Vad tycker Sverigedemokraterna?
Eftersom Sverigedemokraternas odemokratiska och rasistiska politik inte intresserar mig väljer jag att strunta i partiledarens tal. Jag är även totalt ointresserad av att få deras svar på mina funktionshinderpolitiska frågor.
Vad tycker SDR och Autism- och Aspergerförbundet?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad förbundsordförande i Sveriges dövas riksförbund Hanna Sejlitz tycker om diskrimineringslagen. Här hittar du även ett svar från Autism- och aspergerförbundets förbundsjurist Hanna Jarvad. Jag har gjort korta intervjuer med dem och de svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i deras svar och klistrat in här i bloggen.
Hanna Sejlitz, förbundsordsförande Sveriges dövas riksförbund
Lagen är viktig men tyvärr är den för svag med alldeles för många undantag och skälighetsprincipen. Jag ser också en tendens till att man hänvisar till lagstiftningen i diskussion om olika frågor om människors rättigheter - tex tolk för döva och hörselskadade trots att det är oklart om lagen verkligen täcker detta. Sedan är det svårt för enskilda att få rätt med stöd av lagen när Diskrimineringsombudsmannen lägger ner nästan alla anmälda fall.
Hanna Jarvad, förbundsjurist Autism- och Aspergerförbundet
Autism- och Aspergerförbundet tycker att det är bra att förbud mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet har införts, men anser att reglerna har alltför många begränsningar. Dels är det olyckligt att det finns områden av samhället som inte omfattas av reglerna om bristande tillgänglighet och dels gör skälighetsrekvisitet att tillämpningen av förbudet blir begränsad. I många situationer där det förekommer bristande tillgänglighet för personer med autism är det därför ändå inte fråga om diskriminering, vilket gör att man inte kan få rätt till varken ersättning eller upprättelse. Möjligheterna att få sin sak prövad när man anser sig ha blivit diskriminerad måste också öka. Diskrimineringsombudsmannen tar sig bara an en bråkdel av alla fall som kommer in. Att driva ärendet själv, med risk för att behöva stå för motpartens rättegångskostnader, är oftast inte aktuellt. De initiativ som civilsamhället tagit i form av föreningar och byråer som driver diskrimineringsfall är vällovligt men troligen ingen hållbar lösning i längden för att driva praxis framåt, eftersom dessa ofta bara kan driva ärenden som småmål med låga ersättningar. Det behövs en stärkt rätt till rättshjälp eller annan ersättning för ombudskostnader alternativt ett helt annat förfarande för prövning av diskrimineringsfall.
Vad tycker Kristdemokraterna?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Kristdemokraterna tycker om diskrimineringslagen. Det är Emma Henriksson, riksdagsledamot och Kristdemokraternas 2:e vice partiordförande som svarat. Jag har även fått svar från Kristdemokraternas David Lega, kommunalråd i Göteborg. Jag har gjort två korta intervjuer och de svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
Emma Henriksson, riksdagsledamot och Kristdemokraternas 2:e vice partiordförande
Hej Lars-Göran!
Lagstiftningen är en viktig del för att komma tillrätta med diskriminering men inte tillräcklig. Det behövs också ett aktivt kunskapsarbete för att öka medvetenheten i hela samhället om vad bristande tillgänglighet innebär.
Mvh Emma Henriksson
Lagstiftningen är en viktig del för att komma tillrätta med diskriminering men inte tillräcklig. Det behövs också ett aktivt kunskapsarbete för att öka medvetenheten i hela samhället om vad bristande tillgänglighet innebär.
Mvh Emma Henriksson
David Lega, kommunalråd i Göteborg
Hej Lars-Göran!
Jag har varit många gånger i Visby, inte minst i samband med Almedalsveckan och kan konstatera att det finns många mycket gamla och otillgängliga lokaler. De är svåra att anpassa, om det ens är möjligt, men samtidigt finns det många som gör sitt allra bästa för att lösa de situationer som kan uppstå på grund av otillgängligheten. Jag tror att man måste se att olika aktörer har olika förutsättningar. En kafeägare i Visby har knappast samma förutsättningar som, låt säga, SJ. Jag har därför varit skeptisk till en lag som betraktar otillgänglighet som diskriminering. Det är alldeles för trubbigt och riskerar att slå fel mot mindre aktörer. Jag tror att det hade varit bättre om man kunde uppmuntra tillgänglighet istället för att straffa otillgänglighet, och se det utifrån enskilda aktörers olika förutsättningar.
Nu finns lagen på plats, och jag följer med intresse hur domstolarna ska hantera den framöver.
David Lega
Vad tycker Jesper, Sven och Bengt?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad sångaren, skådespelaren och komikern Jesper Odelberg tycker om diskrimineringslagen. De flitiga Facebook- och bloggdebattörerna och rättighetspolitiska oppinionsbildarna Sven Aivert och Bengt Silfverstrand har också svarat. Jag har gjort korta intervjuer med dem och de svarade via Facebook. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i deras svar och klistrat in här i bloggen.
Jesper Odelberg
- Den är alldeles för tandlös och helt värdelös. Mig veterligen så har bara ett ärende prövats i domstol. Det tycker jag är för jävligt!
Sven Aivert
- Lagen och DO fyller ingen som helst funktions så länge det är DO som bestämmer vad dom skall driva eftersom dom inte ens driver helt uppenbara fall av diskriminering utan bara hänvisar till att vi själva skall driva det via civilrättsliga fall. Jag har helt slutat att anmäla eftersom jag hela tiden får svaret att det får du själv driva via domstolens civilrättsliga mål.
Bengt Silfverstrand
- Länkar till min ledare om saken i ETC Malmö.
Vad tycker Socialdemokraterna?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Socialdemokraterna tycker om diskrimineringslagen. Det är Eva-Lena Jansson (S), riksdagsledamot från Örebro län och ledamot i Arbetsmarknadsutskottet som svarat. Jag har gjort en kort intervju och hon svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
Eva-Lena Jansson (S), Riksdagsledamot, Örebro län
Ledamot, Arbetsmarknadsutskottet
Ledamot, Arbetsmarknadsutskottet
Hej Lars-Göran
Här kommer mitt svar på din fråga:
Diskrimineringslagen utvidgning om bristande tillgänglighet är dessvärre omgärdad av en rad undantag. Något som också DO påpekade vid sitt besök hos arbetsmarknadsutskottet den 12 februari 2015. Socialdemokraterna framförde följande i sin reservation vid införandet ”att det är principiellt fel att undanta en så stor andel av de företag som tillhandahåller varor och tjänster helt från lagstiftningen. Det innebär ju faktiskt att man godtar diskriminering om företaget har färre än tio anställda. Detta är orimligt.”
