Livet rullar vidare

I över ett halvår har jag tillsammans med Myndigheten Riksantikvarieämbetet och Lunds universitet planerat en stor nationell konferens om hur kulturarvet kan göras mer tillgängligt för fler. Min roll i planeringsarbetet har varit att se till så att konferensens information, kommunikation och fysiska miljö är tillgänglig. Jag har även sett till så att konferensens program influeras av ett brukarperspektiv. Målsättningen var en konferenspublik på 100 personer och det blev omkring 70, bestående av folk från hela landet som representerade myndigheter, länsstyrelser, kommuner och landsting, funktionshinderrörelsen och andra organisationer samt det privata näringslivet.

 

Konferensen "Tillgängligt kulturarv?" arrangerades den 22 oktober på Lunds universitet. Det handlade om hur vår historia och vårt kulturarv är en gemensam källa till kunskap och upplevelser. Tillgången till kulturarvet är en grundläggande förutsättning och en mänsklig rättighet. Men vilka möjligheter och utmaningar ställs vi inför då den fysiska miljön, information och kommunikation ska göras mer tillgänglig och användbar för personer med funktionsnedsättning. Konferensen var indelad i två spår. Ett om tillgänglighet i offentliga byggnader som handlade om hur god tillgänglighet uppnås i äldre offentliga byggnader utan att riskera kulturhistoriska värden. Det andra spåret var digital tillgänglighet och handlade om hur de senaste årens teknikutveckling kan skapa nya möjligheter att göra kulturarvet mer tillgängligt. Syftet med konferensen var att dels belysa forsknings- och utvecklingsbehov, dels att knyta kulturmiljöns aktörer närmare forskningen och funktionshinderorganisationerna. Det var också ett försök från Riksantikvarieämbetet att få förslag på vilka nya delmål som myndigheten borde ha i kommande strategi för genomförandet av svensk funktionshinderpolitik.

 

På Världsutställningen 1933 sa man att "vetenskapen finner, industrin applicerar och människan anpassar sig". Och så borde det förstås inte vara. Konferensens talare kretsade kring detta och det handlade om allt från 104 års tillgänglighetsarbete som började i en utredning om dåvarande institutioner till dagens verktygslåda i form av regelverk, direktiv, rapporter och lagar. Det handlade förstås också mycket om FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och hur enkelt avhjälpta hinder ska bort. På programmet fanns talare från Riksantikvarieämbetet, Kulturrådet, Myndigheten för delaktighet, Certec på Lunds tekniska högskola, Boverket, Statens fastighetsverk, Funka och Sveriges hembygdsförening. Och så jag förstås.

 

Fortsättning imorgon...