Livet rullar vidare

Du som följer min blogg vet att jag dagligen arbetar med funktionshinderpolitik. Allt inom området intresserar och engagerar mig, men extra mycket brinner jag för tillgänglighetsfrågor. Trotts att jag pysslat med detta, i mitt företag och som förtroendevald i DHR, i över tio år brukar jag sällan säga att jag arbetar med funktionshinderpolitik. För mig handlar det om mänskliga rättigheter. Det är en rättighet för alla människor att få förutsättningar att leva det liv man vill leva. Men otillgängliga miljöer, brister i hjälpmedel, besparingar inom rehabilitering, vård och omsorg samt nerdragningar i personlig assistans gör att vissa inte får chansen att visa vad de går för.

 

Personligen ser jag mig själv som en medelsvensson. Jag har visserligen inte villa, volvo och vovve utan katt, radhus och hyundai. Men jag borde ändå få titulera mig medelsvensson om jag vill och ha alla rättigheter och skyldigheter som en medelsvensson har. För den enda skillnaden, som jag ser det, mellan dig och mig är att jag tar mig fram rullande med gummidäck. Du tar dig fram gående med gummisulor på skorna. Tänk att ett liv (som mitt) kan bli så annorlunda bara på grund av en liten detalj. Den där lilla skillnaden - gummidäck eller gummisula.

 

Eftersom jag påstår att jag arbetar med frågor kring mänskliga rättigheter, inte funktionshinderpolitik, vill jag förstås lära mig ännu mer. Under 2015 har jag därför gått en kurs hos studieörbundet Kulturens som handlar om mänskliga rättigheter. I utbildningen har jag fått massor med spännande litteratur, och jag har tagit del av några av Sveriges bästa föreläsare kring mänskliga rättighetsfrågor. Min målsättning är naturligtvis, å ena sidan rent egoistiskt, att få ännu större kunskap. Men målsättningen är också att framöver använda mig av min kunskap och dela med mig av den i kommande föreläsningsprogram. I november avslutar jag denna utbildning. Jag lyckas förhoppningsvis slutföra det avslutande skriftliga, och ganska omfattande, provet och ta "examen".