Livet rullar vidare

Innan jag tar lite "sommarlov" står jag inför två spännande veckor. Den här veckan ska riksdagen bestämma sig om det blir en ny lag som betraktar otillgänglighet som diskriminering. Du får naturligtvis veta det senaste genom att följa mig på Twitter. Men du kan också läsa det senaste här direkt från riksdag och regering. Nästa vecka är det Gotland, Visby och Almedalen som gäller. Det blir första gången jag deltar. Jag har gjort en rejäl djupdykning bland de seminarium, arrangemang och mingel som genomförs de dagar som jag är där. Du som följer mig på twitter kommer naturligtvis få kontinuerliga rapporter om vad som händer. Min målsättning är att försöka påverka, försöka få med funktionshinderpolitik och framförallt tillgänglighetsfrågan, så mycket som möjligt. Min målsättning är också att dela ut minst tio visitort varje dag.

Nu är sommaren här. För mig, som är rullstolsanvändare, är otillgängliga uteserveringar ett lika säkert sommartecken som Tomas Ledins "Sommaren är kort" på radion. Du som känner mig vet att jag alltid försöker påverka. Jag försöker alltid "bråka", protestera och hjälpa andra för att göra samhället mer tillgängligt och rättvist för fler. Otillgängliga uteserveringar är inget undantag. Men trots mina, och andras arbete, ställs vi rullstolsanvändare varje sommar inför diskriminerande utestägning. Det finns många aktuella exempel. Ett är Helsingborg, ett annat är Göteborg. Förra sommaren såg det ut så här för min del i Gävle. I Arbetarbladets artikel kan du läsa att "Nästa år ska en rullstolsburen själv kunna ta sig in, ut och mellan borden på stans uteserveringar". Enligt artikeln hoppas kommunens landskapsarkitekt Wiwiann Ågren att det ska bli betydligt bättre nästa år. För flera veckor sedan mailade jag Wiwiann Ågren för att höra om det blivit bättre, men jag har inte fått svar. Frågan är om Arbetarbladet vill följa upp sin artikel från ifjol? Står det i Gävle kommuns krav för tillståndsgivning av uteservering att den ska vara tillgänglig? Vad gör Gävle kommun för att kontrollera så att näringslivet följer kommunens regler? Vad gör Gävle kommun om de hittar exempel på att näringslivet inte följer kraven?

Vem du röstar på lägger jag mig inte i, men att du ska ta vara på din demokratiska rättighet och rösta ställer jag som krav. Tidigare år har kommuner fått ha röstningsproceduren i otillgängliga lokaler för personer med rörelsehinder, men från och med i år ställer regeringen högre grav. I år får ingen användare av rullstol eller rullator utestängas. Självklart ska jag rösta på valdagen den 25 maj, men jag ska även arbeta på uppdrag av Myndigheten för delaktighet. Regeringen vill ta reda på om kommunerna följer Regeringens krav på tillgängliga vallokaler och har därför givit Myndigheten för delaktighet i uppdrag att inventera tillgängligheten i massor av slumpmässigt utvalda vallokaler runt om i Sverige. Under perioden för förtidsröstning, och på valdagen, är jag därför en av ett 20-tal tillgänglighetsrådgivare i landet som fått i uppgift att inventera.

 

Vill du göra en egen privat tillgänglighetsinventering av din vallokal rekomenderar jag tillgängligt.nu. Bakom denna hemsida finns en förening, helt fristående från Myndigheten för delaktighets inventering. Personligen anser jag att Tillgängligt.nu inte lever upp till hundra procent eftersom inventeringarna görs utifrån inventerarens personliga upplevelse av om lokalen är tillgänglig eller inte - det handlar inte om ifall lokalen följer lagkrav. Men initiativet är ändå gott, och ju fler som lyfter tillgänglighetsfrågan ju gladare blir jag.

 

Innan du går och röstar måste du förstås också ta reda på vem du ska rösta på. Personligen rekomenderar jag att du läser DHRs utfrågning av EU-kandidaterna. Här kan du enkelt bilda dig en egen uppfattning om vem som ska få din röst. DHRs utfrågning är publicerad i tre delar - del ett, del två och del tre.

