Livet rullar vidare

Från och med den första januari 2009 finns en ny diskrimineringslag i både Norge och Sverige. I Norge valde man att betrakta fysik otillgänglighet som en diskrimineringsgrund, men i Sverige vågade man inte. Integretions- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni menade att det är en viktig fråga men ville utreda mer innan hon ansåg att regeringen kan ta ett beslut. Hon gav Hans Ytterberg i uppdrag att utreda frågan och sedan några månader tillbaka är utredningen klar.

För några dagar sedan träffade jag en kvinna som arbetar på Sveriges kommuner och landsting. Jag väljer att inte namnge henne, men lovar att hon är djupt insatt i landets tillgänglighetsarbete. Min hemliga källa avslöjade att hon sett utredningen. Dokumentet har den senaste tiden varit ute på en intern remissrunda bland riksdagens olika förvaltningar samt några andra aktörer och plötsligt dygt upp på hennes bord. Jag försökte, jag gjorde allt jag kunde för att försöka få SKL-kvinnan att avslöja något i utredningen utan lyckat resultat. SKL-kvinnan berättade bara att utredningen nu hemlighetsstämplats.

Det går bara att spekulera i vad allt hemlighetsmakeri beror på. Kanske beror det på att Hans Ytterberg kommit fram till att otillgänglighet ska betraktas som diskriminering? Kanske beror det på att Hans Ytterberg kommit fram till att även landet Sverige måste leva upp till lagar och regler kring mänskliga rättigheter? Och det verkar regeringen strunta i.

Med anledning av min, och många andras, kritik mot SJ som jag skrev om igår, rekommenderar jag att du även klickar på följande länk och läser pressmedelandet. Redan i början av december 2009 påtalade en enad handikapprörelse bristerna i SJs service och oroade sig för att det, likt julgröten, blir en trogen tradition. Det var ett argt upprop, och det finns gott om tidningsklipp där enskilda drabbade vänt sig till media och påtalat sina problem. Men det mesta dränktes av snökaoset. Varje dag under närmare två månader ursäktade sig SJ-chefen, representanter från Banverket och andra i teve, radio och tidningar att de resenärer som använder gummisulor på fötterna inte kunde åka tåg som vanligt. Personligen har jag mer eller mindre inte hört någon ursäkt eller kommentar från de högst ansvariga varför alla med gummidäck inte kan åka tåg som vanligt.

Jag är orolig, mycket orolig. Jag brukar försöka se optimistiskt på det mesta, men börjar tyvärr tappa tron på SJ. I vintras var det snöstormen. Det skulle inte förvåna mig om det snart kommer en vårflod som i kombination med tekniska problem (brukar heta så) ger förseningar och utestänger även under våren. I sommar kommer säkert värmen ställa till problem och tåg ställs in på grund av bristande ventilation i kombination med några växelproblem (brukar heta så också). I höst kommer regn och rusk ge blöta löv som gör spåren hala vilket leder till förseningar och inställda tåg. Och så, tänk vad tiden går fort när man har roligt, är det plötsligt vinter, snö och jul snart igen.

Nu får det vara nog. Förra året utestängde SJ många rörelsehindrade från sina X2000-tåg och i år är det samma sak, nej förresten... det är värre. Som tur är tar nu DHR, med Förbundet Unga rörelsehindrade i spetsen, äntligen tag i problemet och kräver ett svar. Den här veckan skickas ett öppet brev till SJ som ifrågasätter när de ska erbjuda god service och tillgänglighet? Personligen tycker jag dock att de Unga rörelsehindrades språkrör är för snäll. Självklart är jag medveten om att ingen vinner en demonstration genom att kasta gatsten, slåss och förstöra. Att ingen vinner en debatt eller dialog om man hotar, bråkar eller schyst hänger ut motståndaren. En protest ska vara saklig och grunda sig i fakta, så som Daniel Pollak gör, men det borde vara med explosivt.

Jag är f-bannad. Tänk om SJ, några veckor innan jul, hade bestämt att inga kvinnor får åka X2000-tåg. Kvinnorna hänvisas till särlösningar genom speciella taxitransporter eller åka regionaltåg. Om tågstationen där X2000-tåget stannar har en speciell manuell kvinnalift kan kvinnan eventuellt få följa med i X2000-tåget, men det beror på om det finns personal på tågstationen som kan hjälpa till. Hur skulle kvinnorna reagera? Självklart ställer jag mig, likt Förbundsordförande i DHR Maria Johansson, bakom brevet. Anmäl dig till Facebooks protestgrupp och hjälp oss göra någonting åt det här du också. Och vem hinner först att skicka en anmälan till diskrimineringsombudsmannen?

