Vad tycker Neuroförbundet och SRF?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Neuroförbundet och Synskadades riksförbund (SRF) tycker om diskrimineringslagen. Det är Neuroförbundets förbundsordförande Lise Lidbäck, SRFs ordförande och SRFs intressepolitiske handläggare Jimmy Pettersson som svarat. Jag har gjort korta intervjuer och de svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
Lise Lidbäck, Neuroförbundets förbundsordförande
Hej Lars-Göran!
Uppskattar det du gör och här kommer några tankar från mig:
För mig är det en kompromisslös bestämd uppfattning att allas lika rätt till delaktighet i samhället är en självklarhet. Personer med funktionsvariationer som jag själv och över en miljon andra, möter trösklar, hinder och märkliga attityder varje dag. Dessa motverkar och diskriminerar våra möjligheter som samhällsmedborgare. De hindrar oss att yrkesarbeta, konsumera, resa, umgås med goda vänner och delta i familjeliv. Listan kan göras lång. I den bästa av världar är allas rätt till delaktighet en fullkomlig självklarhet. Men så fungerar det dessvärre inte och därför är en lag som betraktar otillgänglighet som diskriminering absolut nödvändig. Vi var många som jublade över lagen som äntligen skulle förändra våra livsvillkor på allvar. Jublet byttes dessvärre mycket snabbt ut mot en kompakt besvikelse. Den nya lagen har visat sig vara ett luftslott, som helt saknar såväl väggar som tak. Inte minst saknar det innehåll. För vilken annan lag stiftad i modern tid har så många undantag och märkliga förbehåll? Att i princip inget av hundratals anmälda fall hittills har prövats av DO betraktar jag som ett hån och en diskriminering i sig.
Uppskattar det du gör och här kommer några tankar från mig:
För mig är det en kompromisslös bestämd uppfattning att allas lika rätt till delaktighet i samhället är en självklarhet. Personer med funktionsvariationer som jag själv och över en miljon andra, möter trösklar, hinder och märkliga attityder varje dag. Dessa motverkar och diskriminerar våra möjligheter som samhällsmedborgare. De hindrar oss att yrkesarbeta, konsumera, resa, umgås med goda vänner och delta i familjeliv. Listan kan göras lång. I den bästa av världar är allas rätt till delaktighet en fullkomlig självklarhet. Men så fungerar det dessvärre inte och därför är en lag som betraktar otillgänglighet som diskriminering absolut nödvändig. Vi var många som jublade över lagen som äntligen skulle förändra våra livsvillkor på allvar. Jublet byttes dessvärre mycket snabbt ut mot en kompakt besvikelse. Den nya lagen har visat sig vara ett luftslott, som helt saknar såväl väggar som tak. Inte minst saknar det innehåll. För vilken annan lag stiftad i modern tid har så många undantag och märkliga förbehåll? Att i princip inget av hundratals anmälda fall hittills har prövats av DO betraktar jag som ett hån och en diskriminering i sig.
En skärpt lagstiftning är absolut nödvändig. Ett modernt samhälle erbjuder och kräver delaktighet för alla sina medborgare. Kampen för mänskliga rättigheter har bara börjat!
Önskar dig lyckat till och hoppas att vi ses i Almedalen!
Varma hälsningar
Lise
Lise
Håkan Thomsson, ordförande Synskadades Riksförbund (SRF)
Hej!
Lagen är inte tillräckligt kraftfull och behöver skärpas.
Vänligen
Håkan Thomsson
Lagen är inte tillräckligt kraftfull och behöver skärpas.
Vänligen
Håkan Thomsson
Jimmy Pettersson, Intressepolitisk handläggare SRF
Det är naturligtvis bra att bristande tillgänglighet betraktas som diskriminering enligt diskrimineringslagen, eftersom det ger mig som synskadad möjlighet att hävda min rätt och påverka min situation. Ytterst handlar detta om mänskliga rättigheter. Som förbudet mot bristande tillgänglighet är utformat idag finns stora brister.
Företag som har färre än 10 anställda är helt undantagna. Detta blir problematiskt, eftersom en majoritet av företagen i Sverige därmed står utanför diskrimineringslagen. Det måste finnas ett tillgänglighetskrav i en annan lag, som reglerar det man anmäler. Utöver kraven i lagstiftningen är det endast enklare åtgärder man kan kräva. Även om den här konstruktionen på sitt sätt är logisk, så är den också problematisk. Det finns många situationer där man skulle kunna uppleva sig som diskriminerad på grund av dåligt bemötande. Det borde också kunna finnas fall där den anmälda situationen faller mellan olika lagar. Bostäder är undantagna. Som hyresgäst kan man alltså inte anmäla sin hyresvärd för brister i tillgängligheten. Som synskadad kan brister i tillgängligheten handla om att tvättstugan eller porttelefonen ska gå att använda. Det kan också handla om att kontrastmarkeringar saknas eller att belysningen är bristfällig i de allmänna utrymmena.
Diskrimineringsombudsmannen borde också driva betydligt fler ärenden. Trots att lagen har funnits i ett och ett halvt år finns endast ett fall som DO valt att driva i domstol. Den nuvarande diskrimineringslagen är ett viktigt första steg och vår förhoppning är att de brister som jag tagit upp kommer att åtgärdas i framtiden. Regeringen måste gå från ord till handling och snarast stärka lagen.
Jimmy Pettersson
Intressepolitisk handläggare
Synskadades Riksförbund
Företag som har färre än 10 anställda är helt undantagna. Detta blir problematiskt, eftersom en majoritet av företagen i Sverige därmed står utanför diskrimineringslagen. Det måste finnas ett tillgänglighetskrav i en annan lag, som reglerar det man anmäler. Utöver kraven i lagstiftningen är det endast enklare åtgärder man kan kräva. Även om den här konstruktionen på sitt sätt är logisk, så är den också problematisk. Det finns många situationer där man skulle kunna uppleva sig som diskriminerad på grund av dåligt bemötande. Det borde också kunna finnas fall där den anmälda situationen faller mellan olika lagar. Bostäder är undantagna. Som hyresgäst kan man alltså inte anmäla sin hyresvärd för brister i tillgängligheten. Som synskadad kan brister i tillgängligheten handla om att tvättstugan eller porttelefonen ska gå att använda. Det kan också handla om att kontrastmarkeringar saknas eller att belysningen är bristfällig i de allmänna utrymmena.
Diskrimineringsombudsmannen borde också driva betydligt fler ärenden. Trots att lagen har funnits i ett och ett halvt år finns endast ett fall som DO valt att driva i domstol. Den nuvarande diskrimineringslagen är ett viktigt första steg och vår förhoppning är att de brister som jag tagit upp kommer att åtgärdas i framtiden. Regeringen måste gå från ord till handling och snarast stärka lagen.
Jimmy Pettersson
Intressepolitisk handläggare
Synskadades Riksförbund
Kommentarer
Trackback