Oj vilken fart det blev, och så många bloggläsare jag fick, tack vare mitt uppmärksammade inlägg igår om Handelsanställdas Förbund. Det har även resulterat i att jag fick en debattartikel publicerad i Arbetarbladet och ansvariga på Handels hörde av sig. Jag har även fått många kommentarer på Facebook och via mail från bloggläsare. De svar jag fått från Handels hittar du här:

 

Hej Lars-Göran!
Självklart tror vi på allas lika värde. Vi erbjuder alla medlemmar en lika god tillgänglighet. Det gör vi genom vår tjänst Handels Direkt, 0771 - 666 444. Vägen in till Handelsanställdas förbund är i dag i första hand via telefon. Det ger alla medlemmar, oavsett var de bor lika goda servicemöjligheter. Självklart kan vi ta emot besök, men det gör vi ofta efter tidsbokning. Jag är övertygad om att Handels avdelning i Gävle i så fall löser en passande mötesplats. Vad gäller bilden i Stockholm, så har du tyvärr inte varit på Förbundskontoret, som är tillgängligt även för rullstolsburna, utan trappsteg och med hiss. Adressen är Sveavägen 90.Din bild visar Handels avdelning i Stockholm, Upplandsgatan 5. Där finns dock en ramp som läggs över trappan vid behov för ex. rullstolar eller varutransporter.

Bästa hälsningar
Harald Petersson
Förbundssekreterare
Handelsanställdas Förbund, Förbundssekretariatet

Hej Lars-Göran
Först vill jag tacka för att du tyckte vår artikel i tidningen var bra.
Det är väldigt tråkigt att vår ingång är så handikapp ovänlig så att rullstolar inte kommer in. Vi har påtalat detta problem vid ett flertal tillfällen till vår hyresvärd. Fastighetsägaren har byggt om entrén och nu har det blivit värre än det var innan. VI jobbar på och fortsätter för att få det så tillgängligt det bara går.. Vill du träffa oss kan vi givetvis komma till en plats du väljer, som är tillgänglig för dej, om du vill ! .. Du kan boka tid genom maila så svarar vi upp dej direkt...  Ledsen för din tråkiga upplevelse om Handels avd 26..

 

Med vänliga hälsningar
Annette Dalkarls Avdelningsansvarig
Handelsanställdas Förbund Avdelning 26, Gävle

Jag läste nyligen en intressant debattartikel i tidningen Arbetarbladet. Rubriken var "Handels tror på allas lika värde". Texten började så här:

"Det är viktigt att komma ihåg att människor är olika, att var och en av oss är unik och att den bärande idén i ett demokratiskt land, och i en demokratisk organisation som Handels, är övertygelsen om alla människors lika värde oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder".

 

Så fint skrivet tänkte jag. När jag nyligen var i Stockholm ville jag ge Handels beröm men tyvärr ser det ut som om deras debattartikel inte motsvarar hur det är i verkligheten. Menar Handels verkligen vad de skriver när de väljer att utestänga mig med trappsteg vid entrédörren? Jag kom helt enkelt inte in för att framföra mitt beröm. Eftersom jag bor i Gävle, och artikeln publicerades i Gävletidningen Arbetarbladet, tänkte jag dagen därpå i alla fall ge beröm till dem som arbetar på Handels Gävlekontor på norra kansligatan 8. Tyvärr är deras kontor på andra våningen utan hiss, så jag kom inte in där heller. Kan det vara så att Handels inte har några medlemmar med funktionsnedsättning så att de inte behöver ha sina kontor tillgängliga?

För några veckor publicerades detta i DHRs medlemstidning Svensk handikapptidskrift. En debattartikel som jag skrivit. Men tyvärr har jag hittills inte fått någon respons - tråkigt.

---

Ibland, som exempelvis nu, undrar jag vad vi håller på med. Gör vi (läs DHR) nytta? Är det verkligen någon som tar oss på allvar? Jag kämpar förstås vidare för våra rättigheter, men då och då kan jag inte låta bli att känna hopplöshet och fundera om all den energi vi lägger ner ger resultat.

De flesta kommuner, landsting och myndigheter har råd, möten där personer från funktionshinderrörelsen och tjänstemän/politiker träffas och tar upp aktuella frågor. Ibland används det gamla felaktiga begreppet ”handikappråd”. Men oftast är det rätt och heter ”tillgänglighetsråd” eller ”rådet för funktionshinderfrågor”. Det är hundratals möten som genomförs runt om i landet varje år. Frågan är om råden bara finns som ett alibi för att vi ska tro att beslutsfattare lyssnar på oss? Hur många råd från råden tar kommuner, landsting och myndigheter till sig?