Som jag ser det kvarstår vår uppfattning. Regeringen har via ansvarigt statsråd Alice Bah Kuhnke redogjort för att man ska att se över hur diskrimineringslagens skydd mot bristande tillgänglighet kan stärkas ytterligare. Något som Socialdemokraterna självklart står bakom.
Det finns all anledning för oss att följa de fall som nu anmälts och blir föremål för prövning för att se om intentionerna bakom lagen får genomslag. Jag kommer inte att delta vid årets Almedalsvecka så jag får önska dig en trevlig sommar så här istället.
Vänliga hälsningar
Eva-Lena Jansson (S)
Här kommer mitt svar på din fråga:
Diskrimineringslagen utvidgning om bristande tillgänglighet är dessvärre omgärdad av en rad undantag. Något som också DO påpekade vid sitt besök hos arbetsmarknadsutskottet den 12 februari 2015. Socialdemokraterna framförde följande i sin reservation vid införandet ”att det är principiellt fel att undanta en så stor andel av de företag som tillhandahåller varor och tjänster helt från lagstiftningen. Det innebär ju faktiskt att man godtar diskriminering om företaget har färre än tio anställda. Detta är orimligt.”
Som jag ser det kvarstår vår uppfattning. Regeringen har via ansvarigt statsråd Alice Bah Kuhnke redogjort för att man ska att se över hur diskrimineringslagens skydd mot bristande tillgänglighet kan stärkas ytterligare. Något som Socialdemokraterna självklart står bakom.
Det finns all anledning för oss att följa de fall som nu anmälts och blir föremål för prövning för att se om intentionerna bakom lagen får genomslag. Jag kommer inte att delta vid årets Almedalsvecka så jag får önska dig en trevlig sommar så här istället.
Vänliga hälsningar
Eva-Lena Jansson (S)
Vad tycker MFD och Reumatikerförbundet?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Myndigheten för delaktighet och Reumatikerförbundet tycker om diskrimineringslagen. Det är Malin Ekman Aldén, vikarierande generaldirektör och chef för Myndigheten för delaktighet, och Kristina Söderlund från Reumatikerförbundet som svarat. Jag har gjort två korta intervjuer och båda svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
Malin Ekman Aldén, vikarierande generaldirektör och chef för Myndigheten för delaktighet.
Hej. Jag jobbar som GD på myndigheten för delaktighet. Jag tycker diskrimineringsskyddet är central och en viktig markering från samhället att fysiska och andra hinder som hindrar människors delaktighet är lika allvarliga kränkningar som annat som man traditionellt kopplar till diskriminering. Jag ser också diskrimineringsskyddet som centralt för att förverkliga konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Om det är tillräckligt starkt eller omfattar rätt saker får rättsprocesser likt den som nu är igång avgöra. Jag tycker också erfarenheter från den som har behov av skyddet av en eller annan anledning är centralt för att utvärdera effektiviteten/ Malin
Kristina Söderlund, Politisk sakkunnig Reumatikerförbundet
Hej Göran
Många initiativ har tagits genom åren från olika regeringar och ett är den nationella handlingsplanen. När den utvärderades konstaterade vi i funktionshindersrörelsen att det perspektivskifte som riksdagen ville åstadkomma inom funktionshinderspolitiken inte fått genomslag. Regeringens funktionshinderspolitiska strategi för perioden 2011-2016 har samma övergripande mål som handlingsplanen och 22 strategiska myndigheter har själva fått formulera särskilda delmål som ska följas upp varje år av Myndigheten för delaktighet. Tyvärr ser vi inte så mycket resultat så fler initiativ behövs. Vi tycker att det är bra att lagstiftningen nu testas.
Det är även viktigt att lyfta in brister i tillgänglighet för flera grupper. Vi tänker då på dem med intellektuella funktionsnedsättningar. För dessa grupper kan till exempel bättre tillgänglighet för allmänheten bli ett hinder för dem. Att boka tider via nätet. Att knappa sig vidare i telefonbokningar osv.
Lycka till med dina initiativ. Tillsammans kan vi åstadkomma förändring. Ensam är inte stark.
Med vänliga hälsningar
Kristina Söderlund, Politisk sakkunnig Reumatikerförbundet
Många initiativ har tagits genom åren från olika regeringar och ett är den nationella handlingsplanen. När den utvärderades konstaterade vi i funktionshindersrörelsen att det perspektivskifte som riksdagen ville åstadkomma inom funktionshinderspolitiken inte fått genomslag. Regeringens funktionshinderspolitiska strategi för perioden 2011-2016 har samma övergripande mål som handlingsplanen och 22 strategiska myndigheter har själva fått formulera särskilda delmål som ska följas upp varje år av Myndigheten för delaktighet. Tyvärr ser vi inte så mycket resultat så fler initiativ behövs. Vi tycker att det är bra att lagstiftningen nu testas.
Det är även viktigt att lyfta in brister i tillgänglighet för flera grupper. Vi tänker då på dem med intellektuella funktionsnedsättningar. För dessa grupper kan till exempel bättre tillgänglighet för allmänheten bli ett hinder för dem. Att boka tider via nätet. Att knappa sig vidare i telefonbokningar osv.
Lycka till med dina initiativ. Tillsammans kan vi åstadkomma förändring. Ensam är inte stark.
