Arbetsmarknadsfrågan i fokus

I dag har jag totalt struntat i vilken partiledare som håller tal. SDs politik gör mig ledsen och irriterad, ibland riktigt arg. De är ju vuxna människor och borde förstå bättre än att ha dessa rasistiska åsikter. All statistik visar att de flesta som röstar på SD är lågutbildade. Problemet handlar alltså inte om integrationsfrågan, det är skolan det är fel på som inte håller oss uppdaterade om historien. Jag skrev en dikt för många år sedan. Där står bl.a. att "alla måste berätta sina historier för varandra innan vi glömmer dem. Innan framtiden äter upp allt och får minnena att blekna. Historia är inte alltid det som i verkligheten hände, utan det som folk sa hade hänt."

Mitt fokus har i dag varit på personer med funktionsnedsättnings situation på arbetsmarknaden. Det arrangeras massor med spännande aktiviteter och seminarium kring frågan. Ett exempel var Nationella Nätverket för samordningsförbund (NNS) och Nationella Rådet som genomförde ett seminarium med den omöjligt långa rubriken "Hur kan myndigheter stödja kvinnor och män som står långt från arbetsmarknaden, så att de får jobb?". Ett annat exempel var Social Venture Networks seminarium med den ännu längre rubriken "Vi söker dig som kan hålla en boll i luften, väldigt länge - en arbetsmarknad för alla". Det har pratats mycket om vad som måste göras, vad som inte Alliansregeringen gjort, varför det ser ut som det gör, vad någon bortde gjort istället, hur nuvarande oppositionspartier vill förändra, varför Arbetsförmedlingen inte gör mer och.... nej, den här meningen blev både längre och krångligare än alla långa seminarierubriker. Det pratas och pratas, diskuteras hit och dit och man kommer med nya förslag på åtgärder. Men tyvärr visar arbetsmarknadsstatistiken fortfarande en konstant nattsvart 
situation för personer med funktionsnedsättning. Personligen tror jag tyvärr att det inte spelar så stor roll hur mycket det än pratas eller vilka arbetsmarknadspolitiska åtgärder som införs. Det handlar om att arbetsgivarnas attityd måste förändras så arbetsgivare ser kvalitéerna hos personen med funktionsnedsättning istället för att fastna i problem.

För många år sedan sökte jag jobb som växeltelefonist och berättade aldrig i mitt CV att jag använder rullstol. Jag är proffs på att prata och min rullstol påverkar i detta fall inte min arbetsförmåga, tänkte jag, men på anställningsintervjun ifrågasatte arbetsgivaren varför jag inte avslöjat min funktionsnedsättning. Jag försvarade mig och förklarade bestämt att min funktion i benen inte påverkat min kvalité som växeltelefonist. Men istället för att se till mig som individ, min kunskap, erfarenheter och kvalitéer såg arbetsgivaren bara skalet (rullstolen) och fastnade i problem. Arbetsgivaren tittade bokstavligen ner på mig och förklarade att deras microvågsugn i personalmatsalen sitter alldeles för högt för mig. Arbetsplatsen har ingen tillgänglig toalett och jag kommer aldrig kunna följa med på fredagarnas after work eftersom krogen de besöker bara har trappor vid entrén. Nu hinner jag inte skriva mer. Följ mig på Twitter eller Facebook om du vill veta allt jag gör. Nu är det Föräldrakrafts seminarium "Vägen till arbete för personer med funktionsnedsättning" som gäller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0