Livet rullar vidare

Under vecka 27 arrangeras traditionsenligt Almedalsveckan på Gotland. En mängd talarstolar ska nötas. "Alla" politiker, makthavare och andra betydelsefulla människor är samlade och gör allt för att höras och synas så journalisterna vidarebefodrar deras budskap (läs så journalisterna kan göra reklam för deras sak). Det kryllar också av organisationer och företag som försöker få sina röster hörda. Enligt Almedalsveckans officiella sajt är arrangemanget större än någonsin. Det är rekord med 1 814 godkända evenemang i kalendariet. En ökning med cirka 21 procent jämfört med ifjol. Att evenemanget är "godkännt" har dock inget med att aktiviteten är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning.

De berättar stolt att 23 procent av evenemangen är miljödiplomerade, men det finns ingen faktaruta som berättar hur många procent som är godkända ur tillgänglighetssynpunkt för personer med funktionsnedsättning. Trots att Almedalsveckans övergripande rubrik är "Sveriges största demokratiska mötesplats" arrangeras en mängd evenemang i lokaler utan hörselslinga, de är inte tecken- och syntolkade och det finns trappsteg vid entrén som utestänger rullstolsanvändare. Information som delas ut bland åhörare finns inte på lätt svenska eller i punktskrift.

Jag är oerhört medveten om att miljön, framförallt innanför murarna, i vissa fall är omöjliga (vill inte använda det ordet egentligen - det mesta går att fixa) att göras tillgängliga och användbara för personer med funktionsnedsättning. Men frågan är om man då ska arrangera "Sveriges största demokratiska mötesplats" i Visby där personer med funktionsnedsättning inte demokratiskt kan mötas utan utestängs på grund av otillgänglighet i många fall. Går det att försvara Almedalsveckan med Visbys gamla och historiskt speciella miljö? Personligen anser jag att om man verkligen vill arrangera "Sveriges största demokratiska mötesplats" måste alla ges chansen att vara med. Borås tilldelades nyligen ett pris som den kommun som just nu arbetar duktigt med tillgänglighetsfrågorna. För mig låter det som en bra idé att nästa år arrangera "Sveriges största demokratiska mötesplats" där.

Förutom att planera höstterminen har jag semester. Trots dåligt sommarväder laddar jag batterierna inför en intensiv, men rolig, höst som redan är fylld av många spännande uppdrag. Naturligtvis kommer jag som vanligt kontinuerligt avslöja vart och när jag gör mina föreläsningsprogram här i bloggen. Det är verkligen skoj att intresset för mitt speciella sätt att utbilda andra i tillgänglighets- och bemötandefrågor är så stort. Istället för torra powerpoint-presentationer använder jag lite humor och en skopa provokation och gör föreläsningar som ibland går i gränslandet av att vara teater. Tisdagen den 4 september besöker jag Flen för att göra ett tvåtimmarsprogram under kommunens chefsdagar. Det kommer handla om tillgänglighets- och bemötandefrågor, men även en del om att anställa personer med funktionsnedsättning. Många ser det som ett problem, men jag vill bestämt hävda att den som "törs" anställa personer med funktionsnedsättning kommer inse att det finns fler fördelar än nackdelar.

I mitt arbete som tillgänglighetsrådgivare reser jag runt i vårt avlånga land och nästan dagligen hjälper kommuner, landsting, myndigheter, företag och föreningar att skapa tillväxt genom att göra verksamheter mer användbara för fler. Det blir mycket resor med tåg och flyg. Den senaste veckan har jag bland annat åkt med Upptåget från Arlanda till Gävle två gånger. Eftersom jag är rullstolsanvändare är Upptåget ett bra alternativ. Tågmodellen gör att jag enkelt och självständigt rullar ombord, placerar rullstolen på liften inne i en av vagnarna och själv kör upp hissen med hjälp av knapparna på manöverdonet. Mycket enklare än exempelvis SJs X2000. Där tvingas jag stå på perrongen, invänta hjälp, och hoppas att någon tågvärd ser mig. Det ger merjobb för tågvärden och tiden det tar att köra liften känns som att jag kan ställas till svars för alla tågförseningar. När SJs tågvärd gör biljettkontroll påpekar jag sedan både en och två gånger vart jag ska kliva av, men ändå hinner pulsen gå upp när jag är framme. Tänk om tågvärden glömer bort att lyfta av mig så jag får åka med till nästa station, ska jag dra i nödbromsen då?