Med vänliga hälsningar
Kristina Söderlund, Politisk sakkunnig Reumatikerförbundet
Vad tycker Centerpartiet?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Centerpartiet tycker om diskrimineringslagen. Det är Anders W Jonsson (C), riksdagsledamot, gruppledare och ledamot i Socialutskottet som svarat. Jag har gjort en kort intervju och han svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
Anders W Jonsson, Riksdagsledamot för Centerpartiet
Gruppledare, Ledamot av Socialutskottet
Gruppledare, Ledamot av Socialutskottet
”Vi ska ha ett samhälle som är tillgängligt för alla. Därför får inte funktionsnedsättning vara ett hinder för människor som vill utbilda sig, jobba, ha en aktiv fritid eller engagera sig i samhället. Centerpartiet stödjer lagen som trädde i kraft 2015 och som innebär att bristande tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ska vara grund för diskriminering.
Som med all ny lagstiftning är det viktigt att lagen följs upp för att säkerställa lagens syfte.”
Anders W Jonsson
Riksdagsledamot för Centerpartiet
Gruppledare
Ledamot av Socialutskottet
Som med all ny lagstiftning är det viktigt att lagen följs upp för att säkerställa lagens syfte.”
Anders W Jonsson
Riksdagsledamot för Centerpartiet
Gruppledare
Ledamot av Socialutskottet
Vad tycker RBU och Astma och Allergiförbundet?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad RBU - Riksförbundet för rörelsehindrade barn och ungdomar tycker. Det är förbundsordförande Maria Persdotter som svarat på frågan. I dag får du även veta vad Astma och Allergiförbundets ordförande Maritha Sedvallson och förbundets ombudsman Marie-Louise Luther tycker om diskrimineringslagen. Jag har gjort en kort intervju med dem och de svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i deras svar och klistrat in här i bloggen.
Maria Persdotter, Förbundsordförande RBU
Hej!
Här kommer svar från RBU:
Att bristande tillgänglighet numera är en diskrimineringsgrund är naturligtvis alldeles utmärkt – och nödvändigt. RBU är en av de organisationer som stridit för detta, bland annat genom att delta i torsdagsaktionen utanför Rosenbad. Men nu när det målet är uppnått känns det ändå inte bra. Diskrimineringsombudsmannens valhänta hantering visar på bristande kompetens och på vikten av att de fall som uppmärksammats också får en rättslig prövning. Därför är det bra att ett av de många anmälda fallen nu tas upp i domstol. Men vi tror ändå att det kommer att ta tid innan tillämpningen av den här lagen är på plats och fungerar som tänkt. Dessutom finns det en rad undantag i lagen och det kan göra att den blir urvattnad, men det återstår ännu att se. Tillgänglighet är också så mycket annat än enbart fysisk tillgänglighet och även här tror vi att det kommer att ta tid innan vi på riktigt kan tala om ett samhälle för alla.
Hälsningar Maria Persdotter
Här kommer svar från RBU:
Att bristande tillgänglighet numera är en diskrimineringsgrund är naturligtvis alldeles utmärkt – och nödvändigt. RBU är en av de organisationer som stridit för detta, bland annat genom att delta i torsdagsaktionen utanför Rosenbad. Men nu när det målet är uppnått känns det ändå inte bra. Diskrimineringsombudsmannens valhänta hantering visar på bristande kompetens och på vikten av att de fall som uppmärksammats också får en rättslig prövning. Därför är det bra att ett av de många anmälda fallen nu tas upp i domstol. Men vi tror ändå att det kommer att ta tid innan tillämpningen av den här lagen är på plats och fungerar som tänkt. Dessutom finns det en rad undantag i lagen och det kan göra att den blir urvattnad, men det återstår ännu att se. Tillgänglighet är också så mycket annat än enbart fysisk tillgänglighet och även här tror vi att det kommer att ta tid innan vi på riktigt kan tala om ett samhälle för alla.
Hälsningar Maria Persdotter
Förbundsordförande Maritha Sedvallson och ombudsman inomhusmiljö Marie-Louise Luther.
Hej,
När lagen om bristande tillgänglighet som diskriminering kom hade många förväntningar på den, även Astma- och Allergiförbundet och våra medlemmar med allergisjukdom. Tyvärr hade lagen från början flera undantag - bland annat omfattas inte bostäder och inte heller företag som har färre än tio anställda eller tillhandahåller varor och tjänster som går utöver de krav som ställs på tillgänglighet och användbarhet enligt Plan- och bygglagen. ( PBL omfattar för övrigt endast tillgänglighet för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga). Det gör att det exempelvis går att röka i flerbostadshus som är rökfria eftersom Hyreslagen tillåter det – men detta skapar otillgänglighet för personer som blir sjuka av andras tobaksrök ( se ny dom)
Bristande tillgänglighet enligt Diskrimineringslagen är i första hand ett komplement och en förstärkning till redan gällande lagar och regler som rör tillgänglighet. Den nya lagen ska i första hand alltså tillämpas inom områden där det redan finns lagar som regerar tillgänglighet, annars kan bara krav på enklare åtgärder komma i fråga. Men eftersom inte allergi räknas som en funktionsnedsättning enligt Plan- och Bygglagen och Miljöbalken endast kan tillämpas för personer som är något känsligare än normalt är det tveksamt vilka lagar som går att använda för personer som har allergisjukdom som medför en funktionsnedsättning. Vi kan tycka att det ändå borde gå att ställa krav som gäller rutiner för information om dofter/parfymer och pälsdjur, men eftersom dessa områden inte lagregleras (förutom enligt systematiskt arbetsmiljöarbete i Arbetsmiljölagen) så vet ingen säkert då praxis saknas. Förhoppningsvis kan Skollagen och Arbetsmiljölagen gå att tillämpa för personer med allergi som funktionsnedsättning, men det blir en tolkningsfråga i varje enskilt fall. Avsaknaden av praxis för tolkning av lagen är ett problem och DO har inte ännu drivit nästan några fall vidare. Det är svårt för många förbund att driva på för att få fram praxis (däribland Astma- och Allergiförbundet) som varken har egna jurister eller resurser att driva fall. Eventuellt kan föreningen Med lagen Som verktyg bidra till detta även om det tar tid och det inte finns så mycket resurser där heller.
