Livet rullar vidare

I dag har jag varit på utbildning. En DHR-dag i Stockholm om hur diskrimineringslagstiftningen kan användas på bästa sätt. Föreläsarna från Diskrimineringsbyrån i Uppsala grillade oss rejält. Allt från normer, och vilka ettiketter vi sätter på varandra, till vilka möjligheter personer med nedsatt funktionsförmåga har om någon upplever sig diskriminerad. Och eftersom samhället byggs utifrån en norm som förutsätter att man står och går är det inte konstigt att jag dagligen ställs inför besvär i form av otillgänglighet med mina hjul. En intressant reflektion är att personer utan nedsatt funktionsförmåga aldrig kan betrakta sig diskriminerade för att de inte har en funktionsnedsättning. Du som alltså går obehindrat kan aldrig anmäla den som vägrar ge dig tillträde till "min" handikappläktare när Brynäs vinner hockeyguld i Läkerol Arena. Annars känns det som om mer eller mindre alla, som inte tillhör normen och därför upplever sig utestängda eller trakasserade, oftast kan ta hjälp av diskrimineringslagstiftningen eller andra lagar för att hävda sina rättigheter.

 

Min hjärtefråga, tillgängligheten, står utanför diskrimineringslagstiftningen. Sveriges regering utreder, utreder och utreder samtidigt som andra länder inför nya lagar som betraktar ett trappsteg som utestänger mig vid entrén som diskriminering. Under dagens utbildning kom jag däremot på en klurig idé. Kanske kan det här fungera? Sitter jag, i min rullstol, utanför entrén till exempelvis en godisbutik och inte kommer in på grund av trappsteg utan ramp kan jag inte anmäla varken butiksägaren eller fastighetsägaren. Bara ett trappsteg anses i lagen, i det här fallet, inte som diskriminering. Den dagen jag däremot bläddrar i Platsjournalen och ser att godisbutiken behöver nyanställa ska jag agera. Inom utbildningssektorn och i arbetslivet ställs tuffa krav. Har jag likvärdig kompetens som andra sökande till jobbet som godisförsäljare, och kan bevisa att jag inte får jobbet bara på grund av mitt rörelsehinder (eller rättare sagt trappstegen vid entrén). Kan jag använda diskrimineringslagstiftningen då? I grunden handlar det ju om otillgängligheten, men i anmälan fokuserar jag förstås på att jag inte kunnat söka ett jobb på likvärdigt sätt. Har någon testat lagen så?