Vad tycker HRF och Lika Unika?

Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Hörselskadades riksförbund och Lika Unika tycker om diskrimineringslagen. Det är Marianne Rogell Eklund, Intressepolitisk samordnare och enhetschef på Hörselskadades Riksförbund, och Maria Johansson, Lika Unikas ordförande, som svarat. Jag har gjort två korta intervjuer och de svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
 
Marianne Rogell Eklund, Intressepolitisk samordnare och enhetschef
Hörselskadades Riksförbund (HRF)
 
Hej Lars-Göran

Apropå ditt mail till HRF om diskrimineringslagen:
HRF var från början  tveksam till att den nya bestämmelsen i diskrimineringslagen om bristande tillgänglighet skulle ha någon större betydelse för hörselskadade. Anledningen till vår tveksamhet har varit att det inte finns någon bra lagstiftning som backar upp kraven i ”tillgänglighetslagen” . Tillexempel är Enkelt avhjälpta hinder (HIN) för klen i sina krav som ställs på anpassningar för hörselskadade. Nu har dock ett par personer med stöd av kraven i BBR om ny- och ombyggnad anmält en konferensanläggning för diskriminering på grund av bristande tillgänglighet. DO har tagit detta som ett tillsynsärende, vilket indikerar på att ärendet är av principiellt intresse. Vi följer med stort intresse förloppet.

En annan anmälan har gjorts av kommun som inte tillgängliggjort kommunens medborgarceremoni för hörselskadade. Anmälaren menar att det inte funnits någon infrastruktur för tillgänglighetsarbetet i kommunen (avseende hörselskadade) I den anmälan har en begäran framförts om klarläggande ifall MFDs uppföljningar varit tillräckligt konkreta för att öka kommunens kunskap om behovet av tillgänglighet respektive uppbyggnad av infrastruktur för kommunens tillgänglighetsarbete. Nu avvaktar vi vad DO kommer att göra även med detta ärende.

Med bästa hälsningar
Marianne Rogell Eklund, Intressepolitisk samordnare och enhetschef
Hörselskadades Riksförbund (HRF)

 
 
Maria Johansson, ordförande Lika Unika
 
Hej Lars-Göran,

Så här svarar jag på din fråga:

Det var ett historiskt steg när Sverige, nästan 25 år efter USA, gjorde det möjligt att - också juridiskt - kalla utestängning på grund av bristande tillgänglighet vid sitt rätta namn, diskriminering. Nu måste vi se till att denna nya diskrimineringform leder till ökad tillgänglighet och får det preventiva syfte som var meningen. Med hundratals anmälningar men endast två fall tagna till domstol efter ett och ett halvt år går det alldeles för långsamt. Lagens undantag för företag med färre än tio anställda, när det gäller tillhandahållande av varor och tjänster, måste tas bort. Att titta på skälighet utifrån vad som redan borde vara åtgärdat, utifrån att det praktiskt går och utifrån att den som ska betala faktiskt har råd ingår ju redan i bedömningen. För att säkerställa "fullständigt och faktiskt deltagande och inkludering i samhället" - så som 10-årsjubilerande FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning stadgar, krävs en helt annan politik för tillgänglighet.
 
Vi ses på Gotland!
Varma hälsningar
Maria

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0