Tar någon oss på allvar?

För några veckor publicerades detta i DHRs medlemstidning Svensk handikapptidskrift. En debattartikel som jag skrivit. Men tyvärr har jag hittills inte fått någon respons - tråkigt.


Ibland, som exempelvis nu, undrar jag vad vi håller på med. Gör vi (läs DHR) nytta? Är det verkligen någon som tar oss på allvar? Jag kämpar förstås vidare för våra rättigheter, men då och då kan jag inte låta bli att känna hopplöshet och fundera om all den energi vi lägger ner ger resultat.

De flesta kommuner, landsting och myndigheter har råd, möten där personer från funktionshinderrörelsen och tjänstemän/politiker träffas och tar upp aktuella frågor. Ibland används det gamla felaktiga begreppet ”handikappråd”. Men oftast är det rätt och heter ”tillgänglighetsråd” eller ”rådet för funktionshinderfrågor”. Det är hundratals möten som genomförs runt om i landet varje år. Frågan är om råden bara finns som ett alibi för att vi ska tro att beslutsfattare lyssnar på oss? Hur många råd från råden tar kommuner, landsting och myndigheter till sig?

Hemma hos mig i Gävle sitter jag med i kommunens tillgänglighetsråd. I ett tidigt skede fick jag ge råd när kommunens centrum skulle byggas om. Jag poängterade att smågatsten inte är någon bra idé för rullstolsanvändare och det är mycket svårt för synskadade att orientera sig trafiksäkert över så kallade gångfartsområden. Jag minns så väl alla beslutsfattar som nikade, log och såg ut att förstå, men nu finns smågatsten och gångfartsområden överallt i centrum. I dag klagar kvinnor med höga klackar på att de vrickar fötterna och män med resväskor på hjul att de fastnar. De förstår inte hur kommunen kunde bygga gatsten. Stadsbussarna vägrar att åka vissa sträckor eftersom de riskerar köra på barn och pensionärer som inte vet när de är på vägen eller trottoaren vid gångfartsområderna.

Mitt nuvarande ”projekt” handlar om att Gävle kommun bygger ny fotbollsarena. Det finns massor att tänka på. En tjänsteman lägger ritningarna för ny utomhus- och inomhusmiljö framför mig på bordet. Jag är väl förberedd på att ge råd och lyfta tillgänglighetsfrågan. Jag börjar med en ny cykel och gångväg som planeras och påpekade att den ska vara delad så cyklister och gångtrafikanter tar sig fram trafiksäkert. Tjänstemannen ler och nikar, men säger sedan vänligt men bestämt nej. Nu när arkitekten tagit fram ritningar finns inget utrymme för sådana förändringar.

Nu behöver jag din hjälp. Jag vill bombarderas av positiv energi. Det skulle kännas så bra om du som läser detta hör av dig och berättar om alla bra saker som gjorts tack vare fantastiska DHR-engagerade männsikor. Min önskan är ett SHT, DHRs hemsida, alla lokaltidningar runt om i landet, min mailbox och alla anslagstavlor överallt tapetseras med nyheter om fantastiskt bra saker som blivit till tack vara hårt ideellt DHR-arbete. Vill du hjälpa mig?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0