Allt började med att väckarklockan ringde klockan sju. En dusch, frukost och en statusuppdatering på Facebook och sedan var jag på väg till konserthuset i Gävle där Handisam, i samarbete med Agenda 50 och SKL, arrangerade en temadag om Sveriges nya FN-konvention. Det handlade naturligtvis om konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Representanter från handikapprörelsen var där och politiker och tjänstemän från landstinget och Gävleborgs kommuner var inbjudna. Ja... Några av politikerna och tjänstemännen var också där, men personligen förstår jag inte varför intresset inte är större. Mina tankar går till strutsen som stoppar huvudet i sanden. Det man inte vet eller ser, det finns inte. De politiker eller tjänsteman som inte var med och lärde sig om den nya FN-konventionens krav kanske tror att det man inte vet behöver man heller inte ta ansvar för. Som att exempelvis ta tillgänglighetsfrågan på allvar.
Men den som går ut i trafiken hur som helst och riskerar att bli påkörd kan inte skylla på att man inte lärt sig stå still vid röd gubbe. Det finns lagar och regler, bestämmelser som ska följas vare sig man vill eller inte. De politiker och tjänstemän som trots allt var med i dag fick lära sig vad konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning innebär. Tack vare skickliga föreläsare och ett blandat program av gruppövningar, tung terio och lättsamma inslag lyckades till och med jag förstå innehållet i FN-konventionens 50-tal artiklar. Jag, och alla andra som var med, fick ett välsmakande prov på hur kommuner och landsting kan använda konventionen i all verksamhet varje dag. Det känns positivt att de politiker och tjänstemän som var med nu lärt sig något nytt, och på sikt kommer deras medvetenhet av FN-konventionen naturligtvis skapa tillväxt och göra deras kommuner tillgängligare och attraktivare för alla. De som valde bort dagens konferens är det lite synd om. Jag är övertygad om att de tappat i konkurenskraft, har långt ifrån samma kompetens och missade helt enkelt en givande dag.
Men hur vann jag en t-shirt då? Under konferensen arrangerades en tävling där kreativa idéer belönades. Nej... anledningen till att jag vann handlar inte om att jag kläckte en kreativ idé. Jag svarade bara på frågan ”är det någon av FN-konventionens artiklar som inte är viktig och kan plockas bort?”. Svaret var enkelt. Artikel nummer 48 borde bort. Den har rubriken ”Uppsägning” och handlar om att alla länder som skrivit under FN-konventionen har rätt att skriftligt skicka in ett dokument och ett år senare lämna konventionen. Så får det ju inte vara, tycker jag. Alla länder borde tvingas skriva under FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, tvingas följa alla artiklar till hundra procent och aldrig får de lämna konventionen.
