Livet rullar vidare

Det är synd att tillgänglighet verkar vara en färskvara. Men det är uppenbarligen så att rådgivning kring tillgänglighet måste nötas gång på gång, varje år, för att det ska bli bra. När Getaway Rock festival 2013 arrangerades kritiserade jag arrangören rejält eftersom festivalområdet hade tillgänglighetsbrister och bara läktare för rullstolsanvändare vid en av tre scener. Inför festivalen 2014 kontaktades jag av arrangören och de lyssnade på mina råd. Det blev succé och tillgängligheten uppmärksammades i flera medier vilket gav positiv reklam för Getaway. Varje år har det varit många personer som använder rullstol i publiken, efter fjolårets uppmärksamhet kring den goda tillgängligheten upplevde jag det som att antalet personer i rullstol var ännu fler i år. Det är därför synd att konstatera att jag tillfrågades inte i år och tillgängligheten blev i vissa fall sämre igen.

 

Det finns gott om publikvärdar och de hjälper gärna till.

Biljettluckor för att köpa biljetter eller fylla på pengar i festivalarmbandet är lägre i år.

Det är bra att det fortfarande finns läktare för rullstolsanvändare vid alla tre scener.

 

 

Läktare för rullstolsanvändare är för små eftersom antalet festivalbesökare i rullstol är många.

Ramperna upp till rullstolsläktarna är för branta.

Läktarna var rangliga, gungade och risiga. Det var nån sort målar/byggställning med spackel och murbruk.

Läktarna hade håligheter mellan "plankor" som utgjorde golv där rullstolsdäck fastnade.

Antalet tillgängliga toaletter för rullstolsanvändare är för få.

Det är för mycket löst grus på festivalområdet trots att man marknadsför sig som hårdgjord yta.

Montrar och torgstånd som säljer mat, dryck och annat har oftast för hög disk.