Norrbacka-Eugeniastiftelsen - del 1 av 2
Norrbacka-Eugeniastiftelsen bildades 1974 efter en sammanslagning av Norrbackastiftelsen och Sällskapet Eugeniahemmets stiftelse. Styrelsen, där jag suttit i snart två år, utses av regeringen. Stiftelsens uppgift är att förvalta de pengar som blev kvar när Eugeniahemmet och Norrbackainstitutet stängdes. Stiftelsen delar ut omkring nio miljoner kronor per år i bidrag till organisationer och föreningar, enskilda personer, forskning och utvecklingsarbete samt doktorander. Tisdagen den 19 januari hade vi i styrelsen vårt första möte för 2016.
Mötets huvuduppgift var att dela ut pengar till rekreationsresor, läger, tränings- och fritidsaktiviteter, men först fanns andra punkter att avverka på dagordningen. Då stiftelsens ekonomi redovisades visade det sig att vår tidigare omplacering av kapital blev en lyckad affär. I budgeten för 2015 räknade vi med en avkastning på 5,9 miljoner kronor men det blev 7,5 miljoner kronor. När avgifter dragits, tio procent lagts till kapitalet, kapitalpengar som länsstyrelsen godkänt att vi får använda plussats på och administration dragits ifrån återstod 10,5 miljoner som kan delas ut 2016.
Sedan 2004 har Norrbacka-Eugeniastiftelsen anlitat BDO Mälardalen AB som revisor. Deras senaste granskning av oss i styrelsen visar att vi sköter oss exemplariskt på alla punkter. Men i styrelsen tror vi att förändring är bra ibland, att någon får granska oss med nya ögon. Vi har därför, sedan tidigare, bestämt att byta revisor. En utlysning/upphandling har gjorts och vi valde bland tre bolag. Till slut bestämde vi oss för Grant Thornton Sweden AB.
Fortsättning imorgon...
Kommentarer
Postat av: Ulla Brandén
Ni verkar göra ett bra jobb! Jag får trots det rysningar av obehag varje gång jag hör/läser namnet Norrbacka... Minns mina två terminer där på internatet med fasa. Tack och lov är det historia, men minnet är brännmärkt hos mig. Själva skoldelen var bra för de hade bra lärare.
Svar:
Lars-Göran Waden
Postat av: Ulla Brandén
Delar din oro! Gruppboenden är inte assistans... När man institutionaliserar så kommer för eller senare schemaläggning och rationalisering av behov. Inte individuella insatser för respektive människa... När vi har chans kan vi bidra med att säga såna saker. Känns som en plikt... Ha det gott!
Trackback