Hemma hos mig i Gävle sitter jag med i kommunens tillgänglighetsråd. I ett tidigt skede fick jag ge råd när kommunens centrum skulle byggas om. Jag poängterade att smågatsten inte är någon bra idé för rullstolsanvändare och det är mycket svårt för synskadade att orientera sig trafiksäkert över så kallade gångfartsområden. Jag minns så väl alla beslutsfattar som nikade, log och såg ut att förstå, men nu finns smågatsten och gångfartsområden överallt i centrum. I dag klagar kvinnor med höga klackar på att de vrickar fötterna och män med resväskor på hjul att de fastnar. De förstår inte hur kommunen kunde bygga gatsten. Stadsbussarna vägrar att åka vissa sträckor eftersom de riskerar köra på barn och pensionärer som inte vet när de är på vägen eller trottoaren vid gångfartsområderna.

Mitt nuvarande ”projekt” handlar om att Gävle kommun bygger ny fotbollsarena. Det finns massor att tänka på. En tjänsteman lägger ritningarna för ny utomhus- och inomhusmiljö framför mig på bordet. Jag är väl förberedd på att ge råd och lyfta tillgänglighetsfrågan. Jag börjar med en ny cykel och gångväg som planeras och påpekade att den ska vara delad så cyklister och gångtrafikanter tar sig fram trafiksäkert. Tjänstemannen ler och nikar, men säger sedan vänligt men bestämt nej. Nu när arkitekten tagit fram ritningar finns inget utrymme för sådana förändringar.

Nu behöver jag din hjälp. Jag vill bombarderas av positiv energi. Det skulle kännas så bra om du som läser detta hör av dig och berättar om alla bra saker som gjorts tack vare fantastiska DHR-engagerade männsikor. Min önskan är ett SHT, DHRs hemsida, alla lokaltidningar runt om i landet, min mailbox och alla anslagstavlor överallt tapetseras med nyheter om fantastiskt bra saker som blivit till tack vara hårt ideellt DHR-arbete. Vill du hjälpa mig?

Det finns även undantag. Ett exempel är att företag och vårdinrättningar osv... Med färre anställda än tio personer inte behöver följa lagen. Diskrimineringslagen är också tänkt att till hundra procent följa Plan- och Bygglagen eller EU-förordningar. Det innebär att ingen kommer kunna använda diskrimineringslagen vid exempelvis otillgängliga studentbostäder. Privatpersoner undantas också och åtgärder ska inte behöva vidtas där det praktiskt är ogenomförbart eller för kostnadskrävande att tillgänglighetsanpassa. Ingen ska heller behöva göra sin bostad tillgänglig när den läggs ut för visning inför försäljning, och man kan inte ställa krav på en arbetsgivare att göra lokaler anpassade om person med funktionsnedsättning själv ringer och frågar efter arbete.

Det började med mitt Twittrande om att jag och DHR inte gillar regeringens nya lagförslag att tillåta nybyggda vindsvåningar och andra studentlägenheter som är otillgängliga för personer med nedsatt rörelseförmåga. Plötsligt svarade självaste Stefan Attefall på mitt Twittrande och jag fick chansen att framföra mina åsikter direkt till bostadsministern.

Vid tågstationen i Gävle finns en ganska stor parkering. Tre av de närmaste parkeringsplatserna är reserverade för dem som har tillstånd att stå på handikapplats. När jag kom med min bil var endast en av platserna ledig. Jag parkerade och upptäckte samtidigt att bilarna på de andra handikapplatserna saknade tillstånd. De stod med motorerna igång för att hämta eller lämna någon, men när de såg mig lasta ur rullstolen körde de iväg direkt och ställde sina bilar längre bort.

Inne på tågstationen köpte jag kaffe och satte mig för att vänta på tåget. Plötsligt kom det fram en tjej, presenterade sig och sa att hon gjorde en enkätundersökning på uppdrag av Jernhusen som äger landets tågstationer. Jag fick en penna och ett papper där en hel del frågor skulle besvaras. Självklart fokuserade jag på tillgänglighetsfrågan och berättade för Jernhusen hur de kan göra Gävles tågstation bättre.

Jag skulle egentligen ha skrivit om detta för länge sedan, men min tid har inte räckt till. I dag har jag däremot några minuter över och måste därför passa på att ge X-trafik lite beröm. Ofta bråkar jag på utövare av kollektivtrafik. Det kryllar av otillgängliga bussar och tåg, dåligt bemötande från chaufförer och tågpersonal samt brister i tillgänglig information. Trots lagstiftning om tillgänglighetskrav sedan massor av år tillbaka använder rörelsehindrade, som exempelvis jag, allt för ofta särlösningar som färdtjänst eftersom ordinarie kollektivtrafik inte fungerar. Blinda, synskadade, döva, hörselskadade, personer med läs- och skrivsvårigheter och/eller personer med svårighet att orientera sig har också oftast stora problem när tillgänglig information saknas.

