Livet rullar vidare

Jag har nu gjort en anmälan till DO (Diskrimineringsombudsmannen) eftersom kollektivtrafiken inte är användbar och tillgänglig för mig. Min funktionsnedsättning gör att jag använder en manuell rullstol och när bussbolaget använder otillgängliga bussar blir jag utestängd och känner mig diskriminerad. Anmälan postades idag (fredagen den 2 januari) vilket innebär att jag borde vara den första personen i Sverige som testar den nya lagstiftningen som betraktar otillgänglighet som diskriminering.

Det nya förbudet mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet trädde ikraft den 1 januari 2015. Efter mängder av år med utredningar, demonstrationer och diskussioner har Sverige äntligen en lag som gör att jag erkänns vara diskriminerad om mina rättigheter inte följs. Den nya lagen har många brister och undantag som i vissa fall gör den oanvändbar. Men i många andra fall ger lagen nya fantastiska möjligheter för personer med funktionsnedsättning att hävda sin rätt att få leva utifrån lika förutsättningar som alla andra. Så som jag tolkar lagen (läs mer här) måste åtgärder för tillgänglighet göras i exempelvis den fysiska miljön och när det gäller transporter. En person med funktionsnedsättning ska kunna ta sig ombord på och färdas med en buss eller annat transportmedel. Och eftersom det uppenbart inte fungerar så i Gävle har jag lämnat in en anmälan.

Fredagen den 2 januari 2015 ville jag åka buss. Jag är rullstolsanvändare men trodde inte det skulle ge mig problem eftersom jag uppfattade det som att samtliga bussar ska vara tillgängliga enligt X-trafiks hemsida. Buss nummer 49 kom i tid klockan 08.30 när jag stod och väntade vid busshållplatsen. Men när jag skulle gå ombord visade det sig att det inte fungerade. Bussen var utrustad med trapplift, men den kunde inte användas eftersom bussens chaufför sa att han inte hade någon utbildning på den.

Jag har körkort och bil, åker till och med färdtjänst ibland, men brukar ofta ändå använda kollektivtrafiken eftersom den generellt är tillgänglig och fungerar bra i Gävle. Jag vill kunna leva mitt liv utifrån samma förutsättningar som alla andra, och bussen är då och då ett perfekt alternativ. Fredagen den 2 janurai var frugans bil inlämnad på en verkstad och för att hon skulle kunna ta sig till sitt jobb hade hon tagit min bil. Inga problem, tänkte jag, och ställde mig vid busshållplatsen för att invänta buss nummer 49 för att åka till min bror.

Jag blev både ledsen och irriterad när busschaufförens enda råd till mig var att vänta på nästa buss. Busschauffören var dock vänlig, frågade om han kunde lyfta upp mig och rullstolen på något sätt och ringde en kollega för att få mer information. Busschaufförens trevliga attityd och hans försök att hjälpa mig gjorde att jag naturligtvis inte kunde bli arg på honom. Men jag förklarade att det inte var en bra idé att bära mig upp för alla trappor. Enligt chauffören skulle nästa buss vara en annan typ utan trappsteg. Men måste jag alltså stå här och vänta i nästan två timmar, frågade jag. Chauffören sa att han inte kunde göra mer och föreslog att jag gick in någonstans för att värma mig.

Jag gick därifrån och tog en annan buss hem. Det blev ingen resa till min bror eftersom jag inte hade någon lust att vänta i nästan två timmar. På hemvägen satt jag och funderade. Det kan inte vara rätt att X-Trafik utestänger mig från sin buss eftersom vi har en lagstiftning som betraktar otillgänglig kollektivtrafik som diskriminering. Chauffören hade berättat för mig att X-Trafik har någon form av dispans för att använda den otillgängliga bussen. Något sådant har jag aldrig hört talas om, någon sådan information finns inte på X-trafiks hemsida. Och det borde väl inte kunna finnas en dispans så X-Trafik kan utestänga mig på grund av otillgänglighet när det nu finns en lag i Sverige om att otillgänglig kollektivtrafik är diskriminering?

Jag har nu skickat in en anmälan till DO (Diskrimineringsombudsmannen) och väntar med spänning på ett svar. Alla anmälningar, inskickade och diarieförda hos DO, är offentliga handlingar så vill du ta del av vad jag skrivit behöver du bara ta kontakt med DO. Alla mina trogna bloggläsare kommer naturligtvis först informeras så fort DO ger mig ett svar. Samtidigt som jag nu skickat in min anmälan vill jag uppmana dig att göra detsamma. Ställs du inför otillgänglighet som ryms inom lagen tycker jag inte att du ska vara tyst, gå hem och bara slå näven i köksbordet. Använd lagen och skicka in en anmälan till DO.

