Funka för livet i Linköping - del 3 av 4

Dag två av Funka för livets rikskonvent om tillgänglighet inleddes med Agneta Lindqvist, ordförande i Funktionsrätt Östergötland. Hon berättade kort om deras arbete regionalt och lokalt i Linköping. Därefter intog Humanas Jonatan Aurenius scenen. Han föreläste om sina erfarenheter kring tillgänglighet och berättade om Humanas tillgänglighetsbarometer som genomförs för nionde gången i år. Den visar att femtio procent av kommunerna har en tillgänglighetsplan för skolgårdar. Endast några få kommuner i Sverige ger information om tillgänglighet till sportlovsaktiviteter. Sex av tio kommuner saknar mål i översiktsplan. Två av tre saknar god tillgänglighet på badplatser. Sex av tio saknar strategi för jobb till personer med funktionsnedsättning. Hälften av kommunerna har någon anställd med ansvar för tillgänglighet. Två av fem driver inte på privata aktörer och lika många ställer inte krav på uteserveringar.
 
Magnus Ingemarsson, Kone, och Stefan Jansson, Parasport Sverige, pratade om deras projekt där de försöker ta reda på om svenska idrottsanläggningar är tillgängliga för alla. De berättade om sitt stipendium till idrottsföreningar som arbetar med tillgänglighet, om parasportförbundet med 16 olika idrotter och paralympic som snart arrangeras i Sydkorea. En film om parasport visades och de pratade om sin undersökning bland 129 idrottsanläggningar med utgångspunkt i att tillgänglighetsfrågor handlar om allas rätt till ett aktivt liv. En av tio personer i Sverige har funktionsnedsättning, 20 procent av dem (200 000 personer) vet inte vad de ska göra på fritiden. I idrottsanläggningar är de vanligaste anpassningarna toaletter och parkeringsplatser. Minst vanliga är information i alternativa format och plattformsliftar. En av tre har ingen tillgänglighetsplan och 60 procent har inga planer på att överhuvudtaget göra några förändringar. Under föreläsningen fick publiken också veta att 70 000 av Sveriges flerbostadshus saknar hiss, och många av de fastigheter som har hiss har trappsteg vid entrén för att komma till hissen.
 
Under föreläsningen "kollektivtrafik för all?", med Thomas Wilhelm från Wilhelm & Partners, visades mängder av bilder med exempel på bra och dåliga tillgänglighetsåtgärder. Även han, som många andra, pratade om att åtgärder som är nödvändiga för personer med funktionsnedsättning ger vardags-nytta och är bekvämt för alla. Jag lärde mig en ny sak under denna programpunkt. Visste du att det sitter fotoceller under informationstavlor i SLs tunnelbana? Ställer man sig under skylten som sitter i taket börjar den prata och det som står på skylten blir uppläst. Är det en man som talar är det ett tåg som går söderut och om en kvinnlig röst berättar vad som står på skylten åker tåget söderut. Publiken fick också följa med under en person med rullstols resa från en förort utanför Stockholm till Härnösand med kollektivtrafik.
 
Olle Andersson Brynja, från diskrimineringsombudsmannen, fördjupade sig aldrig i att otillgänglighet är en diskrimineringsgrund. I hans föreläsning berättade han om hur DO-organisationen är uppbyggd, hur de anställda arbetar med exempelvis tillsyn och tog upp hela diskrimineringslagstiftningen generellt. I början, handlade DOs jobb bara om arbetslivet men under 2000-talet har skola, handel med varor och tjänster, bostäder osv... tillkommit. År 2014 kom nästan 500 anmälningar till DO utifrån diskrimineringsgrunden funktionshinder. 25 procent av anmälningarna handlade om arbetslivet, 24 procent om handel med varor och tjänster, 19 procent om socialtjänst, 18 procent om utbildning osv... Olle nämnde förstås tillägget från 2015 om otillgänglighet som diskrimineringsgrund. Han pratade kort om vad begreppen "tillgänglighet", "undantag" och "skäliga åtgärder" står för i lagens mening.
 
Fredagen den 16:e februari 2018 dyker den sista delen upp här i bloggen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0