 

Allt är förstås inte guld och gröna skogar när det gäller kollektivtrafiken här hos mig i Gävle, men jag blev riktigt glad när X-trafiks tidning dök upp i min brevlåda i december. Det är egentligen inget annat en ett "reklamblad" om X-trafik, men de har gjort informationen som en tidning med artiklar, ledare av förvaltningschefen, julpyssel, notiser och ett korsord. Det är bara en serie och TV-tablån som saknas för att få kallas en "riktig" tidning. På min brevlåda sitter ett rejält klistermärke som förklarar att jag inte vill ha reklam, men som tur var sorterade brevbäraren in X-trafiks reklamtidning i vanlig post.

 

Eftersom Gävles stadsbussar, och busshållplatserna, är hyfsat tillgängliga väljer jag allt oftare att ta bussen istället för färdtjänstaxi. Jag har med andra ord till och med tvingats lära mig lite om olika busslinjer och tidtabeller. Kanske var det därför jag började bläddra i Xtrafiks "reklamtidning". Det blev en mycket glädjande läsning. Förutom att jag kunde läsa att de kör sina bussar och tåg 480 varv runt jorden eller 19 miljoner kilometer varje år kunde jag läsa om flera positiva tillgänglighetsåtgärder. Istället för en egen "handikappbilaga" får personer med funktionsnedsättning naturligt information om färdtjänst, integrerat i all annan information om öppettider och resor. Men det bästa av allt är X-trafiks lista över allt nytt som hänt under 2013. Det handlar om 18 punkter där fyra direkt handlar om positiva tillgänglighetsåtgärder.

 

1. Tillgänglighetsguide på hemsidan.

2. Hållplatsutrop på alla bussar i länet.

3. Tydligare destinationsskyltar på bussarna i Gävle.

4. Hållplatser som är tillgänglighetsanpassade.

 

Det har inte gått fort, men nu ser det trots allt ut som om det börjar röra på sig i frågan om att bristande tillgänglighet borde ses som en form av diskriminering. Jag kommer ihåg första gången jag hörde dåvarande integrationsminister Nyamko Sabuni prata om att göra om diskrimineringslagstiftningen från en spretig variant med flera ombundsmän till en sammanhållen lag med en övergripande diskrimineringsombundsman. Året var 2007, och jag minns också besvikelsen när hon inte ville ta med bristande tillgänglighet som en diskrimineringsgrund utan valde att utreda saken trots att det redan gjorts utredningar.

 

Jag kommer aldrig glömma när Norge 2009 införde en lag om att bristande fysisk tillgänglighet ska betraktas som diskriminering, samtidigt som FNs konvention om rättigheter för personer med en funktionsnedsättning och den nya diskrimineringslagstiftningen med Katri Linna som diskrimineringsombundsman började gälla i Sverige. Men något om att bristande tillgänglighet är diskriminering fanns inte på dagordningen i Sverige. Hans Ytterberg fick uppdraget att utreda frågan.

 

På sommaren brukar jag försöka läsa minst en sommardeckare, men jag minns att jag sommaren 2010 istället ägnade stora delar av tiden i hängmattan åt att läsa Hans Ytterbergs över 800 sidor tjocka analys. Han hade kommit fram till att bristande tillgänglighet borde vara någon form av diskriminering även i Sverige. Utredningen skickades ut på remiss och massor av kommuner, landsting, myndigheter, företag och föreningar besvarade remissen med både ris och ros. De flesta menade dock att det nu var dags för Sverige att gå samma väg som Norge och många andra länder och betrakta brister i tillgängligheten som diskriminering.

 

Demokrati tar tid, och det är viktigt att det ibland får ta tid för att ett beslut ska bli så bra som möjligt. Men detta blev löjligt. Jag kommer igång för några år sedan när min kommun föreslog att ett vindkraftverk skulle byggas inte långt från ett bostadsområde, i närheten av en skog. Någon fick uppdraget att utreda frågan och utredningen skickades sedan ut på remiss där vissa svarade genom att rosa och andra genom att risa förslaget om att få en vindsnurra som granne. När remisstiden var slut tog det några månader att sammanställa allt och så beslutade man att vindkraftverket skulle byggas. Från idé till att det i dag står ett vindkraftverk och snurrar tog det max ett år, men när det gäller Hans Ytterbergs utredning hördes ingenting trots att remisstiden gått ut för över tusen dagar sedan.

