funktionshinderorganisationen DHRs 90-årsjubileum med seminariedagar på Kulturhuset i Stockholm. Det kändes grymt inspirerande att få föreläsa under detta arrangemang och eftersom jag var i huvudstaden och Torsdagsaktionen traditionsenligt arrangerades utanför Rosenbad passade jag på att gå dit. Varje Torsdag i över ett år har personer med funktionsnedsättning stått utanför Rosenbad och delat ut information till förbipasserande politiker för att påminna dem om utredningen "Bortom fagert tal" och att det nu är grymt många dagar sedan remistiden gått ut.

 

För mig var det första gången jag närvarade vid Rosenbad och fick möjligheten att dela ut massor av flygblad till en mängd ledande politiker. Ordningsvakterna var trevliga, men stränga, och sa bestämt till hur och vart vi fick stå. Vi fick exempelvis inte passera den vita linjen. Ni som känner mig vet att jag inte kan låta bli. Mitt liv handlar om att ta upp tillgänglighet och bemötandefrågor med hjälp av en rejäl skopa provokation och humor. Självklart var jag tvungen att praktisera lite civil olydnad.

 

Du som känner mig vet också att jag inte kan låta bli att ta plats, höras och synas när det gäller tillgänglighet och bemötandefrågor. Men du vet också att jag alltid är ödmjuk och framhäver hellre andra - men nu kan mitt ego inte låta bli. I massor av år har vi kanske väntat i onödan på ett lagförslag om att otillgänglighet ska vara diskriminering. Det känns som om jag hade besökt Rosenbad tidigare, så hade det varit klart för länge sedan. När jag stod där, tillsammans med alla andra, kom bland annat integrationsminister Erik Ullenhag förbi. Och dagen därpå, under ett tal på NHRs konkress, avslöjade han att alla regeringspartier är överens. Det måste ju vara så att tack vare att jag var med i torsdags ska nu äntligen ett lagförslag när det gäller bristande tillgänglighet presenteras. Jag har alltid varit övertygad om att mitt heltidsarbete med att utbilda och påverka andra i tillgänglighet och bemötandefrågor gör skillnad. Men detta får mitt ego att försättas i ett totalt okontrollerbart fyrverkeri. Det fick fingrarna att dansa över tangentbordet utan att hjärnan tänker på textinnehållets konsekvenser. Nu ser jag med spänning fram emot hur alla som engagerat sig i dessa frågor under många år kommer att tacka mig för att jag stod utanför Rosenbad i torsdag.

 

 

 

 

Nu är ännu en föreläsning inbokad. Min hösttermin är i full gång. Jag har aldrig haft en så fullbokad höst som nu sedan starten av mitt företag 2007. Tisdagen den 15 oktober är det alla i Västerås som får se upp. Under kvällen gör jag ett underhållande, och delvis provocerande, program med fokus på bemötandefrågor. Det handlar helt enkelt om hur mitt liv är ur ett rullstolsperspektiv.

Dygnets alla timmar är jag ett tillgänglighetsfreak ut i fingerspetsarna. I mitt idéella engagemang inom funktionshinderrörelsen, i mitt heltidsarbete och privat kretsar mitt liv ständigt kring tillgänglighetsfrågan. Mellan den 18-20 oktober är jag naturligtvis också tillgänglighetsrådgivare, men tonar ner tillgänglighetsfrågan lite och går in i rollen som förtroendevald Gävleborgsombud när funktionshinderorganisationen DHR arrangerar Förbundsmöte.

 

I fredags fick jag en avi i brevlådan som avslöjade att någon skickat ett paket som jag, enligt avin, skulle hämta ut. På fritiden roar jag mig med att ibland sälja och köpa saker på exempelvis Tradera, men jag väntade inget paket så avin gjorde mig oerhört nyfiken. Det visade sig vara allt material jag behöver inför Förbundsmötet. En rejäl pärm fylld med allt från förslag på Förbundsmötets dagordning, motioner och verksamhetsberättelser till förslag på ny organisationsmodell och nya ledamöter i förbundsstyrelsen.

 

För fyra år sedan, på förra Förbundsmötet, kändes det stort att få vara med. "Lilla" jag fick förtroendet att föra Gävleborgs talan och vara med och bestämma kring hela DHRs framtid. I dag är jag en betydligt mer erfaren DHR-are, men förväntanspirret i magen är inte mindre och det känns lika stort att DHRs Gävleborgare ger mig förtroendet ännu en gång. För mig är Förbundsmötet viktigt. DHRs framtid ska ännu en gång struktureras. Och tänk att "lilla" jag, som dock blivit lite större, kan påverka allt bara genom att säga ja eller nej när något förslag ska avslås eller bifallas.