Här följer brevet:


SJ är ett stort företag i Sverige. Ett företag som tar hand om större delar av transporter med tåg för privatpersoner. Dessvärre har inte SJ prioriterat att åtgärda de rullstolsliftar som finns på både X2000 och Inter-city tågen. Det som gäller är att man antingen får hjälp med en manuell lift som finns på större stationer att komma av eller på tåget eller så får man åka taxi från den station som har en manuell lift till den station som saknar de. Ett tredje alternativ kan vara att man får åka taxi hela vägen. Detta är en lösning som vi inte längre kan acceptera. Det är en lösning som medför längre resor om man väljer att resa med SJ och merkostnader i form av förlorad arbetsinkomst. Merkostnader i form av övernattningar på resor som med den normala tågtrafiken skulle kunna ordnas på en dag. Detta har nu varat över 3 månader. Det är en lösning som skapar problem för många. Det resande man kunde ha tidigare är dessvärre inte möjligt längre. När ska SJ erbjuda bra service och tillgänglighet för personer med nedsatt rörelseförmåga?
Vi kräver ett svar på när dessa liftar återigen är i funktion


Daniel Pollak
Språkrör, Förbundet Unga rörelsehindrade

Hotellkedjan Scandic har lanserat ny förbättrad information som i detalj går igenom vilka anpassningar som finns på varje hotell. Du hittar informationen på deras hemsida. Jag övernattar ofta på Scandic när jag reser runt på olika föreläsningsuppdrag och upptäcker ständigt en mängd brister. Allt är absolut inte perfekt, med de har i alla fall inventerat sin verksamhet, är medveten om vilka åtgärder som behöver göras och gör även sakta men säkert förbättringar då och då. Deras satsningar är värd ett beröm och Magnus Berglund, speciellt anställd för att förbättra tillgängligheten, ser till att frågan ständigt aktualiseras. En av de senaste nyheterna handlar om att Scandic bygger 150 nya tillgängliga och användbara rum för alla under 2010.

Gruvmuseet i Falun ska bli mer tillgängligt för individer med en funktionsnedsättning. Det står klart sedan stiftelsen Stora Kopparberget, som äger museet, har fått 800 000 kronor i bidrag från Boverket. Pengarna ska användas till ombyggnationer för att göra verksamheten användbar för alla. Vill du söka pengar från Boverket klickar du här.


Att prata om tre positiva tillgänglighetsnyheter utan att en av dem handlar om bloggen ”Till för alla” vore väldigt fel. Här skriver Kjell Winberg från Höör om stora och små nyheter med fokus på tillgänglighetsfrågan. Jag besöker hans sajt ofta, gör det du också.

Den 11 januari 1972 föddes en liten kille på Gävle sjukhus. Nästan direkt visade det sig att han var född med benskörhet. 38 år och över 20 benbrott senare har barnet växt upp och utvecklats till att bli mig. En man, som likt Karlsson på taket, är i sina bästa år. En svensk som lever ett Svenssonliv trots att det inte är villa, volvo och vovve. För mig är det radhus, Hyundai och katt som gäller. Nu funderar jag på att flytta till Norge. Samma år som jag föddes öppnade en Vingbutik på den kända affärsgatan Karl Johan i Oslo. Jag har aldrig varit i Norge, men om jag hade flyttat dit och besöker reseföretaget hade jag tvingats vända i dörren. Min rullstol och entréns 14 centimeter höga tröskel är nämligen ingen bra kombination.

Trots otillgängligheten borde jag nog byta nationalitet och flytta till vårt nordiska grannland i väster. Förutsättningarna för människor med funktionsnedsättning är sedan 2009 nämligen betydligt bättre där än här. Till skillnad från i Sverige är människor med en fysisk funktionsnedsättning i Norge numera skyddade mot diskriminering i form av otillgänglighet.

Både i Sverige och Norge infördes nya diskrimineringsdagar från och med den första januari 2009. I Sverige slogs samtliga tidigare diskrimineringslagar ihop i en ny lag och alla diskrimineringsombudsmän har uppgått i en ny övergripande ombudsman. I vårt avlånga land ingår dock otillgänglighet inte som en diskrimineringsgrund.


