Livet rullar vidare

Idag är det Kristdemokraternas dag i Almedalen och jag är på väg för att lyssna på partiledaren Göran Hägglund. Innan han börjar sitt tal sitter jag på Bloggplats H12 för att summera dagen. Jag är på Wisby Strand där Almega, för femte året, erbjuder en arbetsplats för bloggare. Det som lockat mig mest i dag är "Arkitektur- och designdagen". Hundratals seminarium, event, mingel och andra aktiviteter arrangeras på temat arkitektur, stadsutveckling, bostadsförsörjning, design och form osv. Jag törs naturligtvis inte svära på att tillgänglighetsfrågan aldrig omnämnts eftersom jag inte kan praktisera celldelning och befinna mig överallt samtidigt. Men utifrån alla trevliga människor jag pratat med och de seminarier jag besökt konstaterar jag att tillgänghetsåtgärder för personer med funktionsnedsättning inte står nog högt på dagordningen.

För mig hör god design och arkitektur ihop med tillgänglighetsfrågan, men allt för ofta besöker jag fastigheter där personer som använder rullstol välkomnas genom en sidoentré. En arkitekt har troligtvis lagt ner hela sin konstnärliga själ och gjort en vacker entré med trappsteg. När allt är byggt kan rullstolsanvändare, som jag, inte komma in. Det brukar däremot kunna åtgärdas eftersom fastighetsägaren kompletterar bakdörren eller en sidoentré med ramp. De vill ju inte förstöra huvudentrén (läs konstverket). För mig är särlösningar diskriminering. Om någon fick för sig att göra en sidoentré för personer med annan hudfärg skulle personen bli anmäld direkt. Jag undrar varför vi inte respekterar en person med funktionsnedsättnings rättigheter på samma sätt?

Ett av dagens seminarium hade rubriken "På väg mot en ny arkitekturpolitik - vad ska den innehålla?" och arrangerades av Föreningen Svensk Form, Sveriges Arkitekter samt Arkitektur- och designcentrum. Det handlade om att regeringen tagit initiativ till en ny arkitekturpolitik. Christer Larsson leder utredningen. Han ska bl.a."föreslå hur en ny politik för arkitektur, form och design kan utformas utifrån en bedömning av områdets framtida utmaningar och hur arkitektur, form och design kan få ett ökat genomslag inom berörda samhällsområden", som det står i direktivet från Kulturdepartementet. När jag läste direktivet hittade jag bl.a. att "statens insatser för arkitektur, form och design är ett verktyg för att skapa goda livsmiljöer med människan som utgångspunkt". Det står också att "Det är angeläget att Sverige strävar efter att bibehålla och vidareutveckla ett internationellt anseende inom arkitektur, samhällsbyggande och hållbar stadsutveckling där miljötänkande kombineras med helhetssyn, socialt ansvar och funktionell och estetisk utformning." Utredaren Christer Larsson ska även beskriva hur hans förslag på ny arkitekturpolitik påverkar genom att "konsekvensbeskrivning ska göras utifrån mångfalds-, jämställdhets-, och barn- och ungdomsperspektiv." Varför ska ingen konsekvensbeskrivning göras utifrån funktionshinderperspektivet, ville jag fråga. Men tyvärr arrangerades seminariet i en otillgänglig lokal med trappsteg vid entrén så jag kom inte in.