DHR Gävleborgs tillgänglighetspris

Trogna läsare av min blogg vet redan att jag inte bara arbetar med tillgänglighets- och bemötandefrågor, jag pysslar med det på fritiden också. Ideellt engagerar jag mig mest i funktionshinderorganisationen DHR, både lokalt, regionalt och centralt. När det gäller det regionala är jag vice ordförande  i Gävleborgs distriktsstyrelse. Personligen anser jag att personer med funktionsnedsättning, och funktionshinderrörelsen, allt för ofta är klagande, tjatande och gnällande. Självklart ska otillgänglighet, neddragningar inom assistansen, en färdtjänst som inte fungerar eller annat poängteras. Brister, fel och stöd som saknas ska naturligtvis upp på dagordningen och högljutt kritiseras. Men tyvärr ser jag allt för många som klagar och gnäller istället för att taktiskt vara påläst och saklig och ge konstruktiv kritik.
 
För några år sedan tänkte jag att DHR Gävleborg inte ska vara klagande och bara fokusera på brister. DHR bokstäverna, som står för Delaktighet, Handlingskraft och Rörelsefrihet, får inte ändras så att DHR bokstäverna blir Dissad, Hatad och Ratad. Oftare borde vi sätta fingret även på goda exempel, positiva lösningar och dem som försöker göra allt de kan för att personer med funktionsnedsättning ska ha det så bra som möjligt.
 
För tre år sedan föreslog jag att Gävleborgsdistriktet till och med skulle införa ett tillgänglighetspris till någon som gjort något bra. År 2014 gick priset till en guldsmedsbutik i Bollnäs. År 2015 gick priset till Hofors församling. År 2016 går priset till... Ja, frågan är vem som vinner i år? I december varje år har priset utdelats men i år har det inte kommit in någon nominering. Kan det vara så illa att inget nytt och bra har gjorts för att förbättra tillgängligheten i Gävleborg under 2016? Och plötsligt känns det som om jag behöver klaga lite på det. Eller är det Gävleborgs DHR medlemmar jag ska klaga på som i år inte lämnat in ett enda förslag på något som blivit tillgängligt och bra? Nej... Jag är inte den som klagar. Istället ser jag framåt, struntar i 2016 och hoppas att vi under 2017 hittar någon i Gävleborg som gjort något bra för att förbättra tillgängligheten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0