PS Här finns en artikel med undertecknare som tycker lagen borde ändras;
Vänliga hälsningar
Maritha Sedvallson, Förbundsordförande
Marie-Louise Luther, Ombudsman inomhusmiljö
Astma- och Allergiförbundet
När lagen om bristande tillgänglighet som diskriminering kom hade många förväntningar på den, även Astma- och Allergiförbundet och våra medlemmar med allergisjukdom. Tyvärr hade lagen från början flera undantag - bland annat omfattas inte bostäder och inte heller företag som har färre än tio anställda eller tillhandahåller varor och tjänster som går utöver de krav som ställs på tillgänglighet och användbarhet enligt Plan- och bygglagen. ( PBL omfattar för övrigt endast tillgänglighet för personer med nedsatt rörelse- och orienteringsförmåga). Det gör att det exempelvis går att röka i flerbostadshus som är rökfria eftersom Hyreslagen tillåter det – men detta skapar otillgänglighet för personer som blir sjuka av andras tobaksrök ( se ny dom)
Bristande tillgänglighet enligt Diskrimineringslagen är i första hand ett komplement och en förstärkning till redan gällande lagar och regler som rör tillgänglighet. Den nya lagen ska i första hand alltså tillämpas inom områden där det redan finns lagar som regerar tillgänglighet, annars kan bara krav på enklare åtgärder komma i fråga. Men eftersom inte allergi räknas som en funktionsnedsättning enligt Plan- och Bygglagen och Miljöbalken endast kan tillämpas för personer som är något känsligare än normalt är det tveksamt vilka lagar som går att använda för personer som har allergisjukdom som medför en funktionsnedsättning. Vi kan tycka att det ändå borde gå att ställa krav som gäller rutiner för information om dofter/parfymer och pälsdjur, men eftersom dessa områden inte lagregleras (förutom enligt systematiskt arbetsmiljöarbete i Arbetsmiljölagen) så vet ingen säkert då praxis saknas. Förhoppningsvis kan Skollagen och Arbetsmiljölagen gå att tillämpa för personer med allergi som funktionsnedsättning, men det blir en tolkningsfråga i varje enskilt fall. Avsaknaden av praxis för tolkning av lagen är ett problem och DO har inte ännu drivit nästan några fall vidare. Det är svårt för många förbund att driva på för att få fram praxis (däribland Astma- och Allergiförbundet) som varken har egna jurister eller resurser att driva fall. Eventuellt kan föreningen Med lagen Som verktyg bidra till detta även om det tar tid och det inte finns så mycket resurser där heller.
PS Här finns en artikel med undertecknare som tycker lagen borde ändras;
Vänliga hälsningar
Maritha Sedvallson, Förbundsordförande
Marie-Louise Luther, Ombudsman inomhusmiljö
Astma- och Allergiförbundet
Vad tycker Liberalerna?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Liberalerna tycker om diskrimineringslagen. Det är Bengt Eliasson (L), riksdagsledamot som sitter i Socialutskottet och är partiets talesperson i funktionshinder-, psykiatri- och missbruksfrågor som svarat. Jag har gjort en kort intervju och han svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i svaret och klistrat in här i bloggen.
Bengt Eliasson (L) Riksdagsledamot
Kulturutskottet, Talesperson i Kultur-, Idrotts- och Mediefrågor
Socialutskottet, Talesperson i Funktionshinder-, Psykiatri- och Missbruksfrågor
Kulturutskottet, Talesperson i Kultur-, Idrotts- och Mediefrågor
Socialutskottet, Talesperson i Funktionshinder-, Psykiatri- och Missbruksfrågor
Hej Lars-Göran!
Jag tyckeratt det var en stor framgång när lagen kom på plats 2015, inte minst efter ett hårt arbete av vår minister Erik Ullenhag. I lagen finns det tyvärr, enligt min mening, en rad avväganden och kompromisser (läs undantag) som gör den alltför tandlös. Detta syns nu efter ett och ett halvt år i bruk på antalet anmälningar och ännu ingen domstolsförhandling. Jag tycker att man redan nu kan initiera en uppföljning och översyn för att skärpa lagen och tillämpningen.
Lagen är mycket viktig som en del i arbetet mot otillgänglighet och diskriminering. Arbetet går generellt alldeles för långsamt. Exempelvis är ju inte de sk ”enkelt avhjälpta hindren” lösta ännu och regeringen har aviserat att de kan tänka sig att lätta på byggkraven just inom tillgänglighetsområdet för att underlätta och förbilliga bostadsbyggandet. Något som vi vänder oss starkt emot.
När det gäller tillgängligheten i Almedalen skulle den gå att betydligt förbättra genom åtgärder från arrangörernas sida med transportsystem, ramper och mycket annat. Det finns som bekant väldigt många olika moderna, tekniska lösningar som kan hjälpa till vid sådana tillfälliga arrangemang i svåra miljöer. Det handlar om vilja, förståelse och nytänkande.
Med vänlig hälsning
Bengt
Jag tyckeratt det var en stor framgång när lagen kom på plats 2015, inte minst efter ett hårt arbete av vår minister Erik Ullenhag. I lagen finns det tyvärr, enligt min mening, en rad avväganden och kompromisser (läs undantag) som gör den alltför tandlös. Detta syns nu efter ett och ett halvt år i bruk på antalet anmälningar och ännu ingen domstolsförhandling. Jag tycker att man redan nu kan initiera en uppföljning och översyn för att skärpa lagen och tillämpningen.
Lagen är mycket viktig som en del i arbetet mot otillgänglighet och diskriminering. Arbetet går generellt alldeles för långsamt. Exempelvis är ju inte de sk ”enkelt avhjälpta hindren” lösta ännu och regeringen har aviserat att de kan tänka sig att lätta på byggkraven just inom tillgänglighetsområdet för att underlätta och förbilliga bostadsbyggandet. Något som vi vänder oss starkt emot.
När det gäller tillgängligheten i Almedalen skulle den gå att betydligt förbättra genom åtgärder från arrangörernas sida med transportsystem, ramper och mycket annat. Det finns som bekant väldigt många olika moderna, tekniska lösningar som kan hjälpa till vid sådana tillfälliga arrangemang i svåra miljöer. Det handlar om vilja, förståelse och nytänkande.
Med vänlig hälsning
Bengt
Vad tycker Boverket och Handikappförbunden?