1990 blev USA det första landet att göra otillgänglighet till diskriminering i juridisk mening. Därefter har bland annat Australien, Storbritannien, Hong Kong, Sydafrika, Frankrike och nu Norge infört en lagstiftning som förbjuder exempelvis näringsidkare och offentliga organ att diskriminera människor genom otillgängliga verksamheter. Frågan är om Vingbutikens 14 centimeter höga tröskel på affärsgatan Karl Johan är ett brott mot Norges ”universella design”? Om det räknas som diskriminering bör ju Ving straffas med böter. Den norska motsvarigheten till Diskrimineringsombudsmannen har svaret på min fråga. Resebyrån och flera andra butiker efter Karl Johan anmäldes nämligen till ”Likestillings- og diskrimineringsombudet”.


De ansvariga för Ving förstår inte anmälan. De försäkrar att tröskeln inte varit något problem för rullstolsburna. Samtidigt försvar de sig genom att visa statistik på att allt fler generellt bokar resor via telefon eller Internet. De säger till och med att Ving har flera andra butiker i de centrala delarna av Oslo, och eftersom dessa lokaler är tillgängliga så kan ju rörelsehindrade gå dit. Men inga argument biter på Norges diskrimineringsombudsman. Domen blev glasklar. Det är Ving som har ansvaret för att butiken lever upp till ”universell design”, och eftersom kriterierna inte uppfylls måste tröskeln bort. Uttalandet från den norska diskrimineringsombudsmannen är inte juridiskt bindande, men den verksamhet som inte rättar sig efter uttalandet kan dras inför ”Likestillings- og diskrimineringsnämnda”. Nämnden kan i sin tur fatta beslut som tvingar Ving att tillgängliggöra entrén. Och om Ving struntar i beslutet åläggs de ett bötesbelopp för varje dag fram till dess ”universell design” har uppnåtts.

Det är alltid mycket roligare att skriva om positiva tillgänglighetsnyheter än negativa. I dag fredagsmyser jag lite extra eftersom Sandvikens kommuns hemsida var den första kommunwebbplats att nå 100 procent i den tillgänglighetsmätning som gjorts av validerat.se. Det betyder att Sandviken.se kan användas av så många som möjligt, oberoende funktionsnedsättning eller tekniska begränsningar. Alla kan enkelt tillgodogöra sig informationen. Undra hur tillgänglig min blogg är? Någon som vet hur man testar det? Eftersom jag arbetar heltid med tillgänglighet- och bemötandefrågor, och "kräver" att allt ska vara användbart för alla kan jag ju inte ha en blogg som inte alla kan läsa. Jag tar gärna emot tipps på hur man gör en blogg så tillgänglig som möjligt.

Det går definitivt att tjäna pengar på tillgänglighet, speciellt inom resebranschen. I Sverige bor det cirka en miljon funktionsnedsatta, cirka två miljoner barnfamiljer och cirka två miljoner pensionärer. Med andra ord handlar det om en grupp konsumenter på totalt fem miljoner individer som älskar att resa. Naturligtvis föredrar de att åka till ”enkla” resmål. Platser som känns trygga och säkra att besöka även om man tar sig fram med exempelvis barnvagn, rullator eller rullstol. De resebolag som väljer att ge kunderna extra service genom att tydligt informera om resmålens tillgänglighet och hur användbara hotellen är får fler kunder.

Reseguden.se har just nu en kampanj där de bjuder på resan om resenären skriver om resmålet. En fantastisk idé tycker jag, och självklart hoppas jag få göra en resa och berätta om mina upplevelser ur ett rullstolsperspektiv för att locka fler funkisar, pensionärer och barnfamiljer att se världen. Det sägs att Barcelona är Europas mest tillgängliga stad så kanske går min nästa resa dit för att ta reda på om det stämmer. I dag finns det även resebolag som bara specialiserar sig på att underlätta för personer med funktionshinder. Ett exempel är företaget Unikresor i Norrköping som erbjuder tillgängliga möjligheter i Gran Canaria, Alanya och Helsingfors.

Det firas runt om i hela världen. Men frågan är om alla får vara med? Den internationella kvinnodagen uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Dagen firas av FN och i många länder är det en helgdag. Internationella kvinnodagen instiftades redan 1910 vid den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen på initiativ av Clara Zetkin, vilket betyder att det till och med är 100-årsjubileum. Men personligen vet jag inte om det är något att fira. Jag har nämligen hört talas om att flera aktiviteter, för att fira dagen, arrangeras i otillgängliga lokaler runt om i vårt avlånga land.