 

Sekunder blev minuter, som blev timmar, som bildade dagar. Det gick månader och till och med år. Förutom ytterligare lite utredning om vad ett införande av ny diskrimineringslagstiftning kostar samhället, och kraftfulla protester med Torsdagsaktionen i spetsen från funktionshinderrörelsen, hände egentligen ingenting. Men i slutet av 2013 tändes ett ljus när nuvarande integrationsminister Erik Ullenhag avslöjade att regeringen äntligen är på gång att lägga fram ett lagförslag som klassar bristande tillgänglighet som diskriminering. Och igår (14 januari), nästan på min födelsedag, hände det. Efter att ha tittat i regeringens lista över vårterminens kommande propositioner och skrivelser kunde tidningen Svensk Handikapptidskrift avslöja att regeringen, senast den 18 mars, tänker lägga fram ett förslag till riksdagen. Nu är det så spännande så det inte är riktigt klokt. Nu gäller det förstås att förslaget inte bara är "ordbajseri", men personligen tror jag faktiskt att det nu inte dröjer länge förrän Sverige har minst samma/liknande lagstiftning som i Norge.

När jag söker på ordet "Pepparkakshus" tar det 0.32 sekunder innan Google presenterar 433 000 länkar med massor av bilder och texter. Jag har naturligtvis inte läst allt, men efter att ha sökt en bra stund ger jag upp. Det görs varje jul massor av nybyggnationer i form av pepparkakshus, men ingen jag hittar är tillgänglig för rullstolsanvändare genom en ramp vid entrén. På länsmuseet i min hemstad Gävle står just nu till och med världens största pepparkaksslott. 60 kilo pepparkaksdeg har används, men inte ens en kaksmula har knådats fram i form av en ramp. På nätet hittar jag även diverse tävlingar där årets finaste pepparkakshus utses i en mängd kommuner. Det ena mer spektakulära exemplaret efter den andra dyker upp på min datorskärm. Jag blir absolut imponerad av kreativiteten. Jag blir också sugen på pepparkakor och andra godsaker, men samtidigt besviken att ingen tänkt på en ramp. Undrar om det beror på att alla pepparkaksmått för att göra gubbar och gummor bara föreställer stående och gående mäniskor.

 

Under massor av år har frågan diskuterats. Oberoende om Sverige styrts av Socialdemokrater eller Moderater har det utretts, pratats och funderats i riksdag och regering utan någon verkstad och resultat. Men funktionshinderrörelsen har aldrig givit upp utan ständigt krävt en lagstiftning som betraktar otillgänglighet som diskriminering. Allt från blogginlägg, debattartiklar, namnlistor och insädare till arrangemang som Marschen för tillgänglighet och Torsdagsauktionen har likt droppar på en sten sakta men säkert urhålkat berget. Nu äntligen börjar det spricka.

 

När även den senaste utredningen "Bortom fagert tal" kom fram till att Sverige behöver en lag som betraktar otillgänglighet som diskriminering var många för, men även emot, förslaget. Utredningen skickades på remiss och i torsdags var det 1028 dagar sedan remisstiden gick ut. Men ingen har hört något från regeringen. I normala fall tar det kanske några månader att sammanställa remissvar på en utredning och ta beslut, men frågon om otillgänglighet ska vara diskriminering har förhalats, förhalats och förhalats igen. Det verkade inte som om regeringen kunde bli överrens och enas kring ett beslut.

 

Men i förra veckan arbetade jag under funktionshinderorganisationen DHRs 90-årsjubileum med seminariedagar på Kulturhuset i Stockholm. Det kändes grymt inspirerande att få föreläsa under detta arrangemang och eftersom jag var i huvudstaden och Torsdagsaktionen traditionsenligt arrangerades utanför Rosenbad passade jag på att gå dit. Varje Torsdag i över ett år har personer med funktionsnedsättning stått utanför Rosenbad och delat ut information till förbipasserande politiker för att påminna dem om utredningen "Bortom fagert tal" och att det nu är grymt många dagar sedan remistiden gått ut.

 

För mig var det första gången jag närvarade vid Rosenbad och fick möjligheten att dela ut massor av flygblad till en mängd ledande politiker. Ordningsvakterna var trevliga, men stränga, och sa bestämt till hur och vart vi fick stå. Vi fick exempelvis inte passera den vita linjen. Ni som känner mig vet att jag inte kan låta bli. Mitt liv handlar om att ta upp tillgänglighet och bemötandefrågor med hjälp av en rejäl skopa provokation och humor. Självklart var jag tvungen att praktisera lite civil olydnad.