Under årets Almedalenvecka har min blogg fokus på lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Om du fortsätter läsa i dagens blogginlägg får du veta vad Boverkets generaldirektör Janna Valik och Handikappförbundens ordförande Stig Nyman tycker om diskrimineringslagen. Jag har gjort en kort intervju med dem och de svarade via mail. Jag har inte gjort några redaktionella ändringar utan helt enkelt klippt ut texten i deras svar och klistrat in här i bloggen.
Boverkets generaldirektör Janna Valik
Hej!
Tack för ditt mail.
Så här tänker vi på Boverket: det borde vara en självklarhet att vi ska leva i ett samhälle som är både tillgängligt och användbart för alla. När det inte fungerar fullt ut, så är det bra att det finns lagar som reglerar det. Diskrimineringslagstiftning hjälper också till att på ett bra sätt väcka intresse för tillgänglighets- och användbarhetsfrågorna.
Med vänlig hälsning
Janna Valik
Tack för ditt mail.
Så här tänker vi på Boverket: det borde vara en självklarhet att vi ska leva i ett samhälle som är både tillgängligt och användbart för alla. När det inte fungerar fullt ut, så är det bra att det finns lagar som reglerar det. Diskrimineringslagstiftning hjälper också till att på ett bra sätt väcka intresse för tillgänglighets- och användbarhetsfrågorna.
Med vänlig hälsning
Janna Valik
Handikappförbundens ordförande Stig Nyman
Hej Lars-Göran,
Tack för ditt mail!
Mitt svar på frågan är att lagen är väl motiverad. En komplettering av svaret vill jag ge med en påminnelse om FN-konventionen och i sammanhanget behovet av universell utformning av samhället. FN-konventionen är en kombination av vision och ländernas ansvar att leva upp till dess innehåll.
Med hälsning
Stig Nyman
Tack för ditt mail!
Mitt svar på frågan är att lagen är väl motiverad. En komplettering av svaret vill jag ge med en påminnelse om FN-konventionen och i sammanhanget behovet av universell utformning av samhället. FN-konventionen är en kombination av vision och ländernas ansvar att leva upp till dess innehåll.
Med hälsning
Stig Nyman
Vad tycker du om diskrimineringslagen?
På måndag, den 4 juli, sitter jag på båten. Lämnar Nynäshamn bakom och lägger allt fokus på Visby under några dagar. Tack vare min kollega Johan Seige (läs mer om honom här) har jag någonstans att bo. Om årets Almedalsvecka blir som ifjol handlar det där med någonstans att bo bara om en säng för några timmars sömn varje dygn. De flesta timmar på dygnet ägnades åt att debattera funktionshinderfrågor med fokus på tillgänglighet och den nya lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering.
Jag har skickat följande brev till massor av beslutsfattare, ordförande, politiker, chefer och andra spännande människor i vårt avlånga land. Och många har svarat. Och alla svaren kommer du få under de kommande dagarna. Min blogg är från och med nu, och flera dagar frammåt, öppen för alla. Vill du besvara frågan "Vad tycker du om diskrimineringslagen?" behöver du bara skicka ett mail eller ringa mig, Ditt svar kommer då publiceras här i bloggen och eftersom bloggen har många läsare är det närmare tusen personer per dag som kan läsa det du tycker. Mitt brev, som jag skickat till väldigt många, ser ut så här:
Hej!
Mitt namn är Lars-Göran och jag arbetar med tillgänglighet och bemötandefrågor. Snart arrangeras årets Almedalsvecka i Visby och nu hoppas jag på att få din hjälp. Min önskan är att du svarar på en fråga, och att jag sedan får publicera ditt svar i min blogg ”Livet rullar vidare” under Almedalsveckan. Du kan besvara frågan med bara några ord i en eller två meningar, eller skriva en hel debattartikel/blogginlägg. Det är upp till dig att själv bestämma.
Här kommer frågan:
Sedan den 1 januari 2015 har diskrimineringslagen en ny diskrimineringsgrund. Nu för tiden kan otillgänglighet som utestänger personer med funktionsnedsättning betraktas som diskriminering. Inget ärende har ännu prövats i domstol men Diskrimineringsombudsmannen fick närmare 300 anmälningar under lagens första år. Nu i dagarna har Diskrimineringsombudsmannen aviserat att DO lämnat in den historiskt första anmälan till domstol. Funktionshinderorganisationen DHR var dock allra först genom att lämna in en anmälan till Gävle tingsrätt i januari i år. I detta ärende har de inledande förhandlingarna precis börjat.
Frågan är förstås… Vad tycker du om lagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering?
Avslutningsvis en kort presentation av mig.
Sedan 2007 driver jag företaget, och bloggen, ”Livet rullar vidare” efter att ha skrivit en bok med samma namn. Nästan dagligen hjälper jag kommuner, landsting, regioner, myndigheter, företag och föreningar att skapa tillväxt genom att göra verksamheter mer tillgängliga för fler. Jag får diverse inventeringsuppdrag och gör ett 30-tal utbildningar/föreläsningar runt om i landet per termin om tillgänglighet och bemötandefrågor. Den 1 januari 2015 kom den nya diskrimineringslagen och den 2 januari 2015 lämnade jag in en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen. Lokaltrafikens buss i Gävle där jag bor hade trapplift men chauffören hade ingen utbildning på att hantera den så jag kunde inte åka med. Diskrimineringsombudsmannen utredde mitt ärende under nästan ett års tid, kom fram till att jag kanske blivit diskriminerad men valde att lägga ner ärendet. Det är den anmälan som funktionshinderorganisationen DHR nu lämnat in till Gävle tingsrätt.
Hälsningar
Lars-Göran Wadén
http://www.livetrullarvidare.blogg.se
http://www.twitter.com/LGWaden
0707 - 66 24 09
Mitt namn är Lars-Göran och jag arbetar med tillgänglighet och bemötandefrågor. Snart arrangeras årets Almedalsvecka i Visby och nu hoppas jag på att få din hjälp. Min önskan är att du svarar på en fråga, och att jag sedan får publicera ditt svar i min blogg ”Livet rullar vidare” under Almedalsveckan. Du kan besvara frågan med bara några ord i en eller två meningar, eller skriva en hel debattartikel/blogginlägg. Det är upp till dig att själv bestämma.
