En pirat på 2000-talet

Ibland känner jag mig som en pirat på 2000-talet. Om du undrar varför ska du läsa min krönika i Osteoporos Nytt, en tidning från riksföreningen osteoporotiker. Inledningen av min krönika är följande, men vill du läsa allt tittar du närmare i medlemstidningen för dem med benskörhet.

Jag är född med osteoporos, använder rullstol och har haft över 20 frakturer under mitt 39-åriga liv. Folk tror att jag har ett handikapp, men jag har aldrig spelat golf. På sommaren gillar jag däremot att segla och på vintern åker jag skicart nerför backen. Å ena sidan är jag en "medelsvensson" trots att jag tar mig fram med gummidäck istället för skornas gummiskulor. Å andra sidan har jag inte villa, volvo och vovve, utan lever med min fru i ett radhus, kör Hyundai och har katter. Ibland känner jag mig som en pirat.

Mitt liv är präglat av frakturer. Ett benbrott gör fruktansvärt ont. Varje gång tar det lång tid med sjukvård och rehabilitering innan jag återhämtat mig, men jag har aldrig betraktat mig som sjuk. Det är bara när jag blir riktigt förkyld som du ska tycka synd om mig. Stora delar av min uppväxt tillbringades på sjukus. Skolgångens lektionstimmar från sjukhussängen, vinster och förluster i korridorernas rullstolsrallyn och en gång ville jag absolut inte hem eftersom rumskamratens pappa installerat en video och hyrt den senaste filmen med James Bond. Jag minns alla pennor jag tog ur sköterskornas bröstfickor och gömde i kuddrummet och den första gången jag kysste en tjej. Hon hade diabetes. Vi smet ut från avdelningen till hissarna och låtsades titta på utsikten om någon kom.

Efter gymnasiet... (fortsättningen hittar du i Osteoporos Nytt).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0