Det är ju löjligt. Kvinnor och män firar den internationella kvinnodagen, man arbetar för att ta bort ojämställdhet och diskriminering. Och så firar genom att vara i lokaler och ha en verksamhet som utestängs synsvaga, rörelsehindrade och hörselskadade.

Undersökningar som gjorts av exempelvis handikappolitiska Utredningsinstitutet visar att kvinnor med funktionsnedsättning oftare blir utsatta för våld än kvinnor utan en funktionsnedsättning. Det bordet betyda att Sveriges kvinnojourer arbetar extra intensivt med att hjälpa kvinnor med funktionsnedsättningar. Men tyvärr är det inte så. Undersökningar som gjorts i projektet "Dubellt Utsatt" vid Utvecklingscentrum i Göteborg har kommit fram till att tillgängligheten till kvinnojourers skyddade boenden är mycket dåliga och kunskapen kring individer med en funktionsnedsättnings behov är dålig bland dem som arbetar inom landets kvinnojourer. En kvinna som blir slagen kan söka skydd på en kvinnojour. Men hur ska hon ta sig dit om hon exempelvis inte kan gå? Hur ska hon komma in om jouren ligger på andra våningen och saknar hiss? Hur ska hon kunna bo i ett skyddat boende om det inte finns en tillgänglig toallet? Hur ska hon överhuvudtaget kunna fira den Internationella kvinnodagen när hon inte får komma in?

Jag förstår inte varför en rullstol måste vara en stol med fyra hjul. Dagens rullstolar är både snyggare, lättare och bättre på många sätt i jämförelse med gamla, tunga och fula stolar från förr. Det har hänt en hel del. Men jag förstår ändå inte varför produktutvecklare och uppfinnare inom Etac, Panthera och Permobil inte gjort mer. Varför har ingen exempelvis gjort en svävande variant? Skulle rullstolen flyga försvinner ju också mycket besvär från trappor och annan otillgänglighet. Det borde finnas mer valmöjligheter i färger och olika modeller. Tänk om man varje dag kunde välja stil på rullstolen utifrån humör, vilka kläder man sätter på sig och om det är vanlig arbetsdag eller dags för fest. Tänk om hjälpmedlet påminde om ett vackert smycke eller ett trendigt klädesplagg, kanske som en naturlig del av rullstolsanvändarens kropp.

Jag vill ”pimp my wheelchair”. Ordet pimpa betyder att man snofsar till något, kryddar det gråa och tråkiga med färger, glitter och glamour. Gärna något extremt och riktigt annorlunda. Jag röstar på allt från fartränder och tofsar till bling-bling. Alla som åker till Göteborg den 18 mars bör ta med sig målarfärger, färgglada ekrar, sprayfärger och klistermärken och ett rosa tyg till dynan. Mellan klockan 14.00-17.00, på adressen Olof Palmes plats 3, arrangeras en rullstolsmekar-eftermiddag med Pomona assistans och 3v-hif där alla rullstolsanvändare får hjälp att göra sin rullstol så fräck och snygg som möjligt.

De Göranssonska stiftelserna har använt över 240 miljoner för att bygga den nya multiarenan i Sandviken där Saik spelar inomhusbandy och melodifestivalen nyligen arrangerades. Det har lagts ner mycket tid på arenans arkitektur och inredning men i flera fall har tillgängligheten glömts bort. När Sveriges största innomhusarena invigdes i maj förra året visade det sig att Boverkets byggnormer uppfylls bara halvbra. Det som skulle bli Sandvikens stolthet har mest kantats av problem, allt från biljettsystemtrassel och interna strider om ledarskapet till taket som kanske inte håller på grund av snö och bristande tillgänglighet.

För några dagar sedan avslöjade lokaltidningarna Arbetarbladet och Gefle Dagblad att de Göranssonska stiftelserna putsar in ännu mer pengar. De som trodde att pengarna ska användas för att exempelvis åtgärda tillgänglighetsbrister har fel. Totalt lägger man en budget på 300 000 kronor för konstnärliga utsmyckningar. Alla yrkesverksamma konstnärer får skicka in förslag fram tills den 19 april, och sedan väljs ett vinnande bidrag ut. Eftersom jag driver ett eget företag, har F-skattsedel och anser mig själv mycket konstnärlig så borde jag få vara med. Jag har flera förslag som jag gärna delar med mig via min blogg. Nu håller jag tummarna och hoppas att jag vinner.

