Tillgänglighetsarbetet i Gävle kommun - 8 av 7

Det finns mycket att skriva om när det gäller Gävle kommuns tillgänglighetsarbete. Så mycket att det till och med behövs ett extra kapitel. I dag är fokus på Kommunledningskontoret och jag har ju lovat att även avslöja den värsta och mest fruktansvärda nyheten.
 
När en representant från Kommunledningskontoret senast träffade Gävle kommuns tillgänglighetsråd pratades det varmt om projektet "en väg in". Kommunen har byggt om entrén med kundtjänst och turistinformation. Entrédörren öppnas automatiskt, där finns en taktil (kännbar) orienterande karta, kontrastmarkeringar, receptionsdisken är både hög och låg och ett ledstråk gör det enkelt att hitta från entrén. Självklart har receptionen utrustats med hörselslinga och sittmöbler i lokalen är utformade på olika sätt för olika personers behov. Det är imponerande att kundtjänsten fixar 11 språk och att ett av dem är teckenspråket. Jag vill inte vara petig men det går inte att låta bli att konstatera att i projektet "en väg in" finns också ett rum med turistinformation som har två ingångar. En entré med två trappsteg och en entré utan trappor.
 
Personligen anser jag att Kommunledningskontoret borde använda FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning mer. Jag har hört talas om en kommun som bestämde att när kommunrevisionen görs placerades FNs barnkonvention som ett filter över allt. Samtidigt som kommunrevisionen gjorde sitt vanliga arbete och kontrollerade att kommunens förvaltningar inte gör fel granskade revisorerna om alla verksamheter levde upp till barnkonventionen. Jag har förstås lämnat ett förslag till Gävle kommun om att de borde göra samma sak men byta ut barnkonventionen mot FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
 
Under 2016 ska förstås arbetet fortsätta med att plocka bort enkelt avhjälpta hinder. Det är allt från automatiska dörröppnare och kontrastmarkeringar till hörselslingor och förbättrad skyltning som görs. Även blanketter, e-tjänster och hemsidan ses över. Det finns dock inga öronmärkta pengar i budgeten avsatt för allt detta. En grej jag reagerar på är att kommunledningen inte har en policy som säger att kommunens lokaler ska vara doft och luktfria. Parfymfria tvålar brukar jag se på toaletterna, men det finns både kommunanställda och politiker som borde tas i örat. Många står och röker vid entréer, plockar fram snusburken här och där och skvätter ner sig med allt för mycket parfym när de går till jobbet eller utövar sitt politiska förtroendeuppdrag.
 
Och nu ska den där vansinniga och fruktansvärda nyheten avslutningsvis avslöjas (lyssna noga så hör du trumvirvlar). Så länge jag bott i Gävle, och det är över 15 år, har kommunen haft en anställd tjänsteman som titulerat sig tillgänglighetssamordnare. De flesta av Sveriges 290 kommuner har en person med huvudansvaret för tillgänglighetsfrågan. I maj 2016 ska Sören Norman, tillgänglighetssamordnare i Gävle kommun sedan många år tillbaka, gå i pension. Samtidigt har Gävle kommun beslutat att inte tillsätta någon ny. Lagom till midsommar kommer alltså Gävle stå utan någon med huvudansvar för tillgänglighetsfrågor. Lagom tills att nuvarande tillgänglighetsprogram ska utvärderas under 2016 och ett helt nytt program ska skrivas för kommande år, passar Gävle kommun på att helt plocka bort tjänsten som tillgänglighetssamordnare. Arbetarbladet och Gefle Dagblad har även uppmärksammat detta. Jag berättar mer imorgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0