Livet rullar vidare

foto: Håkan Selen

Jag har inte villa, volvo och vovve men törs ändå påstå att jag är en medelsvensson. För mig är det radhus, hyundai och katt som gäller. Trots att jag tar mig fram i livet med gummidäck istället för gummisulor är jag inte anorlunda på något sätt. Förutom några tillgänglighetsbekymer här och där samt en skvätt okunskapsattityd, rullar mitt liv vidare som alla andra. Jag har en nedsättning i min funktion, kan alltså inte gå lika bra som många andra, men bryr mig oftast inte så mycket om det. Förutom vid ett extremt tillfälle. Så fort den där konstiga, otäcka, vita, kalla, blöta och hala uppfinningen ramlar ner från himlen blir det tvärstopp. Snö, eller rättare sagt dålig snöröjning, ställer alltid till med bekymer och jag undviker att helt enkelt gå ut. Kommuner ansvarar för buss- och huvudgator samt många andra områden, men enligt ett beslut i riksdagen är det fastighetsägarna som har det största ansvaret för snöröjningen av trottoarer utanför deras hus. Dessa områden kallas svarta arealer på grund av att de ska hållas svarta, och inte bli vita vintertid. Men det slarvas och missköts. Självklart måste jag vara realist. Jag begär inte att de ska snöröja hela stan inom 24 timmar men jag har ett önskemål om att det borde finnas tydliga planer för viktiga, framkomliga stråk, där alla kan ta sig fram.


Läs mer här.... .... eller här.

Har gjort ett tillgänglighetsuppdrag idag. Sandvikens kommuns stadshus har kontrollerats. Det ska poängteras att kommunen väljer en lightversion och gör ingen fullständig riktig regelrätt inventering, men "tillgänglighetstänket" är förhållandevis inplanterat bland politiker och tjänstemän, och det är bra. Frågan är bara hur mycket jag kan kräva? Lightversionen beror troligvis på en kombination av otillräckliga personalresurser och pengabrist. Ska jag nöja mig med det? Naturligtvis hinner jag knappt börja förrän en otillgänglighet dyker upp. Trots att det bara handlade om en lightvariant ramlade jag över ett 30-tal fel inom stadshusets fem våningsplan. En av de allvarligaste handlar om att rörelsehindrade måste ha större blåsor eftersom det inte finns någon tillgänglig toalett på bottenvåningen. Eller ska jag nöja mig med att åka lite extra hiss varje gång jag behöver uträtta mina behov? Alla kan idag inte obehindrat ta på sig ett förtroendeuppdrag som politiker eftersom fullmäktigesalens talarstol är oåtkommlig, det finns ingen tillgänglig information för dyslektiker eller synsvaga och det saknas hörselslingor nästan överallt. Eller ska jag nöja mig med en bärbar mikrofon bredvid talarstolen, att någon ger läshjälp eller hänvisas till en pdf-fil på hemsidan och att man i alla fall planerar inköp av bärbara hörselhjälpmedel? Det finns heller ingen godkänd utrymningsplan så rörelsehindrade, hörsel- och synsvaga riskerar att inte ta sig ut om stadshuset börjar brinna. Eller ska jag nöja mig med det också? Om några halta, lytta, rullstolsanvändare, hörsel- och synsvaga brinner inne ger det ju kommunen generellt bara mindre problem?