 

Du som känner mig vet också att jag inte kan låta bli att ta plats, höras och synas när det gäller tillgänglighet och bemötandefrågor. Men du vet också att jag alltid är ödmjuk och framhäver hellre andra - men nu kan mitt ego inte låta bli. I massor av år har vi kanske väntat i onödan på ett lagförslag om att otillgänglighet ska vara diskriminering. Det känns som om jag hade besökt Rosenbad tidigare, så hade det varit klart för länge sedan. När jag stod där, tillsammans med alla andra, kom bland annat integrationsminister Erik Ullenhag förbi. Och dagen därpå, under ett tal på NHRs konkress, avslöjade han att alla regeringspartier är överens. Det måste ju vara så att tack vare att jag var med i torsdags ska nu äntligen ett lagförslag när det gäller bristande tillgänglighet presenteras. Jag har alltid varit övertygad om att mitt heltidsarbete med att utbilda och påverka andra i tillgänglighet och bemötandefrågor gör skillnad. Men detta får mitt ego att försättas i ett totalt okontrollerbart fyrverkeri. Det fick fingrarna att dansa över tangentbordet utan att hjärnan tänker på textinnehållets konsekvenser. Nu ser jag med spänning fram emot hur alla som engagerat sig i dessa frågor under många år kommer att tacka mig för att jag stod utanför Rosenbad i torsdag.

 

 

 

 

I helgen har jag besökt Getaway rock festival, Gävles hårdrocksfestival. För flera år sedan, när festivalen föddes, fanns tillgänglighetsbrister. Första gången ursäktar sig alla alltid med att "vi tänkte inte på det", och jag med min rullstol får stå ut och blir lovad att man ska tänka på bättre tillgänglighet nästa gång. Persoligen står jag aldrig ut med otillgänglighet, och det går inte att ursäka sig med att "vi tänkte inte på det", men... efter ett helt liv som rullstolsanvändare har jag vant mig med att stå ut. Men när otillgängligheten inte åtgärdas andra året, när otillgängligheten även finns kvar då hårdrocksfestivalen arrangeras för tredje året, och nu när otillgängligheten fortfarande är kvar när hårdrockare från hela Sverige samlas för fjärde gången - står jag absolut inte ut.

 

Varje år har jag mailat, ringt och på plats pratat med arrangören, publikvärdar, ordningsvakter och säkert några andra stackare som fått stå ut med mitt tillgänglighetstjat. Jag har erbjudit mig att hjälpa dem med smarta, kostnadseffektiva, lösningar (det är ju det jag arbetar med varje dag) för att till och med göra så mer tillgänglighet skapar tillväxt (fler besökare). Ingen respons. Festivalområdets underlag, som delvis består av lösgrus, står jag ut med. Det går att ta sig fram med hjälp av korta omvägar, och lösgruset är endast på några få ställen. När det däremot handlar om tillgängligheten till toaletter och scenerna finns det inga ursäkter. På festivalområdet finns två stora utomhusscener och en mindre inomhusscen. Jag förstår inte hur arrangören tänker när de bara placerar en tillgänglig publikplats för rullstolsanvändare vid en av de tre scenerna. Detta blogginlägg är naturlivtvis mailat till festivalarrangören, så jag räknar med att kunna publicera ett svar från dem om några dagar.

 

Jag räknade inte alla toaletter på området, men det var säkert över 30 bajamajor. Tyvärr var bara en av dessa en tillgänglig variant. Den tillgängliga toaletten var öppen för alla festivalbesökare, och tömdes aldrig under hela eftermiddagen, kvällen och natten. På festivalområdet såg jag minst ett 20-tal rullstolsanvändare, några synskadade/blinda, ett par rullatoranvändare och ytterligare ett 20-tal med kryckor. Redan vid 22.00 översvämmade den tillgängliga toaletten, men inget gjordes och jag (och många andra) fick hålla sig tills vi kom hem.

 

Tillsammans med tidningen Arbetarbladet har jag gjort en liten undersökning om Gävles krogar har tillgängliga uteserveringar för personer med funktionsnedsättning. Det visade sig ganska snabbt att så fort uteserveringen inte var på markplan kände jag mig ovälkomen. Här och där fick jag visserligen tillträde till uteserveringarna, men jag kunde inte ta mig fram själv utan var tvungen att be om hjälp av suckande servitörer som förklarade att de egentligen inte hade tid hämta en ramp åt mig. Och det finns ingen uteservering där jag själv får välja vart jag vill sitta eftersom endast vissa delar av uteserveringarna ger mig tillträde. En länk till artikeln hittar du här:

 