Det finns flera handlingar som styrker att otillgänglig kollektivtrafik är fel. Regeringen har skrivit under FNs konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. I artiklarna 3 och 9 står det tydligt att otillgänglighet inte är okej. Det står bland annat att: ”För att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att leva oberoende och att fullt ut delta på alla livets områden, ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång på lika villkor som andra till den fysiska miljön, till transporter, till information och kommunikation...” osv... I Sveriges lag om kollektivtrafik (2010:1065) står det följande i kapitel ett, paragraf fyra: ”I lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik finns bestämmelser om hur kollektivtrafik ska anpassas med hänsyn till resenär med funktionshinder.”

I EU-förordningen om passagerares rättigheter vid busstransport står bland annat följande: ”Persontrafiktjänster med buss bör gagna allmänheten. Personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet, oavsett om orsaken utgörs av funktionsnedsättning, ålder eller andra faktorer, bör därför ha möjligheter att resa med buss som är jämförbara med andra medborgares. Personer med funktionshinder eller nedsatt rörlighet har samma rättigheter som andra medborgare med avseende på fri rörlighet, valfrihet och icke-diskriminering.”

Alla engagerade personer med en funktionsnedsättning gör dagligen fantastiska oppinionsbildande insattser. Den organiserade funktionshinderrörelsen likaså. Men vi arbetar oftast så hårt för att få våra rättigheter uppfyllda att vi glömmer slå oss på bröstet och inse att vi faktiskt gör skillnad. Utan att nu bli allt för kaxig kan jag inte låta bli att påstå att utan dig, mig och alla andra aktiva i funktionshinderrörelsen hade vi inte haft en ny diskrimineringslagstiftning som betraktar otillgänglighet som diskriminering från och med nästa år. Utan oss alla hade personer med funktionsnedsättning inte kunnat vara så delaktiga, ha assistans, få hjälpmedel, synas i arbetslivet och ta sig obehindrat fram tack vare god tillgänglighet.

 

Absolut är jag medveten om alla undantag i den kommande diskrimineringslagen som i vissa fall gör den allt för tam. Jag känner till besparingar och indragningar inom både hjälpmedel och assistans, att det naturligtvis kryllar av otillgängliga utomhus- och innomhusmiljöer och arbetslösheten är grymt hög bland personer med funktionsnedsättning. Men jag är samtidigt hundra procent säker på att om vi tillsammans inte varit så aktiva, påverkat beslutsfattare och arbetat med oppinionsbildning hade det varit betydligt sämmre.

 

Nästan dagligen kommer jag i kontakt med en nyhet om något som blivit bättre tack vare envist engagemang från funktionshinderrörelsen. Ett exempel från den senaste veckan är att Gävlerestaurangen Bilagan äntligen fått smisk på fingrarna och tvingats betala 25 000:-.Ett annat exempel är Boverkets beslut om att otillgängliga studentbostäder inte ska byggas. Både exemplen hade aldrig hänt om du, jag och alla andra inte engagerat oss i funktionshinderpolitiken. Nu står vi inför ett nytt år och jag ser fram emot 2015. På nyårsafton blir mitt nyårslöfte naturligtvis att fortsätta kampen och förbättra ännu mer. Jag hoppas att ditt nyårslöfte är detsamma.

idag, på FNs internationella dag för funktionshinderfrågor, arrangeras massor av aktiviteter runt om i världen för att lyfta frågor om personer med funktionsnedsättningar rättigheter. 15 procent av jordens befolkning har en funktionsnedsättning, och många diskrimineras av bl.a otillgänglighet. Personligen befinner jag mig idag i Bollnäs. DHR Gävleborgsdistriktet har beslutat att för första gången utdela ett tillgänglighetspris till någon person, verksamhet, förening eller kommun som gjort något extra bra för att förbättra tillgängligheten och därmed göra något mer attraktivt för fler. Årets tillgänglighetspris tilldelas S. Peterssons guldsmedsbutik i Bollnäs för sitt initiativ att bygga en fin och väl fungerande entré med ramp till sin butik. Ett beslut som också var en del i att guldsmedsbranchens organisation i somras utnämnde butiken till Årets Guldsmedsbutik.

