Livet rullar vidare

Sedan den första januari 2015 anses otillgänglighet som en av de sju diskrimineringsgrunderna i diskrimineringslagen. Lagen har många kluriga formuleringar och undantag, men generellt kan man kort säga att en person med funktionsnedsättning som utestängs på grund av otillgänglighet nu kan anmäla den som utestänger till diskrimineringsombudsmannen. I många fall kan det vara en kommun som erbjuder något till alla skattebetalande kommunmedborgare, och om erbjudandet då inte kan nyttjas av någon kan den där ”någon” betraktas som diskriminerad. ”Någon” kan helt enkelt vara en en person som beroende på kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder inte kan eller får vara med.

 

När otillgänglighet nu betraktas som diskriminering trodde jag att framförallt kommunerna skulle ta sitt ansvar och ta arbetet med tillgänglighetsåtgärder mer på alvar. Många kommuner har förstås tillgänglighetsfrågan högt på agendan, men det är allt för ofta som det glöms eller blir bortprioriterad. Tack vare den nya diskrimineringsgrunden trodde jag att kommunerna snabbt ville plocka bort otillgänglighet. Kommunerna riskerar ju annars att få betala dyra skadestånd om jag eller någon annan anmäler dem för diskriminering. Men istället för att åtgärda otillgänglighetsproblemen har den ena kommunen efter den andra skyddat sig genom att ta försäkringar. Försäkringen innebär att om en person diskrimineras så kan kommunen genom försäkringen täcka kostnaderna för skadestånd.

Personligen tycker jag det är märkligt, och diskrimineringsombudsmannens presstalesman håller med.
- Det offentliga ska ju värna medborgarnas intressen och det gör man väl knappast när man försöker friskriva sig från ansvaret att betala ersättning om man har diskriminerat någon. Ologiskt kan jag tycka att det är, säger DO:s presstaleman Clas Lundstedt.
-Man ska ju komma ihåg att man friskriver sig inte från ansvaret som ställs i diskrimineringslagen eller om det handlar om bristande tillgänglighet i plan-och bygglagen, arbetsmiljölagen, skollagen och andra lagar. De krav på tillgänglighet som dessa lagar ställer är kommunen fortfarande skyldig att leva upp till, säger Clas Lundstedt.
– Jag tycker att det är bättre att arbeta förebyggande än att lägga pengarna på en sådan här försäkring, säger Clas Lundstedt.
Dessa uttalanden har jag tagit från Sveriges radio, P4 Blekinge.