Jag förstår inte hur krogägarna tänker. Enligt Svensk handel gör personer med en funktionsnedsättning av med i snitt 53 000:-/år i detaljhandeln. En hel del av dessa pengar används säkert på krogen eller en restaurang. Enligt statistiken finns över en miljon personer i Sverige som själva anser sig ha en funktionsnedsättning (alla sitter förstås inte i rullstol). Om du räknar ut 53 000:- x 1 000 000 personer får man fram hur mycket pengar de butiker, restauranger och krogar förlorar som utestänger personer med funktionsnedsättning. En annan intressant reflektion är att jag (person med funktionsnedsättning) sällan/aldrig går på krogen eller en restaurang ensam. Oftast handlar det ju om ett kompisgäng, en hög med släktingar eller annan grupp som vill ut och roa sig genom att äta och dricka något gott. Om alltså bara en person har en funktionsnedsättning i ett sällskap på 5-10 personer påverkar det vart hela gruppen går. Den butik, restaurang och krog som satsar på tillgänglighet har alltså inte bara möjligheten att få fler gäster med en funktionsnedsättning. Det blir mycket, mycket mer.

 

Jag läste nyligen en mycket intressant artikel i Aftonbladet som handlade om ett projekt som skickar människor till planeten Mars - utan möjlighet att återvända. Projektet heter "Mars One" och initiativtagarna hoppas att de första astronauterna lämnar jorden om 11 år. Eftersom min blogg alltid handlar om funktionshinderpolitik, med fokus på tillgänglighet och bemötandefrågor, undrar du säkert varför jag skriver om detta. Men för mig är det glasklart.

 

Just nu arbetar man med förberedelser så att människor i framtiden ska kunna bo och leva på Mars. När den första obemannade raketen skickas 2016 med allt från teknisk utrustning till flera ton mat, borde det ju även finnas ramper, hörselslingor, taktila skyltar med punktskrift och annat smått och gott ombord. Om en helt ny stad, eller rättare sagt en helt ny värld, byggs borde jordens bygglagar gälla fast det handlar om Mars. Och det är ju allmänt känt att de som bygger allt nytt rätt och tillgängligt från början, på sikt sparar pengar och får en mycket bättre innomhus- och utomhusmiljö som är användbar för alla.

 

När planeten Jorden började bebyggas av människan för många miljarders miljoner år sedan tänkte man ju inte på tillgänglighetsfrågan utan bosatte sig i grottor, byggde trappor och hade allt för smala passager i tältöppningar. Man tänkte inte på armstöd och godkända mått utan grävde ett hål i marken som toalett, hade inget hörselhjälpmedel vid samankomsterna kring lägerelden och papyrusrullar och runstenar är inte lämplig tillgänglig information. När planeten Mars nu ska bebyggas får vi inte upprepa historiens misstag utan direkt tänka på tillgänglig fysisk miljö, information och kommunikation så allt blir användbart för alla. Jag undrar förresten om projektet Mars One har anlitat en tillgänglighetskonsult. Jag borde kanske ta kontakt med dem och följa med när de första människorna beräknas lämna jorden.

Du som följer min blogg känner till att jag reser mycket vilket tvingar mig att ofta åka tåg. Men otillgänglighet, trasiga eller avstängda liftar, dåligt bemötande av tågvärdar och annat smått och gott ställer ofta till med besvär. Tyvärr måste jag konstatera att det är fler tågresor som trasslar än dem som fungerar till hundra procent. Och SJ är värst. Igår morse åkte jag X3000 till Stockholm eftersom Branschorganisationen Svensk Tillgänglighet (där jag är medlem) arrangerade en fullspäckad dag med spännande föreläsningar. Tåget lämnade Gävle enligt tidtabellen klockan 08.14, liften fungerade, tågvärden var trevlig, det fanns ingen otillgänglighet och jag kom till och med fram till Stockholm två minuter tidigare än utsatt tid. Men när jag kom hem och kontrollerade mailen hittade jag följande:

 

"Hej! Detta är ett meddelande från SJ gällande din resa på tåg 563 för avresa den 2013-04-25 med bokningsnummer XXXXXXXX. Då rullstolsliften är ur funktion ombord så har vi bokat om dig till nästa avgång från Gävle kl 09.14, tåg 565 med ankomsttid till Stockholm kl 10.40. Samma vagn och plats, ordinarie biljett gäller. Har du frågor, kontakta Resebutiken i Gävle för information. Vi bjuder på fika medan du väntar på Centralstationen. Mvh SJ"

 

Vilken tur att jag inte läste mailet innan jag hoppade ombord på det tåg som fungerade perfekt, tänkte jag. Och så upptäkte jag det mest lustiga (se bilden). SJ-mailet skickades till mig igår klockan 13.41. Hur kan man skicka ett mail klockan 13.41 och be mig åka tåg 09.14 eftersom tåget 08.14 inte fungerar?