 

De valarbetare som arbetade när jag besökte Kristdemokraterna var Margot Lundborg och Elisabeth Bjurbo. Det blir direkt ett minus eftersom Kristdemokraterna har ett rejält trappsteg in i valstugan vilket gör det omöjligt för en person som använder rullstol att komma in. När jag frågar Margot och Elisabeth om de har partimaterial i alternativa format vet de inte hur de skulle göra om det kom en döv person och vill prata i valstugan. De har inget partimaterial på lätt svenska och saknar information i punktskrift.

Margot säger att de serverar besökarna kaffe, vatten och saft. Hon är noga med att påpeka att kakorna är hembakade. När jag börjar prata om astmatiker och allergiker är båda överrens om att ingen får röka i valstugan. De är också eniga om att man som valarbetare ska tänka på att inte ha för mycket parfym. Enligt valarbetarna har Kristdemokraterna i Gävle medlemmar med synliga funktionsnedsättningar. Det går till och med att kryssa in en Kristdemokrat med funktionsnedsättning i kommunen eller landstinget. Min avslutningsfråga handlar om ifall valarbetarna vet hur Kristdemokraterna ställer sig i tillgänglighetsfrågan. Svaret blev ”Vi arbetar mycket för att fler handikappade att komma ut ut på arbetsmarknaden.”

En av de valarbetare som arbetade när jag besökte Socialdemokraterna var Gun Grimsen. Det blir direkt ett minus eftersom Socialdemokraterna har ett trappsteg på några centimeter in i valstugan vilket gör det totalt omöjligt för en person som använder rullstol att komma in. När jag frågar Gun om hon har partimaterial i alternativa format vet hon inte hur hon skulle göra om det kom en döv person och vill prata i valstugan. Hon har inget partimaterial på lätt svenska och saknar information i punktskrift.

Gunn säger att många stannar upp och äter av den godis hon serverar. När jag börjar prata om astmatiker och allergiker säger hon att ingen får röka i valstugan, men hon har tänkt på att inte ha för mycket parfym. Enligt valarbetaren har Socialdemokraterna i Gävle inga medlemmar med synliga funktionsnedsättningar och därför kan heller ingen kryssa in en Socialdemokratisk politiker med funktionsnedsättning i kommunen eller landstinget. Min avslutningsfråga handlar om ifall valarbetarna vet hur Socialdemokraterna ställer sig i tillgänglighetsfrågan. Svaret blev ”Jag tror inte att det står något i partiets program om tillgänglighetsfrågan.”

De valarbetare som arbetade när jag besökte Centerpartiet var Roland Ericsson och Eiran Cooper. Det blir direkt ett minus eftersom Centerpartiet har ett trappsteg in i valstugan vilket gör det omöjligt för en person som använder rullstol att komma in. När jag frågar Roland och Eiran om de har partimaterial i alternativa format tror dom att teckentolkad information finns på partiets hemsida. De visar upp partimaterial på lätt svenska, men saknar information i punktskrift.

Centerpartiet bjuder inte på något att äta eller dricka. När jag börjar prata om astmatiker och allergiker säger Roland att han sagt till personer röker att gå därifrån. Eiran säger att han alltid tänker på att inte ha för mycket parfym. Enligt valarbetarna har Centerpartiet i Gävle inga medlemmar med synliga funktionsnedsättningar och därför kan heller ingen kryssa in en Centerpartist med funktionsnedsättning i kommunen eller landstinget. Min avslutningsfråga handlar om ifall valarbetarna vet hur Centerpartiet ställer sig i tillgänglighetsfrågan. Svaret blev ”Vi är för valfrihet för individen, vi måste tänka mer på allas behov. Personer med funktionsnedsättning ska ges möjlighet att själva välja i alla samanhang.”

En av de valarbetare som arbetade när jag besökte Folkpartiet var Kenth Lövgren. Folkpartiet är det enda parti i Gävle som har ramp till valstugan. Rampen är liten, uppfyller inte laggrav på lutning, saknar avåkningsskydd och ledstång. Men där finns ändå en ramp vilket gör att en person som använder rullstol kan komma in. När jag frågar Kenth om de har partimaterial i alternativa format hänvisar han till partiets hemsida om det kommer en döv person och vill prata i valstugan. Han visar upp partimaterial på lätt svenska, saknar information i punktskrift men kan beställa hem det om jag vill.