Här kommer frågan:
Sedan den 1 januari 2015 har diskrimineringslagen en ny diskrimineringsgrund. Nu för tiden kan otillgänglighet som utestänger personer med funktionsnedsättning betraktas som diskriminering. Inget ärende har ännu prövats i domstol men Diskrimineringsombudsmannen fick närmare 300 anmälningar under lagens första år. Nu i dagarna har Diskrimineringsombudsmannen aviserat att DO lämnat in den historiskt första anmälan till domstol. Funktionshinderorganisationen DHR var dock allra först genom att lämna in en anmälan till Gävle tingsrätt i januari i år. I detta ärende har de inledande förhandlingarna precis börjat.
Frågan är förstås… Vad tycker du om lagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering?
Avslutningsvis en kort presentation av mig.
Sedan 2007 driver jag företaget, och bloggen, ”Livet rullar vidare” efter att ha skrivit en bok med samma namn. Nästan dagligen hjälper jag kommuner, landsting, regioner, myndigheter, företag och föreningar att skapa tillväxt genom att göra verksamheter mer tillgängliga för fler. Jag får diverse inventeringsuppdrag och gör ett 30-tal utbildningar/föreläsningar runt om i landet per termin om tillgänglighet och bemötandefrågor. Den 1 januari 2015 kom den nya diskrimineringslagen och den 2 januari 2015 lämnade jag in en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen. Lokaltrafikens buss i Gävle där jag bor hade trapplift men chauffören hade ingen utbildning på att hantera den så jag kunde inte åka med. Diskrimineringsombudsmannen utredde mitt ärende under nästan ett års tid, kom fram till att jag kanske blivit diskriminerad men valde att lägga ner ärendet. Det är den anmälan som funktionshinderorganisationen DHR nu lämnat in till Gävle tingsrätt.
Hälsningar
Lars-Göran Wadén
http://www.livetrullarvidare.blogg.se
http://www.twitter.com/LGWaden
0707 - 66 24 09
Almedalen är öppen för alla - inte för mig
Rubriken är från ifjol. En rubrik som människor jag möter kommer ihåg än i dag.
- Var det DU som anmälde Almedalsveckan för diskriminering? säger folk så fort de ser mig.
Personligen har jag aldrig varit med om ett större mediadrev och förhoppningsvis gav det en oppinionsbildande effekt. Min förhoppning är förstås att många aktörer som arrangerar seminarium, mingel, politikerdebatter och annat smått och gott under Almedalsveckan fick sig en tankeställare och att denna tanke lever vidare i år så fler väljer tillgänglighet före att utestänga på grund av otillgänglighet. Ett är i alla fall säkert. Under det senaste året har jag fått förmånen att resa runt i hela landet och dela med mig av min erfarenhet av att tre gånger anmäla otillgänglighet till Diskrimineringsombudsmannen. Jag har fått göra mängder av föreläsningar och fått förtroendet att ansvara för massor av utbildningar som spridit kunskap om lagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Klicka här eller på bilden och läs mer.
Nu vet du vad den nya lagen, och mina anmälningar, har inneburit för mig. Vill du veta vad Boverkets generaldirektör, Handikappförbundens ordförande, alla riksdagspartier och många, många fler tycker om diskrimineringslagen ska du följa min blogg de kommande Almedalen-dagarna.
Förra årets Almedalsvecka
Tänk vad tiden går fort. Det är redan ett år sedan som jag anmälde Almedalsveckan för diskriminering eftersom otillgänglighet utestängde mig från den ena politikerdebatten och minglet efter det andra. Det har nog aldrig pratats så mycket om tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning under en politikervecka i Visby som ifjol. Efter att Svenska Dagbladet uppmärksammat min anmälan tog det bara några timmar innan jag fick över 6 000 träffar på google när jag sökte på mitt namn och Visby. Mediauppmärksamheten blev enorm. Allt från TV4 och alla landets lokala morgontidningar till Rapport i Sveriges Televison och Aftonbladets morgonsoffa ville uppmärksamma att Almedalsveckan anmälts för diskriminering. Vill du se mer om vad jag "ställde till med" under förra årets Almedalsvecka rekomenderar jag att du läser bloggens alla inlägg från sommaren 2015. Ett exempel hittar du här:
Från och med nu förvandlas min blogg, som ifjol, till en Almedalen-blogg där jag kommer att berätta allt (och lite till) om mina dagar på ön. Förra året lyckades jag vända ut och in på tillgänglighetsfrågan rejält tack vare anmälan till Diskrimineringsombudsmannen. Nu får vi se vad som händer i år. Ett är i alla fall säkert, det kommer handla om lagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering. Jag har nämligen intervjuat massor med människor, allt från Boverkets generaldirektör och Handikappförbunden ordförande till samtliga riksdagspartier och.... många, många fler. Om du följer min blogg under kommande dagar får du veta vad de svarar på frågan "Vad tycker du om diskrimineringslagen?".
Almedalen 2016
Jag kan i dag avslöja att jag just nu arbetar för fullt med planeringen och förberedelser inför årets politikervecka i Visby. Än i dag pratar människor jag möter i mitt arbete med tillgänglighet- och bemötandefrågor om förra året då jag anmälde Almedalsveckan för diskriminering på grund av otillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Diskrimineringsombudsmannen lade ner anmälan efter två veckor men den mediala, och oppinionsbildande, effekten blev enorm. Jag googlade mitt namn och Visby och fick över 6 000 träffar. Det senaste året har jag rest runt i hela Sverige för att utbilda andra och berätta om min personliga erfarenhet av lagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering.
Nytt år, ett nytt Almedalen och nya utmaningar. Tidigare år har jag tänkt "DHR" och befunnit mig på ön med DHR-stadgar och DHR-ideologi som grund. I år är jag där i egenskap av tillgänglighetsrådgivaren och företagaren Lars-Göran Wadén. Tillsammans med min kollega Johan Seige ska en mängd möten med spännande personer genomföras. Självklart ska vi, som ifjol, även försöka hinna med så många seminarier, mingel och debatter som möjligt. Och se upp för när du minst anar det så dyker vi kanske upp på någon scen.