 

Det firas runt om i hela världen. Men frågan är om alla får vara med? Den internationella kvinnodagen uppmärksammar ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Dagen firas av FN och i många länder är det en helgdag. Internationella kvinnodagen instiftades redan 1910 vid den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen på initiativ av Clara Zetkin. Men personligen vet jag inte om det är något att fira. Jag har nämligen hört talas om att flera aktiviteter, för att fira dagen, arrangeras i otillgängliga lokaler runt om i vårt avlånga land.

Privatpersoner, föreningar och det finns även företag som dagligen arbetar heltid för att försöka få vårt samhälle mer rättvist och tillgängligt för fler. Media är oftast ett verktyg för att få ut budskapet om att det exempelvis borde finnas en lagstiftning som betraktar otillgänglighet som diskriminering. Oppinionen är stark mot politiker och andra högt positionerade beslutsfattare med makt inom kommuner, landsting, myndigheter, regeringen och riksdagen. Men frågan är om det verkligen är rätt att lägga all oppinion och påverkansarbete där? Personligen tror jag att vi alla borde inrikta oss mer på media.

 

Mathias Simonsson på Humana gör ett bra jobb. Här lyckadas han till och med få publicitet i media. Men istället för att få tidningsrubriker med rätt budskap blev Sydsvenskans artikel bara ännu ett exempel på medias flata, och enligt min mening felaktiga inställning. Artikeln fokucerar på att det är så synd om Mathias eftersom han inte kan komma in i alla butiker. Artikeln ger massor av snustorr statistik med procenttal hit och dit och det handlar om varför Mathias sitter i rullstol och hur han sliter med att få butiksägare att lyssna.

 

Media behöver en rejäl utbildning så journalisters förståelse ökar. De behöver få en nulägesanalys av funktionshinderpolitiken och uppdateras om hur det egentligen ser ut. För över sju månader sedan krävde en majoritet av riksdagsledamöterna att regeringen skyndsamt tar tag i frågan om att betrakta otillgänglighe som diskriminering. Men ingenting händer. Och i artikeln om Mathias Simonsson syns inga "Janne Josefsson - influenser", varken lokalpolitiker, riksdagspolitiker, butiksägare, någon minister, fastighetsägare eller någon annan ställs till svars.

 

Det finns massor av liknande exempel. Media fokuserar på den stackars personen med funktionsnedsättning som inte fick fira jul med släktingarna istället för att göra en djupdykning i hur upphandlingen kring det nya färdtjänsföretaget egentligen gick till. Media fokuserar på den stackars sjuka personen med funktionsnedsättning som är frisk enligt försäkringskassan men för sjuk för att arbeta enligt arbetsförmedlingen, istället för att ställa någon myndighetsperson eller minister i regeringen mot väggen.

I dag har jag provat en ny app i min Ipad. Den heter WheelMate, är gratis och hjälper användaren att hitta närmaste tillgängliga toalett eller parkeringsplats. Idéen känns fantastisk. Tänk dig denna app i mobilen och plötsligt är du bara ett knäpp med fingret på din skärm från att hitta tillgänga toaletter och parkeringsplatser - vart du än är i hela Sverige. Men tyvärr är det inte riktigt så bra. Idéen är, som sagt, fantastisk, men för att appens ska kännas användarvärd behöver den matas med mycket mer information. I dagsläget finns bara strax över 30 000 registrerade toaletter och parkeringsplatser. När jag sökte på min hemstad hittade jag ingenting. Appen fungerar så att användarna själva lägger in nya platser vilket betyder att risken för "Moment 22" är stort. Antingen blir det en negativ sprial. Antalet registrerade toaletter och parkeringsplatser är få, ingen använder appen, och antalet registreringar blir inte fler. Eller en positiv spiral där dagens användare gör massor av registreringar, appen blir omtalad och populär vilket leder till fler användare som registrerar ännu mer. För att WheelMate ska bli bra krävs det altlså ett användaransvar, att alla ger sig ut på stadens gator och torg för att hitta tillgängliga parkeringsplatser och toaletter. Men du... glöm inte att verkligen kontrollera om parkeringsplatsen eller toaletten uppfyller alla lagkrav på tillgänglighet innan du registrerar den i WheelMate. Jag har ingen lust att i en nödsituation vägledas av WheelMate till en toalett, och i sista sekunden upptäcka att den användaren som påstått att toaletten är tillgänglig inte kan regelverket om vilka krav en tillgänglig toalett ska uppfylla.