Kenth serverar kaffe och fruk. När jag börjar prata om astmatiker och allergiker säger han att ingen får röka i valstugan, men Kenth har inte tänkt speciellt på att inte ha för mycket parfym på sig innan han gick till valstugan. Enligt valarbetaren har Folkpartiet i Gävle flera medlemmar med olika synliga funktionsnedsättningar och därför kan man kryssa in en Folkpartist med funktionsnedsättning i kommunen eller landstinget. Min avslutningsfråga handlar om ifall valarbetarna vet hur Folkpartiet ställer sig i tillgänglighetsfrågan. Svaret blev ”Vi arbetar intensivt vidare med funktionshinderpolitik i Bengt Westerbergs spår. I tillgänglighetsfrågan är det viktigt att tänka rätt från början vid nybyggnationer. Vår slogan är Ett samhälle för alla.”

Andreas bjuder besökarna på Kaffe, kakor och äpplen. Han säger att det inte är okej att röka i valstugan. När jag börjar prata om astmatiker och allergiker säger Andreas att han inte tänkte på det, men att han ändå inte har mycket parfym på sig. Enligt Andreas har Miljöpartiet i Gävle många medlemmar med olika synliga funktionsnedsättningar. Det går till och med att kryssa in en Miljöpartist med funktionsnedsättning i kommunen, landstinget eller riksdagen. Min avslutningsfråga handlar om ifall valarbetaren vet hur Miljöpartiet ställer sig i tillgänglighetsfrågan. Svaret blev ”Vi är det parti som driver tillgänglighetsfrågan för personer med funktionsnedsättning mycket mer än andra. Vi tycker också det är viktigt att man hjälper varandra.”

 

Ämnet spelar ingen roll. I DHR har vi många anställda och förtroendevalda med stor kompetens. Rättigheter för personer med funktionsnedsättning är intressanta att diskutera vare sig det handlar om arbetsmarknad, kultur och demokrati eller bostadsbyggande, media och hur tillväxt kan skapas genom ökad besöksnäring. Ett seminarium om exempelvis arbetsmarknaden ska naturligtvis inte bara handla om funktionshinderpolitik för att jag eller någon annan från DHR är med. Men lika naturligt som arbetsmarknaden diskuteras i form av skillnader mellan kön, satsningar på personer med kriminell bakgrund, svårigheter att få jobb på grund av ålder eller integrationsproblem borde personer med funktionsnedsättning naturligt vara med. Och detta gäller, som sagt, egentligen vilket ämne som helst. Detta blogginlägg blir därför startskottet för min kampanj "mer funktionshinderpolitik i Almedalen". Du som vill arrangera ett seminarium nästa år där även en person med funktionsnedsättningars rättigheter finns med behöver bara kontakta mig så lovar jag göra allt jag kan för att hjälpa till.

Jag har arbetat efter en strategi med tre delar. För det första - påverka genom sociala medier. Jag har bloggat, twittrat och varit på Facebook nästan dygnet runt. Tack vare # har nätet fyllts av #Funkpol. Flera konversationer har inletts då jag påpekat tillgänglighetsbrister. I två fall har organisationer, via Twitter, bjudit in mig till deras arrangemang. De har visat ett stort intresse av att ta del av mina åsikter och att de får framföra sina budskap till mig. Men när jag stått utanför de lokaler de varit i och inte kommit in på grund av trappsteg vid entrén, har de fått be om ursäkt och lovat att tänka på tillgängligheten nästa gång.

För det andra har jag stått utanför ett tiotal lokaler där intressanta seminarium arrangerats. Eftersom arrangören valt att genomföra seminariet i en lokal med trappor vid entrén har jag inte kommit in. Jag har då inte nöjt mig med att bli uppburen för trapporna eller bara gått därifrån. Jag har bett att få prata med någon ansvarig för seminariet, "bråkat" lite om att jag diskrimineras och utestängs samt lämnat ett brev från DHR som förklarar situationen vänligt men bestämt. Denna strategi har även använts vid samtal med ansvariga för ett trettiotal otillgängliga montrar.

För det tredje har jag deltagit som publik i ett tjugotal seminarium. Arrangemang som handlat om allt från arbetsmarknad, kultur och demokrati till bostadsbyggande, media och hur tillväxt kan skapas genom ökad besöksnäring. Jag har också varit på många arrangemang och seminarium som funktionshinderorganisationerna gjort, men främst har jag fokuserat på att ta plats i debatten, våga fånga mikrofonen och lyfta funktionshinderfrågor i seminarier och arrangemang där det inte finns självklart på dagordningen. Andra får bedöma om jag förvaltat mitt förtroendeuppdrag bra eller dåligt dessa dagar, men personligen känner jag att jag gjort skillnad.