Med Boverkets bygglagar och regler har vi idag förhållandevis tydliga bestämmelser. Regeringens handikappolitiska plan säger att alla enkelt avhjälpta hinder ska bort på allmänna platser och i offentliga lokaler. EU-direktiv och FN-konventioner handlar om samma sak. Förutom att otillgänglighet inte betraktas som diskriminering i Sverige har vi generellt ett ganska gott regelverk, problemet är att många helt enkelt struntar i det. Jag blir därför glad varje gång någon plockar fram lagboken och sätter den under näsan på dem som inte verkar förstå. Ett exempel är en fastighetsägare i Lund som vägrar installera automatiska dörröppnare vid två butiksentréer trots att kommunens byggnadsnämnd ställt hårda krav. Kommunens förelägganden överklagades av fastighetsägaren till länsstyrelsen som gick på kommunens linje. I november prövades ärendet i länsrätten och dommen är tydlig. Tunga entrédörrar måste förses med dörröppnare för att uppfylla lagen om enkelt avhjälpta hinder, kostnaden på 15 000 kronor per butik är inte orimlig och det finns ingen substans i påståenden om att dörröppnare ökar stöldrisken. Denna dom har en prejudicerande viktig betydelse eftersom det är den första i sitt slag. Nu får vi se om de som trillskas äntligen börjar följa landets lagar eller om det behövs ännu tydligare direktiv genom att ärendet överklagas till kammarrätten.

Jag blir så trött på alla undersökningar och utredningar där massor av energi läggs ner på att komma fram till saker jag redan vet. En undersökning som Sveriges Kommuner och Landsting, SKL genomfört visar att nio av tio kommuner har åtgärdat mindre än hälften av uppenbara tillgänglighetshinder. *Gäsp* Och många myndigheter har kommit på efterkälken i tillgänglighetsarbetet, visar statistik från Handisam, Myndigheten för handikappolitisk samordning. *Gäsp* När människor hindras från att göra egna val och leva självständiga liv skapas ohälsa. En rapport från Statens folkhälsoinstitut visar att det är tio gånger så vanligt att personer med funktionsnedsättning upplever sig ha en dålig hälsa jämfört med den övriga befolkningen. *Gäsp* En stor del av denna ohälsa uppstår på grund av hinder i omgivningen som begränsar aktivitet och delaktighet. Folkhälsoinstitutet konstaterar att den dåliga hälsan för personer med funktionsnedsättning kan minska med en tredjedel om dessa hinder avlägsnas. Allt det här, och lite till, visste jag ju redan. Det är min vardag.

Anders Olsson är världsmästare, paralympisk mästare och världsrekordinnehavare i simning. Nyligen belönades han på Idrottsgalan för bästa idrottare med en funktionsnedsättning. Utifrån de första två meningarna är det lätt att tro att inget kan stoppa honom, men det är fel. En nivåskillnad på bara några centimeter sätter bokstavligen käppar i hjulet. Jag vill passa på och skicka ett rejält grattis, men irriterar mig fruktansvärt på den otillgänglighet som gör att rullstollsanvändare inte obehindrat själva tar sig fram. När Anders Olsson i tevens direktsändning tog emot priset blev det extra tydligt. Rampen upp till scenen var allt för brant och världsmästaren tvingades be om hjälp. Den pampiga och värdiga entré han kunnat göra om tillgängligheten varit okej uteblev. Istället blev han påskjutsad likt en 93-årig gubbe som får lämna äldreboendet i några minuter och luftas genom att köras runt i en park. Det var bara filten över benen som saknades.

Klicka på bilden för mer information.

Sveriges nationella plan för handikappolitiken går ut den sista december 2010. Ingen kommer att hinna uppnå planens mål, som fastslogs i maj år 2000, och frågan är nu om de nationella målen ska förlängas eller om hela planen ska skrivas om. Vilket politiskt parti får arbeta med det den första januari 2011? EU-direktiven blir allt strängare när det gäller tillgänglighetsfrågor, FN-regler är rykande aktuellt eftersom Sverige nyligen antog de senaste FN-föreskrifterna kring mänskliga rättigheter för personer med en funktionsnedsättning. Norge införde en ny lag från och med första januari 2009 som förbjuder otillgänglighet, och i Sverige utreder man just nu om dessa diskrimineringslagar ska införas även här. Det riksdagsparti som nu börjar "marknadsföra" frågor som berör pensionärer, barnfamiljer och funktionsnedsatta utifrån ett tillgänglighetsperspektiv vinner valet.