För mig kommer årets Almedalen handla en hel del om diskrimineringslagen. Jag har intervjuat närmare hundra personer och svaren får du läsa under Almedalsveckan här i min blogg. Jag har helt enkelt ställt frågan - Vad tycker du om den nya lagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering? Jag har fått svar från nästan alla. Om du fortsätter att följa min blogg får du bland annat veta vad Kultur- och Demokratiministern Alice Bah Kuhnke, Kristdemokraternas David Lega, Boverkets generaldirektör Janna Valik, Handikappförbundens ordförande Stig Nyman, Astma och Allergiförbundets ordförande Maritha Svedvallson och DO (Diskrimineringsombudsmannen) Agneta Broberg säger när jag ställer frågan. När jag tänker efter är det faktiskt hur fantastiskt kaxigt som helst att alla dessa människor (och många, många fler) vill svara och att jag får publicera svaren här i min blogg.
Ibland är det en bra dag
Ibland är det bra dagar. En sådan där dag när jag med hjälp av hjälpmedel och god tillgänglighet kan fira sportlov som alla andra. På måndag kommer en film som bevisar att några trappsteg inte behöver vara ett problem för rullstolsanvändare.
Det uppstår ständigt situationer där personer med funktionsnedsättning diskrimineras på grund av dåligt bemötande och otillgänglig miljö. Men då och då är det, tack vare hjälpmedel och tillgänglighetsåtgärder, bra dagar. Otillgänglighet diskriminerar. Men det som i hjärtat känns diskriminerande betraktas sällan som diskriminering i svensk lag. Om en kvinna inte får fika på ett kaffé bara på grund av sitt kön kan hon använda svensk lag och betrakta sig diskriminerad. Om jag utestängs från att fika på ett kaffé på grund av otillgänglighet måste kafféägaren har tio anställda eller fler för att jag ska kunna använda svensk lag och anse mig ha blivit diskriminerad.
Om ett bussbolag inte välkomnar en homosexuell att få åka kollektivtrafik kan personen använda svensk lag och betrakta sig diskriminerad. Om jag utestängs från en buss på grund av otillgänglighet måste jag först kunna bevisa att jag har en varaktig relation med bussbolaget innan jag får använda svensk diskrimineringslag. Om ett studieförbund arrangerar en studiecirkel och säger att inga kristna får vara med kan de personer som tror på sin Gud använda svensk diskrimineringslag och anmäla studieförbundet. Om jag utestängs från studiecirkeln på grund av otillgänglighet måste jag först kontrollera om studieförbundet äger lokalen där studiecirkeln arrangeras. Är det en annan fastighetsägare kan jag inte använda diskrimineringslagen.
Det var bara några exempel. Det finns många, många fler där hjärtat säger att situationen borde vara diskriminering samtidigt som svensk diskrimineringslag inte kan användas. För att ta upp fler exempel har jag med hjälp av http://www.kalealifts.com/sv/ spelat in tre filmer. De har tidigare publicerats i min blogg och jag använder dem ofta nu för tiden i mina föreläsningar. Nu kommer film nummer fyra. På måndag den 14 mars kommer ett bevis på att trots mycket otillgänglighet finns även guldkorn. Tack vare några enkla tillgänglighetsåtgärder kan jag exempelvis fira sportlov med min son.
De tidigare tre filmerna är:
Jobbmötet
Andra klassens medborgare
Klädbutiken
DO har tappat rollen...
Det har hänt en hel del efter att stämningsansökan lämnats till Gävle tingsrätt. Media har uppmärksammat anmälan rejält och jag har fått flera nya och spännande föreläsningsuppdrag. Personer med funktionsnedsättning tar kontakt med mig för att få råd och tips om hur diskrimineringslagen kan användas. Efter att DHR - Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder lämnat in stämningsansökan har DHR bland annat skapat en unik plats på Twitter som heter #diskfall1 där den senaste aktuella informationen i ärendet publiceras. Med rubriken "Outbildad förare leder till stämning för diskriminering" har även tidningen Bussmagasinet skrivit om att jag inte kunde åka buss den 2 januari 2015.
Det är många som pratar om detta just nu, det är många som har åsikter och det är många som uppmärksammar stämningsansökan på olika sätt. Många skriver i tidningar, pratar i radion eller syns i en teveruta. Men nu har även jag fått möjligheten att personligen få säga exakt vad jag tycker. I Neuroförbundets tidning Reflex, som publiceras idag ger jag en exklusiv insyn i min historia över hela händelseförloppet. Och jag kan förstås inte låta bli att ge kritik till Diskrimineringsombudsmannen, samtidigt som jag vill ge DHR en eloge eftersom de valt att driva frågan vidare till domstol.
Du kan läsa min krönika här:
Min krönika börjar så här:
När förbudet mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet infördes den första januari 2015 hördes många kritiska röster. Representanter från funktionshinderrörelsen, som enträget arbetat i över 20 år för att förverkliga en nya lag, kände sig uppgivna eftersom resultatet blev så tandlöst. Jag håller med om att lagen kryllar av undantag och skälighetsbedömningar vilket gör att den i många fall är värdelös. Samtidigt har jag rest runt i Sverige för att inspirera och uppmuntra personer med funktionsnedsättning att använda den. Efter att ha gjort en djupdykning bland paragraferna tyckte jag mig se ljusglimtar. Men när Diskrimineringsombudsmannen (DO) nu besvarat en av mina tre anmälningar verkar det som DO totalt tappat rollen att stå på de diskriminerades sida.
Diskrimineringsombudsmannen har fått kritik från många håll i både bloggar och tidningsartiklar.
Jag åker ofta buss
När kollektivtrafiken är tillgänglig åker jag ofta buss. Du som följer min blogg vet att jag reser mycket och gör olika uppdrag kring tillgänglighet- och bemötandefrågor runt om i landet. Oftast använder jag buss, tåg och ibland flyg. Men den 2 januari 2015 satte otillgänglighet bokstavligen käppar i mitt hjul. Bussen var utrustad med trapplift, men eftersom chauffören inte var utbildad på att hantera trappliften kunde jag inte åka med. Händelsen resulterade i en anmälan om diskriminering till Diskrimineringsombudsmannen. Och nu står jag inför en domstolsförhandling då Diskrimineringsombudsmannen valt att inte driva min anmälan samtidigt som DHR valt att testa lagen.