På Upptågen har jag aldrig behövt oroa mig så, fram tills nu. När jag gjorde min första resa av två under förra veckan hände inget när jag tryckte på liftens manöverdon. Som tur var kom en tågvärd nästan direkt, jag frågade om liften var trasig men hon låste upp en dörr i väggen och förklarade att liften inte var påslagen. När jag fått hjälp av tågvärden fungerade allt perfekt. När jag några dagar senare gjorde min andra resa ställdes jag inför exakt samma situation. Liften fungerade inte och denna gång var det många resenärer på tåget. Det tog närmare 15 minuter innan tågvärden kom till min vagn för att kontrollera de nypåstignas biljetter och hittade mig. Är det något fel på liften frågade jag, men tågvärden låste upp dörren i väggen, tryckte igång maskineriet och liften fungerade prickfritt. Vi har bestämt att rullstolsliftarna på alla Upptåg ska vara avstängda under sommaren, sa han. Det är så många med barnvagn som åker, och när de använder liftarna tar det så lång tid för alla att komma ombord att våra tåg blir försenade. Men min självständighet blir som bortblåst, sa jag. På grund av detta beslut blir ju Upptågen lika dåliga som SJs X2000. Oron att bli bortglömd smyger sig på bland rullstolsanvändare och tågvärdarna får mer jobb. Ja, jag förstår att det här inte blev så bra för dig, sa tågvärden, men det är inget beslut som jag kan ändra på.

Datumet den 14 juni och klockslaget 16.03 kommer jag aldrig att glömma. Efter ett 20-tal år av utredningar och debatter har regeringen äntligen bestämt sig. Riksdagen gjorde ett tillkännagivande till regeringen om att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ska omfattas av svensk diskrimineringslagstiftning. Regeringen ska skyndsamt återkomma till riksdagen med ett lagförslag. Riksdagen menar att frågan om bristande tillgänglighet som en diskrimineringsgrund redan har utretts. Det finns inte anledning att ytterligare fördröja en lagreglering på området. En avgörande förutsättning är, enligt riksdagen, att reformen införs på ett samhällsekonomiskt ansvarsfullt sätt.

En av dagens största argument för att inte göra inomhus- och utomhusmiljöer tillgängliga för personer med funktionsnedsättning är att det kostar för mycket. Till och med vår stadsminister Fredrik Reinfelds har klart deklarerat att allt otillgängligt, rent känslomässigt, borde plockas bort direkt men ekonomist är det omöjligt att genomföra. Göteborgs stadsarkitekt (läs bloggtexten nedan) halverar byggkostnader genom att bl.a. plocka bort tillgänglighetskrav. Skulle jag fråga vem som helst om de tycker att en funktionsnedsatt ska ges möjlighet att kunna leva som andra genom att obegränsat få ta sig runt i tillgängliga inomhus- och utomhusmiljöer skulle de garanterat säga ja. Men börjar jag plocka pengar ur deras plånböcker för att finansiera hjälpmedel, assistansbehov eller tillgänglighetsåtgärder är det ingen som vill betala. Redan 1938 hade många den inställningen.

I GöteborgsPosten läste jag för en tid sedan en artikel med fokus på "En stad för alla". Där intervjuades kommunens stadsarkitekt Björn Siesjö och hans syn på att följa Sveriges plan- och bygglag har skapat en mängd diskussioner. I artikeln säger han att "Hundra procent tillgänglighet för rörelsehindrade är talibanism". Han berättar också hur han enkelt kan halvera kostnaden för byggnationer genom att inte följa regelverk när det gäller parkeringar, bullerskydd och tillgänglighet. Efter artikeln har Björn Siesjös uttalande bland annat kommenterats av David Lega, diskutterats på Social Politik och Mitt Funktionshinder.se och protesterna har varit stora från Unga Rörelsehindrade i Göteborg.

Vad jag hört har Björn Siesjö bett om ursäkt och menar att han "tar alla Göteborgare på fullaste allvar, med deras olika förutsättningar, liv och viljor". Han ska även bjuda in till en debatt om tillgänglighet efter sommaren. Men för mig kvarstår en avgörande detalj. För mig är det enkelt. Är man chaufför och kör bil finns det en lagstiftning som bestämmer hur fort man får köra. Kör man fortare än hastighetsgränsen är man hemma snabbare men bryter mot lagen och riskerar att bestraffas. Är man arkitekt och arbetar på en kommun finns det en lagstiftning som bestämmer vad man får göra när något byggs nytt eller vid en ombyggnation. Struntar man i den och tar bort parkeringar, bullerskydd och tillgänglighetsåtgärder blir det kortsiktigt billigare men man bryter mot lagen.

Är det någon Göteborgspolitiker som givit stadsarkiteketen anvisningar att arbeta så här? Finns det i så fall ett förtroende kvar för den politikern? Eller är det ett eget initiativ? Har Björn Siesjö själv kommit på att han halverar byggkostnader så här? Kan han då verkligen arbeta kvar med den inställningen?

Snart tar jag "sommarlov" men innan semestern har jag några arbetsuppgifter kvar att utföra. Bland annat ska jag hjälpa Bodens kommun att uppdatera sin Tillgänglighetspolicy. Måndagen den 18 juni föreläser jag för politikerna i Bodens kommunfullmäkte och ansvariga tjänstemän som arbetar med funktionshinderpolitiska frågor.