Möte med ABFs studiekommitte - 8 oktober
För över ett år sedan aviserade ABF att studieförbundet arbetade med ett studiematerial med arbetsnamnet ”pepp för trötta styrelser”. När ABF:s studiekommitté med funktionshinderorganisationerna träffades tisdagen den 8 oktober var studiematerialet klart att praktiseras på de 16 representanterna från olika funktionshinderorganisationer som var där. Jag representerade DHR. Anders Pettersson, egenföretagare med bakgrund som lärare och psykolog, höll i dagen. Han hade både varit anställd och förtroendevald inom ABF och hade lång erfarenhet av både föreningsliv och folkbildning.
Han satte direkt ribban högt genom att lova lära oss en metod för att få fler medlemmar, en metod som alltid fungerar till hundra procent. Det visade sig att han var en skicklig föredragshållare som kunde skapa entusiasm, men egentligen presenterade han inget nytt. Jag skulle absolut tänka mig bjuda in honom till distriktsträffar med DHR runt om i landet. Han lät oss försöka svara på frågor som ”vem tar hand om engagemanget som finns i föreningen?”. Han sa att protokollskrivande och styrelsemöten tar för mycket tid. Han förklarade hur alla föreningar är uppbyggda med ”förflyttare”, eliten som skapar rörelse. Samtidigt finns där ”följare”, medlemmar som deltar ibland och utan dem har ”förflyttare” ingen verklighetsanslutning. Föreningens ”publik” är medlemmar och andra samhällsaktörer som älskar, hatar och tycker. Utan dem hade ”förflyttarna” inget perspektiv. Avslutningsvis finns även ”oppositionen” som klagar och ställer till trassel. De är viktiga. Utan dem skulle det aldrig ske rättelser hos ”förflyttarna”.
Modellen handlade om en arbetsprocess i sju steg. Först ”beslut” om att medlemsrekrytering måste göras, sedan ”planering” i en mindre grupp som utsetts att göra uppgiften. Planeringen är viktigast så föreningen har hela metoden klart för sig innan start. Steg tre heter ”deltagare” och här bestäms exakt vem som gör vad. Steg fyra heter ”uppsökande” och innebär att föreningen tar sig till platser där människor finns. Att ringa, annonsera eller skicka mail och post duger inte, kontakten måste ske öga mot öga. Det får inte bli ett möte där organisationen berättar om sin verksamhet utan allt måste gå ut på att lyssna vad människor man möter säger. I mötet bjuder man även in människor till modellens femte steg som är ”träffen”. Allt i inbjudan ska signalera att föreningen vill lyssna. Psykologiskt är vi människor nämligen byggda så att om någon lyssnar vill den som blir lyssnad på veta mer om lyssnaren. ”Träffen” arrangeras i ett iordningställt välkomnande rum. Två personer från föreningen välkomnar, men föreningens ordförande får inte vara där. Under träffen lyssnar vi på och intresserar oss för de inbjudnas engagemang. Sedan möter vi dem med våra erfarenheter och avslutningsvis bestämmer vi att göra någonting tillsammans. Innan alla går hem får personerna kort träffa ordförande som förberett sig att säga några positiva saker om föreningen. Steg sex är ”återkoppling” och görs inom 14 dagar via telefon. Där inbjuds människorna till steg sju ”aktiviteter för nytillkomna”. Människornas engagemang tas tillvara och man skapar verksamhet tillsammans. Metodens process i sju steg kan förslagsvis pågå i två månader. Aldrig får det handla om medlemskap eller förtroendeuppdrag, det är bara att lyssna och ta vara på deras engagemang som gäller. Anders Pettersson har använt metoden i många sammanhang. I en av de större projekten kom 5 000 personer till ”träffar” och hälften blev till slut engagerade medlemmar.
Visste du att det finns 200 000 föreningar i Sverige? Om man räknar om den ideella kraften i en generell snittlön så producerar vi för 131 miljarder kronor per år. I Sverige har vi varit föreningsaktiva i minst 500 år. Läser man 100 år gamla protokoll ser man styrelser som oroar sig för minskat medlemsantal, att medlemsrekrytering är svårt och att även dåtidens unga intresserade sig för annat. Samtidigt är vi, och har alltid varit, idébärare. Vi måste bara bli bättre på att skilja föreningsliv med kommersiella krafter. En ideell verksamhet har att förverkliga idéer och för det behövs pengar. Föreningar behöver alltså ständigt nya idéer, nytt engagemang. Ett företag är däremot ute efter pengar, en vinst man får med hjälp av idéer. En förening ska alltså drivas av idéer, helt tvärtom mot företaget.
ABF passade också på att framföra tre saker till sina medlemsförbund inom funktionshindersrörelsen. För det första uppmuntrades vi att ta kontakt med ABF för att bolla idéer till spännande projekt. För det andra gjordes reklam för ”Du kan påverka”, ett nytt studiematerial som stöttar alla som vill arbeta med intressepolitik. Ett material som inte bara ska användas av styrelser utan vara till hjälp bland alla engagerade vare sig man är medlem eller inte. För det tredje handlade det om ABF:s tillgänglighetspolicy. Sedan år 2012 har studieförbundet haft policyn att luta sig mot i tillgänglighetsfrågor, mycket tack vara DHR som krävt att ABF måste bli bättre. Nu ser ABF över alla policydokument. Målsättningen är att alla ersätts av en gemensam inkluderingspolicy vid kommande ABF stämma 2020. För att policyn inte ska bli en hyllvärmare tar man även fram en hel verktygslåda med checklistor.
