Recension av DHRs vårtermin
Förutom mitt heltidsarbete som tillgänglighetskonsult engagerar jag mig en hel del idéellt inom funktionshinderrörelsen generellt och i synnerlighet inom DHR. Eftersom DHR känns extremt engagerad i samhällsdebatten just nu och är blåslampan i baken på beslutsfattare i en mängd frågor, hinner jag knappt med. Men jag gör naturligtvis så gott jag kan, och lyckas vi alla DHR-medlemmar i alla fall göra en funktionshinderpolitisk insats och värva en ny DHR-medlem varje termin gör vi tillsammans en stor nytta.
Ska jag försöka recensera DHRs vårtermin 2012 visar det sig direkt att den varit hektisk och att den innehållit allt från protester för neddragningar inom tillståndsgivandet av handikapparkeringstillstånd och personlig assistans till önskan om ny diskrimineringslagstiftning med torsdagsauktioner och den kommande Marschen för tillgänglighet. Personligen har jag däremot två "DHR-grejer" som den senaste tiden etsat sig fast lite extra. En grej som jag gillar och en grej jag ogillar.
För det första handlar det om riktlinjerna i dokumentet "Principer för DHRs arbete med tillgänglighet och användbarhet" som antogs av förbundsstyrelsen på februarimötet. Personligen är jag mycket glad för nu finns det tydligt nedskrivet hur jag, som DHR-aktiv, ska arbeta med tillgänglighetsfrågan. Och alla som vill engagera sig i tillgänglighetsfrågan i DHRs namn vet vad som förväntas av dem. Jag kan mycket enklare även skilja på mina roller då jag ibland är på ett kommunmöte som DHR-förtroendevald och ibland som heltidsarbetande tillgänglighetskonsult.
För det andra handlar det om att DHR lämnar Handikappförbunden - HSO. Med motivet att DHR vill lägga patientperspektivet bakom sig bestämde förbundsstyrelsen på marsmötet att medlemskapet upphör vid årsskiftet 2012/2013. I samma andetag säger man visserligen att man inte tackar nej till diverse samarbeten i olika frågor med HSO och/eller andra funktionshinderorganisationer, men jag ogillar det ändå. Personligen oroar jag mig för en växande splittring mellan funktionshinderorganisationer och ser inte fram emot en framtid där exempelvis en kommun får ett 30-tal olika remissvar från 30 olika funktionshinderorganisationer med olika behov istället för att organisationerna enas kring ett starkt gemensamt remissvar tillsammans. Som tur är har förbundsstyrelsen sagt att DHRs avdelningar och distrikt är självständiga och själva bestämmer om man på lokal och regional nivå vill vara medlem i HSO eller inte. I Gävleavdelningen och i Gävleborgsdistriktet där jag arbetar tror vi att ensam aldrig är stark utan är HSO-medlem och samarbetar ständigt nära andra funktionshinderorganisationer.
Ska jag försöka recensera DHRs vårtermin 2012 visar det sig direkt att den varit hektisk och att den innehållit allt från protester för neddragningar inom tillståndsgivandet av handikapparkeringstillstånd och personlig assistans till önskan om ny diskrimineringslagstiftning med torsdagsauktioner och den kommande Marschen för tillgänglighet. Personligen har jag däremot två "DHR-grejer" som den senaste tiden etsat sig fast lite extra. En grej som jag gillar och en grej jag ogillar.
För det första handlar det om riktlinjerna i dokumentet "Principer för DHRs arbete med tillgänglighet och användbarhet" som antogs av förbundsstyrelsen på februarimötet. Personligen är jag mycket glad för nu finns det tydligt nedskrivet hur jag, som DHR-aktiv, ska arbeta med tillgänglighetsfrågan. Och alla som vill engagera sig i tillgänglighetsfrågan i DHRs namn vet vad som förväntas av dem. Jag kan mycket enklare även skilja på mina roller då jag ibland är på ett kommunmöte som DHR-förtroendevald och ibland som heltidsarbetande tillgänglighetskonsult.
För det andra handlar det om att DHR lämnar Handikappförbunden - HSO. Med motivet att DHR vill lägga patientperspektivet bakom sig bestämde förbundsstyrelsen på marsmötet att medlemskapet upphör vid årsskiftet 2012/2013. I samma andetag säger man visserligen att man inte tackar nej till diverse samarbeten i olika frågor med HSO och/eller andra funktionshinderorganisationer, men jag ogillar det ändå. Personligen oroar jag mig för en växande splittring mellan funktionshinderorganisationer och ser inte fram emot en framtid där exempelvis en kommun får ett 30-tal olika remissvar från 30 olika funktionshinderorganisationer med olika behov istället för att organisationerna enas kring ett starkt gemensamt remissvar tillsammans. Som tur är har förbundsstyrelsen sagt att DHRs avdelningar och distrikt är självständiga och själva bestämmer om man på lokal och regional nivå vill vara medlem i HSO eller inte. I Gävleavdelningen och i Gävleborgsdistriktet där jag arbetar tror vi att ensam aldrig är stark utan är HSO-medlem och samarbetar ständigt nära andra funktionshinderorganisationer.
Kommentarer
Trackback