Den kritik jag vill leverera handlar också om Almedalsveckans information om tillgänglighet. http://almedalsveckan.nu/15791 Region Gotland skriver att de inventerat vissa fastigheter för några år sedan, och på nätet hittar jag en liten rullstolssymbol vid arrangemang som välkomnar mig. Men inventeringen är dåligt uppdaterad. Jag gick på flera arrangemang, utan rullstolssymbol, där jag ändå kom in. Många arrangörer är också dåliga på att se till så att rullstolssymbolen syns vid sina arrangemang. Jag förstår absolut att Visbys miljö gör det mer eller mindre omöjligt att ha alla seminarier och andra arrangemang hundra procent tillgängliga för alla, men inventeringen borde i alla fall vara uppdaterad så besökarna får aktuell och relevant information.

Jag förstår mig heller inte på de utställare, i diverse montrar, med trappsteg utan ramp. Moderaternas monter är ett exempel. Hur tror de att barnfamiljer med barnvagn, pensionärer med rullatorer och personer med nedsatt rörelseförmåga (som jag) ska kunna intressera sig för partiets politik om vi inte ens välkomnas in i montern?

Något jag reflekterat över, under mina dagar här på Gotland, är alla som hävdar att just deras åsikt/metod löser "alla" problem, ger en positiv boost och skapar tillväxt. Gör så här så får du mer mediapublicitet, Gör så här så får du fler ut på arbetsmarknaden, Gör så här så löser vi bostadsbristen, Gör så här så får alla en bättre skola, Gör så här så får vi bättre hälsa/sjukvård, Gör så här så... Tänk vilket bra land vi haft om alla bara gjorde som man ska, hur nu det är? Personligen har jag framfört min åsikt/metod i flera dagar som löser "alla" problem, ger en positiv boost och skapar tillväxt. Det handlar naturligtvis om att göra sin verksamhet mer tillgänglig för fler.

Visste du att Svensk Handel räknat ut att personer med funktionsnedsättning generellt gör av med 53 000 kronor i detaljhandeln varje år? Många påstår att 15 procent av Europas befolkning har en funktionsnedsättning, strax över en miljon personer finns i Sverige. Det blir mycket pengar som köpmän/näringlivet kan ta del av om det finns en ramp vid huvudentrén. Alla kaffelatté-mammor med barnvagn som shoppar besöker naturligtvis helst en butik där barnvagnen enkelt kan följa med in. Nu är det 40-talisterna som går i pension. De kallas för "den krävande generationen" och det sägs att de ekonomiskt har det ganska bra. Statistiken säger att det lever omkring två miljoner pensionärer i Sverige och tänk när 40-talisterna kommer med sina arméer av rullatorer. De kommer handla hos de köpmän/näringsliv som har en ramp.

Sedan 2007 arbetar jag heltid med att, nästan dagligen, hjälpa kommuner, landsting, myndigheter, företag och föreningar att skapa tillväxt genom att göra verksamheter mer tillgängliga för fler. Det finns i dag flera exempel på de som satsat och därmed ökat sin omsättning radikalt. I Almedalen har jag naturligtvis inte kunnat bevaka allt, men jag har varit på flera seminarier och pratat med många spännande människor om att mer tillgänglighet faktiskt gör skillnad - till och med i plånboken.

Tyvärr kan jag dock konstatera att om inte jag, och alla andra från olika funktionshinderorganisationer, varit här, hade tillgänglighetsfrågan inte lyfts. Många pratar om hur besöksnäringen, kommunerna, restauranger och hotell, kulturen.... Ja, egentligen om hur alla ämnesområden kan skapa tillväxt. Men få, knappt några, har ännu förstått vad tillgänglighetsåtgärder kan göra. Det betyder att nu har DU chansen. Börjar du arbeta med tillgänglighetsfrågan i dag ligger du snart hästlängder före alla andra i din bransch. Låt dina konkurrenter stå där med långnäsa när barnfamiljer med barnvagn, pensionärer med rullatorer och personer med funktionsnedsättning kommer som kunder till dig.

