Barns delaktighet och inflytande del 2 av 3

Fortsättning från igår...
 
Sirpa Niemi är nationell samordnare för personer med funktionsnedsättning på Sveriges kommuner och Landsting, SKL. Hon pratade om SKLs projekt i kommuner, landsting och regioner för att stärka barns delaktighet, förbättra brukarmedverkan och vikten av att initiera, utveckla och genomföra systematisk utvärdering. Hon menade att kompetensen om alternativa metoder för kommunikation med barn med funktionsnedsättning är för dålig ute i landet. Det kan exempelvis handla om att använda bildsymboler, samtalsmattor osv... Samtidigt visar statistiken att många barn i socialtjänsten är barn med fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar. Under de senaste åren har SKL implementerat en delaktighetsmodell i 18 av Sveriges län. I Gävle arbetar man utifrån modellen som innebär att samtalsträffar görs, i exempelvis ett gruppboende, bland både brukare och personal. De vinster hon ser att modellen ger är att medvetenheten om delaktighetsfrågan ökar samtidigt som brukarnas behov synliggörs. Och i takt med att brukarmedverkan ökar görs fler aktiviteter som förbättrar för brukaren. Avslutningsvis räknade Sirpa upp vad som krävs för delaktighet.
1. Möjlighet att kommunicera med hjälp av hjälpmedel.
2. Professionellas förhållningssätt och bemötande är avgörande.
3. Socialtjänsterna måste ha mer kunskap om barn med funktionsnedsättning och få barnet att känna tillit och förtroende.
4. Barnet måste ges kunskap om vilka rättigheter individen har och forum för att utöva inflytande och delaktighet måste ges.
 
Ulf Hyvönen pratade om Allmänna Barnhusets projekt "Hur svårt kan det va?". Ett nationellt utvecklingsarbete för att stärka barn och ungas delaktighet i den sociala barnavården. Ulf är forskare i socialt arbete och chef för FoUI (Forskning och utveckling/Innovation) Norrbotten. Han var även vetenskaplig ledare i Allmänna Barnhusets projekt som syftade till att utveckla arbetssätt och hållbara strukturer för ökad brukarmedverkan. Projektet utgick från FNs Barnkonvention och svensk lagstiftning med brukaren i centrum som kunskapskälla. Flera hundra personer har deltagit i 37 kommuner och organisationen Maskrosbarn har medverkat. I Projektet har man bland annat arbetat med så kallade forskarcirklar och man har även intervjuat barn. I projektet har även boken "Barnen vill - vågar vi" skrivits som en summering av projektet. Bokens tre delar handlar om barns delaktighet, exempel på lyckade arbetssätt samt en femstegsmodell.
1. Tillgänglig socialtjänst.
2. Barnets delaktighet i utredningsarbetet.
3. Kvalitetssäkring av barns samtal.
4. Socialarbetaren är viktig.
5. Att lära av barn.
Projektet kom också fram till två viktiga konstateranden. För det första saknas det någon riktigt stark brukarorganisation som lyfter dessa frågor. För det andra hittade man ett glapp mellan vad socialsekreterare tror att de gör och hur barn upplever att det är.
 
Fortsättning imorgon...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0