Vad tycker DO och DHR?

Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Diskrimineringsombudsmannen och DHR - Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder tycker om diskrimineringslagen. Det är DO Agneta Broberg och DHRs förbundsordförande Rasmus Isaksson som svarat. Jag har gjort korta intervjuer och de svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
 
Agneta Broberg, Distriktsombudsmannen
 
Som diskrimineringsombudsman tycker jag förstås att det är mycket positivt att lagändringen till slut har kommit till stånd. Tillgänglighet är en förutsättning för att kunna åtnjuta sina rättigheter enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Att bristande tillgänglighet ska vara en del av skyddet mot diskriminering är något som DO, tillsammans med funktionshindersrörelsen, har arbetat för under lång tid. DO menar också att vi redan nu kan se att lagändringen har haft positiva effekter. Bland annat har vi kunnat se att fler verksamhetsutövare ser över sitt arbete för tillgänglighet. Vi ser också att det finns brister med denna nya form av diskriminering i lagen, till exempel att den ensidigt betonar individperspektivet, som gör att jag ifrågasätter om det räcker för att bidra till att lagen får önskad effekt på samhällsnivå.
 
Sammantaget är det alltså DO:s uppfattning att lagändringen är ett viktigt steg i rätt riktning men att det fortfarande finns delar som kan förbättras. Därför är det givetvis positivt med regeringens aviserade översyn av lagändringen. Man ska också vara medveten om att diskrimineringslagen i huvudsak är ett komplement till annan lag och att det är annan lagstiftning som ställer krav på tillgänglighet utöver enklare åtgärder.

Med vänlig hälsning,
DO Agneta Broberg

 
DHRs förbundsordförande Rasmus Isaksson
 
Hej Lars-Göran,

I grunden vet du nog var jag står. För många undantag, lagen skulle skärpas men regeringen segar, DO är för långsamma och att "det går långsamt framåt" är inte tillräckligt. Politiker borde tydligt ta chansen att offentligt värna om tillgängligheten i fler sammanhang. Man missar det ibland och en del förslag på senare tid har inte gått i rätt riktning t.ex. vad gäller studentbostäder, slopat hisskrav i migrationsverkets anläggningsboenden, osv. Saknas i stort tydlig politisk vilja. Viljan kanske finns men den är svår att upptäcka. Politiker måste våga stå upp för rättigheter utan brasklappar - även om det skulle reta upp finansfolket.

Med vänliga hälsningar
Rasmus Isaksson
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0