Är jag en ledare?
Vilka egenskaper ska man ha för att vara en bra ledare? Och hur bör vi arbeta för att DHR ska få nya medlemmar, få dem vi redan har att växa samt sänka medelåldern? Dessa frågor och mycket mer diskuterades när jag och ett tiotal andra DHR-are träffades i Alvik i helgen. Det blev en fredag, lördag och en söndag med ett mycket innehållsrikt program för oss speciellt utvalda. Ledarskapsutbildningen var nämligen en unik satsning i DHRs snart 90-åriga historia. För första gången skickades ingen inbjudan ut om utbildningen till alla distrikt och avdelningar utan förbundet valde ut ett tiotal representanter bland sina 15 000 medlemmar. Några unika personligheter som man tror passar för ledande positioner i funktionshinderorganisationen. Det ska erkännas att jag känner mig stolt över att få vara en av de exklusivt utvalda.
Det blev en mycket lärorik helg som samtidigt bidrog till att knyta nya kontakter. Kurser, utbildningar, seminarier och konferenser är bra för att lära sig nytt, men fikapauserna, luncherna, middagarna och stunderna med en whiskey i baren tillsammans med övriga deltagare ger minst lika mycket energi. Personligen kan jag deffinitivt tänka mig vara en ledare någon dag. Men jag lovar och svär att aldrig bli en allt för inbiten eldstjäl som själ eldar från andra. Min roll som ledare handlar naturligtvis om att jag tar mitt ansvar och utför uppdraget till 110 procent, men i egenskap av exempelvis ordförande är jag noga med att mest vara ordets förare. Det är jag som leder mötet och för ordet bland styrelsens ledamöter och övriga medlemmar. Det är jag som har huvudansvaret men jag deligerar det mesta så att styrelsens ledamöter och enskilda medlemmar involveras, växer och engageras med diverse funktionshinderpolitiska uppdrag. Naturligtvis ska vi då och då träffas för att äta gott, lyssna på musik, kanske sjunga tillsammans och varför inte spela bingo. Men den dag då jag är ledare blir fokus främst på att arbeta oppinionsbildande inom diverse funktionshinderfrågor.
Det blev en mycket lärorik helg som samtidigt bidrog till att knyta nya kontakter. Kurser, utbildningar, seminarier och konferenser är bra för att lära sig nytt, men fikapauserna, luncherna, middagarna och stunderna med en whiskey i baren tillsammans med övriga deltagare ger minst lika mycket energi. Personligen kan jag deffinitivt tänka mig vara en ledare någon dag. Men jag lovar och svär att aldrig bli en allt för inbiten eldstjäl som själ eldar från andra. Min roll som ledare handlar naturligtvis om att jag tar mitt ansvar och utför uppdraget till 110 procent, men i egenskap av exempelvis ordförande är jag noga med att mest vara ordets förare. Det är jag som leder mötet och för ordet bland styrelsens ledamöter och övriga medlemmar. Det är jag som har huvudansvaret men jag deligerar det mesta så att styrelsens ledamöter och enskilda medlemmar involveras, växer och engageras med diverse funktionshinderpolitiska uppdrag. Naturligtvis ska vi då och då träffas för att äta gott, lyssna på musik, kanske sjunga tillsammans och varför inte spela bingo. Men den dag då jag är ledare blir fokus främst på att arbeta oppinionsbildande inom diverse funktionshinderfrågor.
Kommentarer
Trackback