När jag tittar ut genom mitt fönster är det svårt att förstå. Samtidigt som allt är kallt och vitt är det drygt 22 dagar kvar till allsvensk fotbollspremiär. Ifjol stod AIK som guldmedaljörer. Men det som räknas för mig, som Gefle IF supporter, är sommarens hemmamatch mellan GIF och AIK där Gävlelaget vann med 1-0. Naturligtvis satt jag på Strömvallens tillgängliga handikappläktare och hejade på Gefle IF. Generellt är tillgängligheten riktigt bra på Strömvallen, men det finns ett problem.



Den tillgängliga läktaren står vid fotbollsplanens ena kortsida, mittemot bortaklacken där närmare 2000 AIK-supportrar hoppade i takt till en ramsa. Intill långsidorna var den gamla träläktaren från 1923 mer eller mindre full med publik på den ena sidan och från den andra långsidan hördes GIF-supportrar på ståplatsläktaren. Strax innan matchen börjar sätter jag mig tillrätta i rullstolen på handikappläktaren, nu gäller det, heja GIF! Men så vrider jag huvudet lite åt höger och upptäcker en rullstolsburen man som sitter några centimeter bredvid mig. Mannen hade en sjal runt halsen med AIK-loggan och jag såg tydligt att han inte var GIF-supporter. Frågan är om jag ska behöva stå ut med det här? Att under hela matchen tvingas sitta bredvid en AIK-huligan. Alla andra supportrar försöker man hålla så långt borta från varandra som möjligt i olika läktarsektioner, men jag ska stå ut med att sitta några centimeter från "fienden". Jag förstår inte varför? Om den rullstolsanvändande AIK-aren återkommer i sommar kan ni räkna med lite kravaller på handikappläktaren. Vilka säkerhetsrutiner finns det på Strömvallen om jag skulle kasta ett däck?

Du som tar dig fram med gummisulor på skorna kan välja och sitta vart du vill. Jag, med mina gummidäck, får bara se fotboll från kortsidan. Strömvallen är tillgänglig till den tillgängliga handikappläktaren, men inget mer. Naturligtvis kan jag, ur mitt rullstolsperspektiv, inte kräva att exakt alla läktarsektioner anpassas och till hundra procent görs användbara även för mig. Men jag försöker alltid se möjligheterna istället för att djupdyka i problem så kanske några takliftar, svävande/flygande rullstolar eller lyftkranar är lösningen? Nej, även jag inser det omöjliga. Det går inte att kräva att alla läktarplatser fungerar för mig. Jag kräver dock en valmöjlighet.

När Gävles kommunpolitiker i april ska bestämma sig för en ny läktare som arkitektkontoret Swecos tagit fram i samarbete med Gävlefastigheter håller jag tummarna för att alla tänker på tillgängligheten. Om det byggs en ny huvudläktare i trä med 3 000 sittplatser utmed Strömvallens norra långsida mot Gavleån hoppas jag i alla fall att ett tiotal platser fungerar för rullstolsanvändare. Kanske får även jag välja om jag vill se fotboll från kort- eller långsidan från och med 2014. Om byggplanerna håller och läktaren blir klar kanske jag till och med slipper sitta bredvid AIK-aren.

Det var nog 2004 som jag hörde talas om syntolkad porrfilm första gången. Många minns säkert Jonas Frankssons populära teveprogram "CP-magasinet" som verkligen testade gränserna för vad god tillgänglighet och ett gott bemötande egentligen är. Några medlemmar från föreningen Unga Synskadade satte sig i en biograf tillsammans med en tolk som detaljerat beskrev det som visades på filmduken. Målsättningen var att även synskadade skulle ha rätt att bilda sig en egen uppfattning om porr.

Från och med deltävlingen i Scandinavium får synskadade även möjlighet att bilda sig en bättre uppfattning om melodifestivalen. Efter allt fokus på melodifestivalen i min blogg under förra veckan lovade jag att inte nämna ordet "melodifestival" på mycket länge. Mitt löfte höll bara i några dagar. När jag hörde talas om att den tredje deltävlingen, som avgörs i Göteborg, syntolkas kunde jag naturligtvis inte låta bli att skriva om det fantastiskt positiva initiativet. Vad jag vet är det första gången i Melodifestivalens historia som den musikaliska tävlingen syntolkas. Troligtvis blir det nu äntligen rätt låt som vinner eftersom fler ges rättvisare möjligheter att rösta.

