Livet rullar vidare

Hela eftermiddagen med Naturvårdsverket ägnades åt olika frågeställningar. När vi diskuterade information påpekade jag att det är en av de viktigaste frågorna ur tillgänglighetssynpunkt. Information om att en verksamhet exempelvis har en tillgänglig toalett är avgörande ifall många väljer att åka dit överhuvudtaget. Information på exempelvis hemsidor ska utformas så en person med funktionsnedsättning själv kan bilda sig en uppfattning om vandringsleden fungerar eller inte.

 

När vandringsledernas utformning stod på dagordningen kom både förslag på tydliga riktlinjer som diktatoriskt måste följas överallt till betydligt friare tyglar med regional och kommunalt självstyre. Jag tycker att en lösning mittemellan är bäst. Jag pratade om vikten av standarder med minimikrav som skapar trygghet. Och efter att ha följt de "diktatoriska" minimikraven kan regioner och kommuner ha fritt att nästan göra som man vill.

 

Sedan diskuterades ledernas skick. Många önskade tydligare krav på service och underhåll. Jag inflikade att ett kontinuerligt arbete med tillgänglighetsfrågor i ordinarie verksamhet enligt ansvars och finansieringsmetoden är viktigt. I dag är det allt för vanligt att man arbetar kontinuerligt med allt som ordinarie verksamhet innebär. Men när tillgänglighetsåtgärder kommer på tal söks externa EU-medel eller annat bidrag och så görs tillgänglighetsarbetet i ett tillfälligt projekt istället för självklart och alltid integrerat i ordinarie verksamhet.

 

Avslutningsvis handlade workshopen om rubriken "organisation och samverken". Mitt inlägg här blev vikten av medborgardialog och inte bara fråga ledförvaltare, näringsliv, kommuner, regioner eller länsstyrelser hur situationen är och vad som kan bli bättre. Samråd med referensgrupper som består av ledernas användare är viktigt för att ta reda på individuella behöv och önskemål.