Mitt fokus har i dag varit på personer med funktionsnedsättnings situation på arbetsmarknaden. Det arrangeras massor med spännande aktiviteter och seminarium kring frågan. Ett exempel var Nationella Nätverket för samordningsförbund (NNS) och Nationella Rådet som genomförde ett seminarium med den omöjligt långa rubriken "Hur kan myndigheter stödja kvinnor och män som står långt från arbetsmarknaden, så att de får jobb?". Ett annat exempel var Social Venture Networks seminarium med den ännu längre rubriken "Vi söker dig som kan hålla en boll i luften, väldigt länge - en arbetsmarknad för alla". Det har pratats mycket om vad som måste göras, vad som inte Alliansregeringen gjort, varför det ser ut som det gör, vad någon bortde gjort istället, hur nuvarande oppositionspartier vill förändra, varför Arbetsförmedlingen inte gör mer och.... nej, den här meningen blev både längre och krångligare än alla långa seminarierubriker. Det pratas och pratas, diskuteras hit och dit och man kommer med nya förslag på åtgärder. Men tyvärr visar arbetsmarknadsstatistiken fortfarande en konstant nattsvart 

situation för personer med funktionsnedsättning. Personligen tror jag tyvärr att det inte spelar så stor roll hur mycket det än pratas eller vilka arbetsmarknadspolitiska åtgärder som införs. Det handlar om att arbetsgivarnas attityd måste förändras så arbetsgivare ser kvalitéerna hos personen med funktionsnedsättning istället för att fastna i problem.

Idag är det Kristdemokraternas dag i Almedalen och jag är på väg för att lyssna på partiledaren Göran Hägglund. Innan han börjar sitt tal sitter jag på Bloggplats H12 för att summera dagen. Jag är på Wisby Strand där Almega, för femte året, erbjuder en arbetsplats för bloggare. Det som lockat mig mest i dag är "Arkitektur- och designdagen". Hundratals seminarium, event, mingel och andra aktiviteter arrangeras på temat arkitektur, stadsutveckling, bostadsförsörjning, design och form osv. Jag törs naturligtvis inte svära på att tillgänglighetsfrågan aldrig omnämnts eftersom jag inte kan praktisera celldelning och befinna mig överallt samtidigt. Men utifrån alla trevliga människor jag pratat med och de seminarier jag besökt konstaterar jag att tillgänghetsåtgärder för personer med funktionsnedsättning inte står nog högt på dagordningen.

För mig hör god design och arkitektur ihop med tillgänglighetsfrågan, men allt för ofta besöker jag fastigheter där personer som använder rullstol välkomnas genom en sidoentré. En arkitekt har troligtvis lagt ner hela sin konstnärliga själ och gjort en vacker entré med trappsteg. När allt är byggt kan rullstolsanvändare, som jag, inte komma in. Det brukar däremot kunna åtgärdas eftersom fastighetsägaren kompletterar bakdörren eller en sidoentré med ramp. De vill ju inte förstöra huvudentrén (läs konstverket). För mig är särlösningar diskriminering. Om någon fick för sig att göra en sidoentré för personer med annan hudfärg skulle personen bli anmäld direkt. Jag undrar varför vi inte respekterar en person med funktionsnedsättnings rättigheter på samma sätt?

Ett av dagens seminarium hade rubriken "På väg mot en ny arkitekturpolitik - vad ska den innehålla?" och arrangerades av Föreningen Svensk Form, Sveriges Arkitekter samt Arkitektur- och designcentrum. Det handlade om att regeringen tagit initiativ till en ny arkitekturpolitik. Christer Larsson leder utredningen. Han ska bl.a."föreslå hur en ny politik för arkitektur, form och design kan utformas utifrån en bedömning av områdets framtida utmaningar och hur arkitektur, form och design kan få ett ökat genomslag inom berörda samhällsområden", som det står i direktivet från Kulturdepartementet. När jag läste direktivet hittade jag bl.a. att "statens insatser för arkitektur, form och design är ett verktyg för att skapa goda livsmiljöer med människan som utgångspunkt". Det står också att "Det är angeläget att Sverige strävar efter att bibehålla och vidareutveckla ett internationellt anseende inom arkitektur, samhällsbyggande och hållbar stadsutveckling där miljötänkande kombineras med helhetssyn, socialt ansvar och funktionell och estetisk utformning." Utredaren Christer Larsson ska även beskriva hur hans förslag på ny arkitekturpolitik påverkar genom att "konsekvensbeskrivning ska göras utifrån mångfalds-, jämställdhets-, och barn- och ungdomsperspektiv." Varför ska ingen konsekvensbeskrivning göras utifrån funktionshinderperspektivet, ville jag fråga. Men tyvärr arrangerades seminariet i en otillgänglig lokal med trappsteg vid entrén så jag kom inte in.