Den som läst mitt tidigare blogginlägg där Marita Pettersson, från Autism- och Aspergerföreningen Gävleborg, skriver om tillgänglighetsfrågan ur sitt perspektiv förstår att det mer eller mindre är omöjligt att göra allt 100 procent tillgängligt för exakt alla. Om jag dock främst fokuserar på tillgängligheten för synskadade, hörselskadade och rörelsehindrade (som är mitt huvudfokus på denna blogg), ger jag festivalcirkusen ett riktigt bra betyg. Tillgängligheten är briljant i Göransson arena. Jag var där på fredagskvällens generalrepetition igår.


Via ett naturligt gångstråk tar publiken sig in i arenan. Det finns inga trappor och nivåskillnader så långt ögat kan nå. Arenan är utrustad med hörselslinga och det finns tydlig skylltning till tillgängliga toaletter. Som passiv publik tar man sig enkelt fram nära scenen. Om en rullstolsburen tar sig upp på scenen och kan vara aktiv är däremot osäkert. En mängd företag, melodifestivalens sponsorer, visar upp sig. Alla företagsmontrar är tillgängliga och användbara utom SJs där man måste kliva upp för ett rejält trappsteg innan man når de interaktiva datorerna. Konstigt nog blir jag inte förvånad. Eftersom SJ utestänger rörelsehindrade från sina tåg fram tills maj är de nog inte intresserade av att inbjuda rörelsehindrade till sin utställningsmonter heller.

































Efter ett melodifestivalgenrep krävs självklart en efterfest. Festivlatältet på Jerntorget i centrala Sandviken erbjuder underhållning med diverse musikaliska inslag mer eller mindre dygnet runt. Personligen prioriterar jag naturligtvis att prova den tillgängliga toaletten strax utanför tältet istället för att lyssna på Idoltvåan Calle Kristiansson.

Melodifestivalen består av många musikaliska bidrag. Tack vare att antalet deltävlingar är många blir det ett brett och underhållande utbud av olika musikaliska stilar och artister. Tyvärr representerar ingen funkis-perspektivet. Och det är synd eftersom jag är övertygad om att förståelsen för fukisar, och attityden bland ickefunkisar, förändras när en hörselskadad, synsvag eller rörelsehindrad syns och hörs på ett naturligt sätt i samhället. Jag har ännu inte hört Sandvikendeltävlingens bidrag. Låtarna och artisterna är säkert jättebra, men personligen tror jag att det skulle bli ännu bättre om det även låter så här.... (klicka på bilden)

http://www.madodds.com/
Tack Björn för tipset.






I dag delar jag med glädje ut en guldstjärna till det socialdemokratiska kommunalrådet Monica Jacobsson i Sandviken. Hon tog tag i toalettproblemet vid festivaltältet på Jerntorget. På sin Facebook-sida skrev hon följande omkring klockan 17.00:
- En tillgänglig toalett har eller ska sättas upp under dagen har jag fått besked om.





Det är alltid roligt att få kommentarer på min blogg och de senaste dagarna har jag bokstavligen bombarderats. Ett mail berörde extra. Det gav mig en rejäl tankeställare om hur komplicerad tillgänglighetsfrågan är. Och det glädjer mig att ha fått tillåtelsen av Marita Pettersson att publicera mailet:

Ur våra medlemmars perspektiv är Sandviken inte tillgängligt överhuvudtaget, när inget är sig likt. Har man ett socialt handikapp och har en annorlunda perception så kan det bli outhärdligt. Ett exempel: Min son som är 13 tycker om att gå på biblioteket, men denna vecka hoppar vi över det för det skulle vara alldeles för många nya intryck så att han inte kan sova på natten sen. Inatt vaknade han pga. de spelade hög musik från stan. Jag hörde också detta men kunde ju förstå var musiken kom ifrån och sova vidare. Att ha en funktionsnedsättning inom Autismspektrat är inte lätt.

Tack för ordet!
Marita Pettersson/representant Autism-och Aspergerföreningen Gävleborg

Min bevakning av melodifestivalen fortsätter. I dag satte jag på mig tillgänglighetsglasögonen och gick ut på Sandvikens gator och torg. Mitt mål var att få svar på frågan - är melodifestivalen tillgänglig för alla?