Den 27 januari 2016 lämnades stämningsansökan in till Gävle tingsrätt. Och i takt med att allt fler hör talas om att det nya tillägget i lagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering nu testas för första gången i Sverige, ökar min arbetsbelastning. Jag har aldrig fått så många kommentarer och förfrågningar som nu. Mitt Facebook- och Twitterkonto är kanaler i den sociala mediadjungeln som just nu är välbesökt. När det gäller min blogg har jag haft flera hundra läsare per dag. Många hör av sig med frågor om hur de kan använda diskrimineringslagen i sina privata ärenden, och jag hjälper alla som vill veta mer. Jag märker också att fler förfrågningar dyker upp där man vill att jag ska delta i utbildningar, kurser och konferenser för att dela med mig av min erfarenhet att använda diskrimineringslagen.
Stämningsansökan har uppmärksammats i media och i bloggar. Läs mer här:
Diskrimineringslagen testas för första gången
Tack vare DHR – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder kan det nya tillägget i diskrimineringslagen som betraktar otillgänglighet som diskriminering testas för första gången i svensk historia. DHR har beslutat att driva min diskrimineringsanmälan till domstol. Den 2 januari 2015 ville jag åka buss från Gävle för att hälsa på min bror i Österfärnebo. Bussen var utrustad med trapplift men eftersom chauffören inte var utbildad kunde han inte hantera trappliften och jag kunde inte åka med. Den enda information jag fick var att vänta på nästa buss, som skulle gå om två timmar. Den bussen skulle fungera för mig som använder rullstol.
Sedan den 1 januari 2015 finns ett nytt tillägg i diskrimineringslagen som gör att otillgänglighet som utestänger personer med funktionsnedsättning kan betraktas som diskriminering. Lagen har kritiserats av många för alla undantag och skälighetsbedömningar. Under 2015 har personer med funktionsnedsättning skickat in 300 anmälningar till Diskrimineringsombudsmannen om att de upplevt sig diskriminerad på grund av otillgänglighet men myndigheten har avskrivit de flesta. Ett 30-tal anmälningar har utretts av Diskrimineringsombudsmannen. Inget ärende har resulterat i förlikning eller domstolsbeslut.
En av de ärenden som Diskrimineringsombudsmannen utrett är min anmälan om att jag inte kunde åka buss. Jag kände mig diskriminerad på grund av otillgänglighet och menade att bussbolaget gjort fel som inte har utbildat sina chaufförer i att använda trappliften. När Diskrimineringsombudsmannen utrett frågan kom man fram till att jag kan ha blivit diskriminerad, att bussbolaget är ångerfull och beklagar det som hänt samt att bussbolaget lovat se över sina rutiner så det inte upprepas. Efter utredningen och detta konstaterande valde Diskrimineringsombudsmannen att lägga ner ärendet.
Eftersom jag kände mig diskriminerad på grund av otillgänglighet och menade att bussbolaget gjort fel blev jag förstås besviken när Diskrimineringsombudsmannen valde att inte driva min anmälan till domstol. Men tack vare DHR får jag nu en möjlighet till upprättelse. En stämningsansökan har idag inlämnats till Gävle tingsrätt.
Läs mer här:
Utbildning med Göteborgsavdelningen
16 personer från DHRs Göteborgsavdelning hade samlats på hotell Kusten för en helkväll, tisdagen den 29 september, för att lära sig mer om tillgänglighetsfrågan. Som representant i DHRs förbundsstyrelse var jag inbjuden att utbilda om tillägget i diskrimineringslagen som betraktar otillgänglighet som en ny form av diskriminering. Jag gick grundligt igenom lagens alla begrepp. Dess undantag och skälighetsbedömningar diskuterades vilt av en intresserad och engagerad publik. Självklart delade jag även med mig av mina personliga erfarenheter av att ha lämnat in tre anmälningar till diskrimineringsombudsmannen. Allt fokus låg på diskrimineringslagen, men det blev så att kvällen även handlade lite om FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, hur det på EU-nivå arbetas med tillgänglighetsfrågan och hur det går med Sveriges strategi för genomförandet av funktionshinderpolitiken.
ABFs Studiekommitté den 17/9-2015 - del 2
Fortsättning från igår...
Vi pratade om funktionshinderorganisationernas hemsidor. Många organisationer är på gång med nya och uppfräschade hemsidor. Vi diskuterade och kom fram till att det vore spännande om någon utvecklade en app och webbplats som automatiskt samlar nyheter från funktionshinderorganisationer. Ett verktyg som kontinuerligt, och automatiskt, uppdateras med ny information.
ABF vill att vi helst använder e-listor och redovisar studietimmar digitalt. Men om det inte går kan de gamla blanketterna förstås fortfarande användas. Om någon har svårt att fylla i blanketterna, på grund av exempelvis en funktionsnedsättning, är det okej att be någon annan att administrera deltagarlistorna.
Den 26-28 maj 2016 arrangeras "Ordet fritt 2016" i Göteborg. Carin Thurfjell har gått igenom konferenslokaler och Göteborgshotell för att försäkra sig om att de är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning. Hon säger att det ser bra ut, men representanter från funktionshinderorganisationerna som bor i Göteborg, blir tveksamma när de hör att arrangemanget ska genomföras på Folkets Hus. "Ordet fritt 2016" ska innehålla massor av seminarium och andra aktiviteter under rubriken "Motverka klassamhället och stärk folkbildningen". Konferensen vänder sig till alla ABFs medlems- och samarbetsorganisationer. Det förväntas komma omkring 1500 personer per dag. Just nu vill ABF ha programförslag och vi i Studiekommittén beslutade att skicka in ett förslag om att ett seminarium borde handla om ABFs arbete med studieförbundets tillgänglighetspolicy.
Behrang Miri avslutade dagen med en innehållsrik och lärorik utbildning om intersektionalitet, rasifieringsprocesser, postkolonialism och exotism. Han är nyligen anställd av ABF för att lyfta normkritiska perspektiv och arbeta med social mobilicering. Han gör strukturella och individuella analyser för att bekämpa orättvisor och diskriminering. Han vill bryta normer. Behrang Miri vill fokusera på segregationen istället för att prata om integration. Han tycker det är fel att prata om utanförskap utan vill hellre bekämpa innanförskapet.
