Livet rullar vidare

Tillsammans med Boverket har Sveriges kommuner och landsting (SKL), i samverkan med Handisam och Länsstyrelsen, gjort en informationssatsning kring enkelt avhjälpta hinder. Det har handlat om att tio byggnader och gatumiljöer i kommuner har inventerats. Resultatet har sammanställts i så kallade spindeldiagram och skickats till SKL. Ett spindeldiagram är en ”bild” som berättar hur mycket av enkelt avhjälpta hinder som återstår att åtgärda i de utvalda byggnaderna/miljöerna. I några kommuner har arbetet gjorts av utomstående tillgänglighetskonsulter, i andra har kommunernas egna tjänstemän gjort jobbet. Personligen har jag gjort all inventering och redovisning för Vaxholms kommun. Just nu pysslar SKL med att sammanställa alla inventeringsrapporter och snart presenterar de hela resultatet. Men jag kan redan nu avslöja en del. Det har bland annat visat sig att små kommuner generellt är bättre än stora. Sammanställningen har också kommit fram till att tillgängligheten generellt är bäst i gatumiljöer och sämst i skolorna.

Det är närmare 85 procent av landets kommuner som svarat. Informationssatsningen har blivit ett positiv projekt eftersom den ökat intresset kring tillgänglighetsfrågan i många kommuner. Tack vare blåslampan från SKL har ämnet ”tvingats” upp på dagordningen och många kommuner som haft ett svalt intresse har nu fått fart på tillgänglighetsarbetet. Samtidigt finns en del negativa faktorer. Inventerinsformulären har fått hård kritik och anses inte fulländande, det har visat sig att inventeringsformulären inte beaktat alla tillgänglighetskrav. Ett annat problem är att endast tio byggnader och gatumiljöer kontrollerats. De kommuner med exempelvis två idrottsanläggningar, flera skolor, äldreboenden och bibliotek har därför själva kunnat välja att inventera och redovisa de mest tillgängliga alternativen. Om någon har velat har man kunnat ta de byggnader och gatumiljöer med störst otillgänglighet och sopat dem under mattan. Många kommuner har själva valt att granska sin egen tillgänglighet med egna tjänstemän istället för att anlita utomstående tillgänglighetskonsulter med lång erfarenhet och stor helhetskunskap kring frågan. Jag har hört skvaller om att kommuners tjänstemän valt att vara ”snälla” i tillgänglighetsbedömningen för att visa sina kommuner från den bästa sidan.