Hela bruket är bokstavligen nerklottrat
av glitter och festivalrosa. Det händer saker
överallt och alla Sandvikenbor är mer eller
mindre inblandade i melodifestivalcirkusen.


Jag är dock mycket besviken eftersom
Sandvikens kommun inte tänkt på de
funktionshindrade. Det är pinsamt att
hela Sverige ska behöva se en kommun
som väljer att inte behandla alla lika.






Utanför festivaltältet på Jerntorget står många toaletter, men ingen är anpassad och användbar för mig i rullstol. Det saknas automatiska dörröppnare och möjligheten för en synsvag eller blind är minimal eftersom det finns få naturliga ledstråk. Det finns ingen hörselslinga och.... ja, det är många brister både här och där. Jag undrar om Sandvikens kommun räknar med att alla med en funktionsnedsättning stannar hemma och bara tar del av festligheterna via tevesoffan? Kan det vara så att hela arrangemanget utestänger de funktionsnedsatta? Jag borde kanske ta kontakt med diskrimineringsombudsmannen......

Det är tragiskt. Krig är aldrig roligt och när soldater dör är det hemskt. Det spelar ingen roll vilket land det handlar om. Det är alltid lika illa. Men när krigsnyheter pumpas ut i mediabruset blir jag sällan berörd. Naturligtvis inser jag det tragiska, men krigshistorierna utspelas alltid i ett avlägset hörn av världen dit jag inte har någon personlig rellation. Kanske är jag en av alla avtrubbade? Men så inträffar något som vänder upp och ner på allt. Två svenska män har stupat i ett krig i Afghanistan. Och plötsligt får ord som "soldat" och "krig" en helt ny innebörd. Det har hänt förr att vårt neutrala land krigar med soldater som dör, men det känns ändå overkligt.

Jag vill verkligen vara tydlig och poängtera att det som hänt är grymt tragiskt. Men trots allt tråkigt med denna nyhet kan jag, när det gäller tillgänglighetsfrågan, se en positiv möjlighet. Om vi går mot en trend där Sverige blir allt mer aktiv i världens alla krig får vi samtidigt ett tillgängligare samhälle. Nu undrar du hur jag får ihop det här, men det är enkelt. Alla som har den minsta kunskapen kring tillgänglighetsfrågor vet att USA är en föregångare. Jag ljuger nog inte om jag till och med utnämner USA som världens mest tillgängliga land. Och vet du varför? De organisationer som under många år arbetat hårt för att få stränga diskrimineringslagar och ett tillgängligt amerikanskt samhälle består till stora delar av skadade krigsveteraner. Sverige och svenskarna har en förmåga att efterlikna USA. Kanske kan vi en dag betrakta oss som grannländer på varsin sida om Atlanten? Om Sveriges "krigstrend" håller i sig kan vi hoppas på en tillgänglighetsrevolution om några år. Sverige får massor av krigsskadade män och kvinnor som kämpat för sitt land och hyllas som hjältar. Halta och lytta som saknar en kroppsdel här och där eller tar sig fram i rullstol organiserar sig. Tillsammans bildar de en stark opinion som
tvingar myndigheter, landsting, kommuner och regeringen att ta sitt ansvar och göra landet Sverige tillgängligt och användbart för alla sina hjältar. Och så blir vi plötsligt ett "mini-USA" även i tillgänglighetsfrågan.

Du som följer min blogg vet att den handlar om tillgänglighet- och bemötandefrågor. Jag är alltid på jakt efter både positiva och negativa nyheter i ämnet. Då och då lägger jag till och med näsan i blöt och kommer med ett personligt inlägg i debatten. Paralellt med mitt arbete som tillgänglighetskonsult och föreläsare i tillgänglighet- och bemötandefrågor, arbetar jag med att hitta saker att blogga om. Oftast finns det gott om saker att ta upp, men då och då kan en kombination av nyhetstorka och att mina idéer tar slut göra det svårt. För att detta ska bli en levande och innehållsrik blogg är jag därför tacksam om ni läsare kommer med tips. Gör som Maria Svensson i Lidköping och skicka ett mail med någon läsvärt. Marias tips handlar om Mariestads kommun som bestämt att man ska avveckla tillgänglighetsrådet i dess nuvarande form.

http://www.sr.se/skaraborg/nyheter/artikel.asp?artikel=3418637

P4 Skaraborg.