Två otillgängliga seminarier

Massor av seminarium, mingel och andra arrangemang genomfördes i otillgängliga lokaler. På Almedalsveckans hemsida står det att allt som görs Är gratis och öppet för alla, det står att Almedalsveckan troligtvis är världens mest demokratiska plats. Men tyvärr stämmer inte "öppen för alla" när det gäller mig. På grund av otillgänglighet utestängs jag från massor. Här kommer två exempel.

I Almedalsguiden finns en tillgänglighetsguide som, i samArbete med bland annat DHR, blivit allt bättre för varje år som gått. I år hade Almedalsguiden extra fokus på tillgänglighet och uppmuntrade  arrangörer att fylla i all information när de registrerade sina seminarier, mingel och annat. Men tyvärr blev det ofta fel ändå. Vissa arrangemang var otillgängliga trots att det stod att de var okej, och tvärt om. Jag avstod exempelvis från seminarium eftersom det inte fanns tillgänglighetssymbol i guiden. Sedan visade det sig att programmen genomfördes i tillgängliga tält på Visbys gator och torg.


Det stod i Almedalsguiden att ett seminarium av Kommunförbundet Skåne var tillgängligt. Det handlade om mänskliga rättigheter utifrån barnkonventionen. Men när jag kom fram till lokalens entré kryllade det av trappor. Jag fick tag på seminariets arrangör och det visade mig till en bakdörr. Jag frågade om Kommunförbundet Skåne brukar ha en speciell entré även för rödhåriga. Men det verkade vara så att särlösningar bara gäller personer med funktionsnedsättning. Bakdörren var låst, men efter en tids väntan kom någon med nyckel. Vi gick in och jag ställdes inför en ännu brantare och längre trapp än vid huvudentrén. Någon hade varit och hämtat två skenor och de stupade rakt ner. Det var förstås omöjligt för mig att komma ner.

Under onsdagen ville jag besöka Svensk fastighets seminarium om hur man bygger smarta städer, det skulle även handla en del om tillgänglighetsfrågan. Men för att komma till konferenslokalen behövde jag passera ett tiotal Trappor. Medvetet stod jag kvar vid trappen på ett sätt så alla tydligt såg att jag ville vara med på seminariet. Den ena besökaren till seminariet efter den andra passerade mig och de flesta stannade upp och frågade om jag behövde hjälp. Jag blev till och med erbjuden att bäras upp men tackade förstås nej. Efter en stund kom seminariets föreläsare ut och beklagade sig för att jag inte kom in. Hon berättade att hon skulle prata om tillgänglighet och hade ingen aning om att lokalen var otillgänglig. Hela tiden stannade den ena besökaren efter den andra och fick veta att de skulle på ett seminarium om tillgänglighet. Till slut kom även arrangören ut. Han ursäktade sig ännu mer och tyckte att situationen verkligen var pinsam. Han lovade att bättra sig nästa år. Plötsligt lämnade han fram sitt visitkort och bad att jag skulle höra av mig. Han hade nämligen kommit på den briljanta idéen att DHR och Svensk Fastighet borde göra ett eget seminarium tillsammans nästa år om otillgänglighet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0